Lek mycket!
Forskningen visar att parrelationer håller längre när det positiva väger över, eftersom vår hjärna har en tendens att lägga större vikt vid negativa händelser och konflikter. Det gäller även familjerelationer, menar Forster.
– Det innebär att man gör något bara för glädjens skull, för att vara tillsammans utan något annat syfte. Forskning visar att det stärker relationen. Om vi aldrig har kul eller skrattar tillsammans kan det räcka med minsta lilla gnissel för att en konflikt ska braka loss. Det är en påminnelse om proportionerna.
Skapa rutiner
Samtidigt betonar han att familjer har olika behov och att krav också är viktiga. Därför talar han hellre om ”pusselbitar” än om råd.
– Någon förälder kanske redan leker mycket med sina barn, men behöver bättre ordning och reda. I förra boken var det mycket fokus på regler, men att skapa rutiner i vardagen, som att äta middag tillsammans, är också ett sätt att jobba med krav, säger han.
Ett tack räcker
Inför arbetet med den nya utgåvan hittade Forster en välgjord studie som visade att specifikt beröm inte alls gav bättre resultat. Det går alltså lika bra att bara säga ”tack”.
– Jag och många andra har sagt att man ska vara specifik när man ger beröm och till exempel säga ”vad fint att du hjälpte lillebror med städningen”, i stället för bara ”tack” eller ”bra jobbat”.
Säg förlåt
Martin Forster vet av egen erfarenhet att det kan vara svårt att behålla lugn och ton i alla lägen. Blir det fel – be barnet om ursäkt.
– Det är ett sånt råd som jag lagt till: att man kan säga förlåt till sitt barn om man gör fel.
Begränsa skärmarna
I förra utgåvan nämndes datorspel i en bilaga – i den nya boken får skärmtid betydligt större plats.
Martin Forster skriver under på råden om att begränsa användningen till vissa tider, intressera sig för vad barnen gör online och planera in skärmfri tid. Samtidigt understryker han att det i dag inte finns någon metod som har visat sig vara tydligt effektiv.
– Man får inte underskatta hur beroendeframkallande skärmar kan vara. Det är som att ha godispåsar framme i varje rum, plus en i barnets ficka som ständigt fylls på, och samtidigt säga: ”Du får inte ta nu, bara lite.” De flesta inser att det inte fungerar. Jag tror på att schemalägga skärmfria dagar eller halvdagar – och planera vad man ska göra i stället.