Vi är beredda på det värsta när Ola Brageborn studerar kvalitetsgrafen. Han är en av tre som driver Kvalitetsaktiepodden och privata investmentbolaget Armatus. Men storsint säger han:
”Den ser vettig ut så någonting har ni i alla fall fått ut.”
Han tycker att analysen ”rimmar bra” med hans egen strategi att hitta kvalitetsbolag som har lång historik, stabil lönsamhet, måttlig skuldsättning och begriplig affärsmodell.
Störst investeringspotential finns teoretiskt i bolagen längst ner till höger, säger Brageborn, där han bland annat håller med om Bravidas placering. Men han tycker att även de med runt 55 poäng har bra kvalitet och pekar på intressanta ”understreckare”.
”Det finns många bolag i den klassen och stora prisskillnader. Saab och Essity har samma kvalitet, men handlas till multiplar på 25 respektive 10. Det är inte rimligt.”
”Inwido och New Waves lägen glädjer mig, jag ser också att de är undervärderade. Men Nibes låga kvalitetspoäng blir jag förvånad över.”
Vilken information om kvalitet går inte att läsa ut ur den här typen av mått?
”En bra VD och ägare ska synas i de här måtten. Så jag vet egentligen inte vilka mjuka faktorer som inte fångas upp. De ska visa sig här.”
Hur många svaga år får man ha – när slutar ett kvalitetsbolag att vara ett kvalitetsbolag?
”Det där är svårt. Men fem år kan vara en utdragen lågkonjunktur och man riskerar att sälja något i en tillfällig marknadssvacka. Har man däremot varit dålig i 10 år – nä, då är det inte bra.”
Vill se mer tillväxt
Brageborns främsta invändning mot analysen är att bolagens tillväxt får för lite genomslag:
”Den tycker vi är oerhört viktig och det enda ni har är EPS CAGR för fem år. Det är för kort och för lite. Man vill gärna se den på tio år. Och man borde lägga till omsättningstillväxt mätt i CAGR per aktie över 10 år.”
”Sen skulle ROIC kunna få en vikt på 20% istället för 30”, tillägger han.
Vågar man fråga om en investerare kan använda den här grafen som inspiration?
”Absolut. Det tycker jag.”
Kvalitetsjägare Ola Brageborn.