Allt mer tyder på att Ryssland förbereder ett angrepp mot en av de baltiska staterna. Länge har europeiska ledare avfärdat ett sådant scenario som irrationellt. Den här gången bör vi vara bättre på att läsa krigets järtecken.
CIA:s generaldirektör John Ratcliffe besökte Moskva förra veckan. Besöket ska ha handlat om att varna den ryska ledningen för konsekvenserna av ett angrepp mot Baltikum. Oannonserade resor av den här typen är ovanliga och påminner om den dåvarande CIA-chefen Bill Burns besök i Moskva inför den fullskaliga invasionen av Ukraina.
Det är ännu oklart vilken form ett ryskt angrepp skulle kunna ta. En fullskalig invasion av ett Natoland skulle vara militärt betydligt svårare för Ryssland att genomföra, inte minst medan kriget i Ukraina pågår. Däremot skulle ett begränsat militärt angrepp, sabotage eller någon annan form av hybridoperation kunna vara betydligt mer genomförbar.
Den amerikanska säkerhetspolitiska tankesmedjan Institute for the Study of War (ISW) bedömer att ett angrepp inte är osannolikt och att det kan handla om att testa Natos artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier. Samtidigt menar de att det sannolikt inte skulle ta formen av en fullskalig konventionell invasion.
Det är en viktig skillnad. Det ryska hot som USA enligt uppgift försöker avskräcka under 2026 kan vara betydligt mer begränsat, asymmetriskt och svårtolkat än invasionen 2022. Just därför kan det också vara svårare att upptäcka och farligare att avfärda.
Det är oroande att den svenska valrörelsen ännu inte har fångat upp dessa tecken. Inga svenska statsråd har hittills kommenterat uppgifterna, men flera europeiska ledare har däremot varnat för risken. Polens premiärminister Donald Tusk konstaterar att vi inte kan utesluta ryska provokationer mot något av Natos medlemsländer och att Europa måste vara förberett.
Europa kan framstå som splittrat, men ett ryskt angrepp på Baltikum skulle sannolikt mötas av både Europa och USA. Mycket tyder på att Putin återigen är på väg att skjuta sig i foten. Debatten i Europa präglas av bristen på luftvärnsrobotar inom Nato, delvis till följd av USA krig mot Iran. Det är allvarligt, men knappast något som möjliggör en rysk invasion. En robotbrist är i grunden ett industriellt och logistiskt problem. Europa kan öka produktionen och bygga upp lagren. Det tar tid och kostar pengar, men det går.
Ett ryskt angrepp på Baltikum medan kriget i Ukraina pågår vore något helt annat. Då öppnar Ryssland en ny front mot Nato samtidigt som man redan är fast i ett stort krig. Det är ett strategiskt misstag. Stormakter går inte bara under när de förlorar slag. De kan också översträcka sig så långt att kostnaderna börjar undergräva den politiska ordning som skulle bära kriget.
Ett ryskt angrepp på Baltikum skulle kunna bli alla oavsiktliga konsekvensers moder. Ju längre Putin fortsätter på den vägen, desto större blir också den politiska risken hemma i Moskva. Jag skulle därför hålla ett öga på våra vapenlager och ett annat på de ryska dödsannonserna. Det sägs att Kreml har många hala trappor och dåligt installerade fönster.
Andreas Birro är fri skribent och opinionsbildare