DEBATT. Efter sex år av samtal med muslimer på arabiska i sociala medier och lokala föreningar om integration och de idéer hos vissa muslimer som förs vidare till deras barn – och därmed till skolgårdarna – har jag börjat känna en djup frustration.
Trots att jag har många sekulära anhängare – både muslimer som inte representeras av imamer och icke-religiösa – ser jag samtidigt många kommentarer som bär på idéer jag anser är mycket farliga för de svenska värderingarna. Detta har gjort mig orolig för det Sverige där jag levt sedan 2014 och är medborgare.
Mitt rop har förblivit obesvarat
Som kvinna och mamma flydde jag från religiös extremism som kränker kvinnors rättigheter och skadar den psykiska hälsan för båda könen. Redan under mitt första år i Sverige märkte jag hur samma idéer sakta nästlade sig in – precis som det började i mitt hemland för fyrtio år sedan. Historien upprepar sig och når nu min dotter och hennes skolkamrater. Samtidigt som svenska studier uppmärksammar liknande frågor som heder och könsuppdelning, är andra extremistiska religiösa idéer svårare att fånga upp och dokumentera i dessa undersökningar.
Jag har försökt prata med dessa familjer och uppmuntra andra som delar mina farhågor att våga lägga våra problem som muslimer och invandrare på bordet. Jag har velat att vi för en dialog tillsammans i syfte att förändra och förklara hur dessa religiösa idéer skadar människans psykiska och fysiska hälsa. Islam har, precis som andra religioner och filosofier, en upplyst sida – och en annan som människor mixtrar med så att den blir till en förbannelse för sina anhängare.
Det var dock förgäves; mitt rop har förblivit obesvarat, då många fruktar att utmana kollektivet och den sociala isolering som det för med sig. Istället föredrar de att gömma sig bakom anonyma konton på sociala medier och i slutna rum.
Vid det senaste svenska valet var det svårt för mig att avgöra vad som var rätt beslut. Jag instämmer med högerpartierna när de varnar för islamism – oavsett deras bakomliggande avsikter – men jag motsätter mig samtidigt deras sätt att hantera dessa frågor. Jag är också oenig med dem i andra frågor, såsom deras förslag om skattesänkningar vilka slår mot behövande och sjuka, samt påverkar sjukvården, skolan och förebyggande insatser negativt.
Vänsterblocket fjäskar för imamer
På den andra sidan är jag oenig med vänsterblocket, som fjäskar för imamer trots de många övertramp som skett i vissa moskéer – som könsstympningen av en flicka, en imam som uppmanade till att slå kvinnor lätt, och den kända händelsen 2018 med Yasmine Bladelius, som under ett möte placerades i ett separat rum skilt från sina manliga kollegor.
Det enda som betyder något för mig nu är att de förnuftiga i Sverige vaknar innan dessa idéer sprids bland unga – likt en snöboll som rullar och växer. Vi måste finna balanserade lösningar utan rasism, som att finansiera ärliga samtalsinitiativ för unga och belysa de psykiska och fysiska konsekvenserna av dessa religiösa dogmer. Dogmer som skapar ett inre krig – som jag själv levt med i åratal – mellan ungas naturliga behov å ena sidan, och det ständiga dåliga samvetet och självbestraffningen som dessa orimliga religiösa regler orsakar.
Kadi Alkafry, utbildad inom biblioteks- och informationsvetenskap vid Damaskus universitet och före detta anställd inom FN (UNRWA)
Det enda som betyder något för mig nu är att de förnuftiga i Sverige vaknar innan dessa religiösa dogmer sprids bland unga – likt en snöboll som rullar och växer, skriver undertecknaren. Foto: PRIVATVisa mer
Fakta
Så skriver du en debattartikel
Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.
► Debattartikel:
Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.
► Replik:
Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se
Läs mer