Jag blev förälder första gången för 13 år sedan – med blicken i backspegeln känns det som om jag gled runt på ett bananskal.
Nu ser jag nyblivna föräldrar i min närhet famla med alla råd: gör under inga omständigheter si utan gör så.
Vissa rekommendationer som kommer direkt från 1177 är garanterat livsviktiga, men de är fyrkantiga i den känslomässiga storm man ofta befinner sig. Plötsligt sover du inte alls, för hur ska du våga sova, när barnet inte vill ligga i egen säng.
Och där är du, nybliven mamma, skrollar flödet och algoritmen gör dig till Bara Mamma.
På sociala medier finns nämligen en helt ny regim att lyda under.
En spaning som Aftonbladets reporter Malin Wigen plockat upp i artikeln här: Barnmatsburken har blivit skamlig.
För 13 år sedan kunde jag knappt laga vanlig mat. Min repertoar var spartansk och knappast näringsrik och full av … vad vet jag, antioxidanter och järn.
Barnmatsburkarna blev alltså det naturliga steget efter amning eller ersättning. Åtminstone i min lilla krets. De var behändiga, gick att ge rumstempererade eller kalla, beroende på barnets preferenser.
Sen kom klämmisen och räddade oss från sammanbrotten. Barnets och mina.
Ett argument att laga mat från grunden redan från tidig ålder är att föräldern vill att barnen ska utveckla någon sorts bred smakpalett.
Mitt barn har gått från Sempers köttfärssås till att älska spagetti vongole och finskt rågbröd. Och vad som nu ryms där emellan.
Man blir äldre.
Min paradrätt Polarbröd och Bregott har exempelvis bytts ut till annat, mer socialt acceptabla för mitt åldersspann.
Att vara förälder är svårt och ett råd jag tycker kan vara värt att lyssna på är att försöka förenkla allt runt omkring, allt som går att göra huvuduppdraget (omhuldad och omhändertagen) enklare. När din lilla värld står på ända, när kärleken och oron exploderat och du är hudlös och blödig.
En gång på en idrottsplats någonstans i Sverige pratade jag med en av föräldrarna längs med gräsplanen. Vi pratade om barnen och om oss själva, som man gör.
Han sa att hans pappa lärt honom: Jobba hårt, men ta varje genväg du kan.
Är det någon gång det är applicerbart är det vid det första året som förälder.
När allt har förändrats. Från att vara en eller två, till att ha en liten person att ta hänsyn till som kräver långt mer än de vuxna i rummet.
Omtumlande och med informationsflödet i dag: överväldigande. Allt du gör kan vara fel! Allt du gör kan skada barnet!
Att ge burkmat är inte problemet. Det är snarare att det är så svårt att göra rätt, att våga lita på sin egen instinkt och framför allt: Skita fullständigt i vad någon annan gör.