Publicerad 29 aug 2026 kl 06.00
2020-talets tv har handlat om äkta kött och blod, en anti-trend till 2010-talets välskrivna dramaserier.
Kristin Lundell ser Carina Bergfeldts serie om sin adhd-utredning och anar att nu är en tv-trend över.
I SVT-serien ”Alla mina bokstäver” får Carina Bergfeldt en adhd-diagnos och träffar andra kvinnor med adhd.
Foto: Daniel Hols / SVT
Öppna bild i helskärm
Kristin Lundell är skribent på Expressens kultursida.
Foto: OLLE SPORRONG
Öppna bild i helskärm
KOMMENTAR. Ni vet hur det är med män – de kan inte bara ha ett intresse på ett normalt sätt utan måste göra sport av allt. Skaffa sig en dyr utrustning, jobba mot personbästa. Allt i livet är en tävling.
Men ni vet också hur det är med mediekvinnor. Ingenting kan hända i deras liv utan att det ses som allmänt nog för att bli ett eget tv-program (eller en krönika i tidningen för den delen). Det är som att det sitter en hel beställaravdelning på SVT i ständig beredskap för när någon av kanalens stjärnor hittar något i sitt privata som måste ut i tv per omgående.
Bara det senaste året har vi sett Carolina Neurath, gift med en fotbollsspelare, intervjua andra kvinnor om hur det är att vara ihop med en fotbollsspelare. Ungefär samtidigt sändes ”Lisas förlossning” där tittarna bjöds med in i BB-rummet när influencern Lisa Borg födde barn. Lite edgy så klart men idén var på intet sätt banbrytande, livepionjären Margaux Dietz hade ju streamat sin förlossning redan ett decennium tidigare. Å ena sidan har SVT inte brutit en ordentlig gräns sedan ”Robinson” 1997, å andra sidan verkar viljan borta på Gärdet inte vara mer än att hasa långsamt efter i trendkorridoren. Ett stilla brus av tofflor som rör sig över plastgolv för att ge tittaren precis det som trenden bjuder.
Lisa Borg föder barn i ”Lisas förlossning” som visades på SVT.
Öppna bild i helskärm
Och tv på 2020-talet ska bestå av äkta kött och blod, gärna från en förlossning med tillhörande efterbörd och avslag. Ersatt är 2010-talet då tv-kulturen dominerades av professionellt skrivna dramer, en trend som i sin tur hade avlöst sin egen motsats: 00-talets sjaskiga dokusåpor med fylla, allsköns vulgariteter och en allmän hjärndödhet.
Men nu ska det alltså vara riktigt liv med riktiga människor. I måndags var det dags för tredje säsongen av ”Hjälp, jag har köpt ett franskt ruckel” där Brita Zackari och hennes familj fortsätter att renovera ett franskt ruckel. Programmet är en fristående uppföljare till ”Hjälp, vi har köpt en bondgård” där Brita Zackari och hennes familj köpt en bondgård.
Säsong 3 av ”Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel” har precis haft premiär på SVT.
Foto: Felix Zakrisson / SVT
Öppna bild i helskärm
Amanda Romare i ”Tvångstango” som sändes förra sommaren på SVT.
Foto: Owen Romare Hughes
Öppna bild i helskärm
Minns någon förresten den tid då författaren Amanda Romare inte dök upp i alla sammanhang? Det var innan programmet ”Tvångstango” sändes förra sommaren, men efter att den frispråkiga författaren där genomgått en KBT-behandling för sina tvångssyndrom var det som att svenska folket inte ville ha någon annan. Amanda Romare blev urtypen för en människa av äkta kött och blod.
Vad är dock en KBT-behandling när insatsen kan höjas ytterligare? I ”Alla mina bokstäver” bjuder Carina Bergfeldt med sig tittarna ända in till psykologen där hon bokat tid för att utreda en möjlig adhd-diagnos. Efter beskedet att kriterierna uppfylls, låter Bergfeldt sedan kameran vara med när hon sväljer sin första tablett av adhd-medicin. Av det privata finns bara stoft kvar.
En rad invändningar har redan presenterats mot programmet – om riskerna för igenkänningsdiagnostik, det olämpliga i att en av experterna erbjuder privata utredningar och att programmet saknar journalistisk distans till ett komplext ämne. Givetvis måste man glädjas med Carina Bergfeldt i att hon finner svar på frågor som hon sökt om sig själv. Och givetvis kommer det att finnas tittare som genom henne hittar nycklarna också till sig.
Carina Bergfeldt får en adhd-diagnos i ”Alla mina bokstäver” som finns att se på SVT.
Öppna bild i helskärm
Men samtidigt. Den största insikt som ”Alla mina bokstäver” väcker hos mig är att vi nu nått slutet på den samtida tv-trenden.
Carina Bergfeldts resa mot att lära känna sig själv ihop med sina närmaste är den sista anhalten för 2020-talets kött och blod-tv. Hit har vi kommit – men härifrån kommer vi inte längre. Inget mer får förlösas i tv nu, varken fysiskt eller mentalt.
Kristin Lundell är redaktör och skribent på Expressens kultursida.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare