Proteinberikade varianter finns numera av allt från yoghurt till bars och bröd. Men mer är inte nödvändigtvis bättre. En ny forskningsöversikt visar att ett lägre proteinintag kan påverka ämnesomsättningen och flera biologiska processer som är kopplade till åldrande. Om människor faktiskt lever längre av att äta mindre protein är däremot fortfarande okänt.
Protein är ett livsnödvändigt näringsämne. Kroppen behöver det bland annat för att bygga och underhålla muskler och andra vävnader och för att bilda enzymer och hormoner. Under senare år har protein också blivit ett starkt försäljningsargument, och ett högt proteinintag framställs ofta som något eftersträvansvärt i sig.
En ny forskningsöversikt om protein och åldrande ger en mer nyanserad bild. Forskarna Bailey A. Knopf och Dudley W. Lamming vid University of Wisconsin–Madison har gått igenom vad forskningen visar om hur mindre protein – och mindre av vissa aminosyror – påverkar ämnesomsättning, cellfunktion, hälsa och livslängd.
Översikten publicerades online den 31 juli 2026 i tidskriften Cell Press Blue och bygger på forskning från mer än 350 vetenskapliga publikationer. Underlaget omfattar studier på bland annat jäst, bananflugor, gnagare och människor.
Mindre protein förlängde livet i flera djurstudier
Kalorirestriktion – att äta mindre energi utan att få brist på näringsämnen – har länge studerats inom åldrandeforskningen. Hos flera modellorganismer har det förlängt livet, men för människor är en sådan kost svår att följa under lång tid.
Därför har forskare också undersökt om det går att påverka några av samma biologiska system genom att minska mängden protein i kosten, utan att samtidigt minska energiintaget.
I flera djurstudier har proteinbegränsning förbättrat olika mått på metabol hälsa. Längre livslängd har också setts hos bland annat jäst, bananflugor och gnagare.
I försök på gnagare har djuren i vissa fall dessutom ätit mer men ändå vägt mindre och haft mindre kroppsfett. Forskarna tror att en del av förklaringen är att proteinbegränsningen ökar kroppens energiförbrukning.
Men resultaten ser inte likadana ut i alla studier. Effekterna kan skilja sig mellan arter, genetiska bakgrunder och kön. I ett försök levde hanmöss exempelvis längre på en kost där mängden av vissa aminosyror hade minskats kraftigt. Hos honorna sågs inte samma livsförlängning. Medianlivslängden var i stället lägre i gruppen som fick den begränsade kosten, men skillnaden var inte statistiskt säkerställd.
Vad studier på människor visar om protein och åldrande
Det finns också kontrollerade studier på människor, men de har varit korta. De kan därför säga något om hur kroppen reagerar på ett lägre proteinintag – men inte om människor åldras långsammare eller lever längre.
I en studie åt deltagarna en proteinbegränsad kost under 43 dagar. De minskade i vikt och fettmassa och fick lägre fasteblodsocker, trots att kosten inte var kaloribegränsad.
I en annan studie fick normalviktiga män äta mindre protein under fem veckor. Då förbättrades insulinkänsligheten och energiförbrukningen ökade.
Den nya översikten tar också upp en studie på personer med metabolt syndrom. Efter 27 dagar med ett lägre proteinintag hade deltagarna minskat sin fettmassa och fått bättre insulinkänslighet. Även blodsocker, blodfetter och vissa markörer för inflammation minskade.
Studierna visar alltså att mängden protein i kosten kan påverka ämnesomsättningen redan efter några veckor. Om ett lägre proteinintag också påverkar åldrandet på längre sikt vet man fortfarande inte.
Hormonet FGF21 påverkas av proteinintaget
En del av förklaringen kan finnas i hormonet FGF21. Nivåerna stiger när kroppen får mindre protein eller mindre av vissa aminosyror. Hormonet är bland annat inblandat i regleringen av energiförbrukning, fettomsättning och blodsocker.
I studier har ett lägre proteinintag höjt nivåerna av FGF21 hos både möss, råttor och människor. Försök på möss tyder också på att hormonet spelar en viktig roll för flera av de metabola förändringar som uppstår vid proteinbegränsning.
Kopplingen till livslängd kommer däremot från djurförsök. Möss som genetiskt producerar höga nivåer av FGF21 har levt längre, och i ett annat försök uteblev den livsförlängande effekten av proteinbegränsning hos möss som saknade FGF21. Det talar för att hormonet är en del av de mekanismer som ligger bakom effekterna hos försöksdjur.
Proteinbegränsning påverkar cellernas näringssignaler
Aminosyror fungerar inte bara som byggstenar till protein. De påverkar också signaler som hjälper cellerna att känna av hur mycket näring som finns tillgänglig.
En av de mest studerade signalvägarna är mTORC1. När tillgången på näring är god stimulerar den bland annat celltillväxt och proteinsyntes.
I djur- och cellstudier har proteinbegränsning minskat aktiviteten i mTORC1. Den har också kopplats till ökad autofagi, cellernas system för att bryta ned och återvinna bland annat skadade proteiner och utslitna celldelar. Försök på möss tyder på att autofagi är en del av kroppens metabola svar på ett lägre proteinintag.
Forskarna tar också upp möjliga effekter på inflammation, mitokondrier och så kallade senescenta celler. Det är celler som har slutat dela sig efter exempelvis stress eller skada, men som finns kvar i vävnaden och kan påverka cellerna omkring sig.
I djurstudier har proteinbegränsning kopplats till färre senescenta celler i bland annat lever, fettvävnad och njurar. När det gäller mitokondrierna – cellernas energiproducenter – är bilden mindre tydlig. Olika studier har gett olika resultat.
Vissa aminosyror kan vara särskilt betydelsefulla
Det är inte bara mängden protein som verkar spela roll. Forskarna lyfter också fram proteinets sammansättning – alltså vilka aminosyror det innehåller.
Särskilt metionin, isoleucin och valin återkommer i forskningen. När mängden av någon av dessa aminosyror har minskats i djurförsök har forskarna sett flera av de förändringar som också uppstår vid proteinbegränsning. Det gäller bland annat förändrad näringssignalering och förbättrade metabola mått. I vissa studier har djuren även levt längre.
Det betyder däremot inte att människor bör försöka undvika enskilda aminosyror i maten. Kroppen behöver aminosyror för en rad olika funktioner, och resultaten varierar beroende på vilken aminosyra som studeras och hur försöken är upplagda. För flera aminosyror är kunskapsläget fortfarande begränsat.
Mer protein kan vara viktigt för vissa
Resultaten betyder inte att alla skulle må bättre av att äta mindre protein. Protein behövs bland annat för att bygga och bevara muskelmassa, och behovet kan se olika ut beroende på ålder, fysisk aktivitet och hälsotillstånd.
För äldre kan ett tillräckligt proteinintag vara särskilt viktigt för att motverka förlust av muskelmassa. Personer som tränar kan också behöva mer protein än den som är mindre aktiv. Forskarna lyfter därför fram att framtida råd om protein sannolikt behöver ta större hänsyn till både ålder och aktivitetsnivå.
Det finns också situationer där proteinbegränsning kan vara olämplig. Författarna nämner bland annat gravida, växande barn, personer som får i sig lite energi och personer som återhämtar sig efter en skada. Även vid vissa sjukdomar kan behovet av protein vara högre, exempelvis när det finns risk för viktnedgång, muskelförlust eller undernäring. Då bör man inte minska proteinintaget på egen hand.
Samtidigt finns sjukdomar där proteinintaget kan behöva anpassas, till exempel vid kronisk njursjukdom. Proteinbehov vid sjukdom behöver därför bedömas individuellt.
Hur mycket protein som passar beror alltså på flera saker, bland annat ålder, fysisk aktivitet, hälsotillstånd och hur kosten ser ut i övrigt.
Svenska rekommendationer gäller fortfarande
Enligt Livsmedelsverkets referensvärden är det rekommenderade intaget för vuxna 0,83 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Samma nivå gäller även för äldre vuxna. Vid kostplanering för äldre är målet däremot högre – omkring 1,2 gram per kilo kroppsvikt och dag – bland annat för att kompensera för att energiintaget ofta minskar med åldern och för att motverka förlust av muskelmassa.
Den nya forskningsöversikten förändrar inte de svenska rekommendationerna. Däremot väcker den frågan om extra protein verkligen ger någon ytterligare hälsovinst för personer som redan får i sig tillräckligt.
När det gäller sambandet mellan protein och livslängd kommer fortfarande betydligt mer kunskap från djurförsök än från studier på människor. Ett lägre proteinintag påverkar flera biologiska processer som är intressanta inom forskningen om friskt åldrande, men det är ännu inte visat att människor åldras långsammare eller lever längre av att äta mindre protein.
Mer är alltså inte alltid bättre – men mindre behöver inte heller vara det. Hur mycket protein som passar beror bland annat på ålder, hälsa, energiintag och fysisk aktivitet.
Du kanske också gillar Publikation
Bailey A. Knopf, Dudley W. Lamming. The hallmarks of protein and amino acid restriction in aging and longevity. Cell Press Blue. 2026;1(5):100079. DOI: 10.1016/j.cpblue.2026.100079
Observera: Detta är populärvetenskaplig information och ersätter inte medicinsk rådgivning.
Kontakta sjukvården vid frågor om din hälsa.
Publicerat av Mikroskop Redaktion –
läs våra redaktionella principer.
Önskade källor på Google
Se mer från Tidningen Mikroskop
Lägg till Tidningen Mikroskop som önskad källa.