Stian Gregersen blev klar för Malmö FF förra torsdagen.
Dagen efter berättade lagkoordinatorn i hans förra klubb Atlanta United, tysken Johannes Schneider, i fem inlägg på X hur mittbacken för två år sedan oväntat visade stor medmänsklighet när hans mor var svårt sjuk och sedan gick bort.
Den fina historien spreds snabbt i MFF-kretsar och Gregersen välkomnades till Malmö som ett nyförvärv med hjärtat på rätta stället.
– Jag blev faktiskt väldigt rörd när jag läste vad han hade skrivit. Han kände väl att det var något extra att en spelare brydde sig trots att han inte var en del av spelargruppen, säger Gregersen när vi sitter ner på stadion i Malmö efter en träning.
Du känns som en spelare som bryr sig om sin omgivning?
– Jag tycker att det är väldigt viktigt att man bryr sig om varandra när man är i en grupp som träffas varje dag, även om det är en konkurrenssituation. Det är viktigt om en grupp ska nå framgång att man är enade, jobbar tätt tillsammans och drar åt samma håll.
Tre dagar efter Atlanta-koordinatorns inlägg på X gick Gregersen, efter bara två träningar med laget, in och dominerade totalt i sin MFF-debut när de himmelsblå tog en tung 1-0-seger bort mot Sirius. MFF-supportrarna var saliga över att man äntligen fick se ett nyförvärv leverera direkt.
Snacka om bra start både på och utanför plan för dig här i Malmö?
– Ja, det har varit en fin start. Nu handlar det bara om att fortsätta och ta nya steg.
31-åringen har hyllats för både sitt spel och hur han styrde upp den tidigare så svajiga backlinjen mot Sirius.
– Jag tycker att det var en fantastisk debut. Jag fick visa mina starka sidor. Men det var bara en match.
Men en sådan debut höjer förväntningarna på dig. Nu kommer folk nästan förvänta sig att du ska vara felfri hela tiden?
– De har säkert högre förväntningar nu. Men det är bra att sätta standarden och sedan jobba därifrån och försöka bli ännu bättre.
Viktigt år i Elfsborg
Gregersen är uppvuxen i Kristiansund, en stad på 20 000 invånare i västra Norge. En viss Ole Gunnar Solskjaer kommer från samma lilla stad. Gregersen hade just fyllt fyra år när Solskjaer 1999 sköt Champions League-titeln till Manchester United på tilläggstid mot Bayern München.
När Gregersen var tio år tränades han av Solskjaer för första gången när storstjärnan hade en fotbollsskola på sommaren i hemstaden.
Ett år efter att Solskjaer hade blivit tränare i Molde värvade han Gregersen, som hade hunnit bli 16.
– Ole Gunnar har betytt väldigt mycket för mig. Han är kanske den som känner mig bäst som fotbollsspelare. Jag lärde mig av honom hur jag behövde vara både på och utanför planen för att kunna ta de steg som jag har tagit i min fotbollskarriär.
Solskjaer har varit en mentor för Gregersen.
– Ja, det skulle jag säga. När jag ser tillbaka på det förstår jag hur han tänkte och varför han behandlade mig på det sätt han gjorde. Det har varit väldigt nyttigt för mig.
Han tillhörde Molde 2012-21 men gjorde ett år som utlånad i Elfsborg 2019.
– Jag växte väldigt mycket under det året, både som spelare och människa. Det var första gången jag var utlandsproffs och jag hade en bra säsong där. Året i Elfsborg betydde väldigt mycket för min karriär.
Stian Gregersen under tiden han var utlånad till Elfsborg. Foto: JÖRGEN JARNBERGER / BILDBYRÅNVisa mer
Tillbaka i Molde tog han nya steg och när Ståle Solbakken blev förbundskapten tog han ut Gregersen direkt och lät honom debutera från start i VM-kvalet under våren 2021. Han har gjort elva landskamper, den senaste förra våren när Norge inledde kvalet till sitt succé-VM i somras. Sedan dess har han inte varit med.
Samma år Gregersen tog plats i Solbakkens landslag värvades han till franska Bordeaux, där han spelade i 2,5 år innan han flyttade till MLS och Atlanta United i januari 2024.
Bodø/Glimt var intresserade
Nu tar han plötsligt steget till Malmö FF.
Anledningen till att Gregersen lämnade Atlanta var lagets nye tränare – den 63-årige argentinaren Gerardo Martino som tränat Lionel Messi i såväl Barcelona som argentinska landslaget och Inter Miami. Martino tog över laget i vintras, inför årets MLS-säsong.
– Han försökte frysa ut mig från dag ett. Men jag krigade på, visade karaktär och lyckades faktiskt spela in mig i laget efter ett tag. Sedan var jag in och ut, in och ut. Men man förstod efter hand att man inte längre var en del av hans planer. Då var det väldigt naturligt för mig att vända hemåt till Europa.
Hur märkte du att du inte ingick i planerna? Var det tydligt?
– Ja, egentligen från dag ett. Han drillade bara startelvan och jag var aldrig med i den under hela försäsongen. Jag startade inte de tre första matcherna. Sedan gick jag och knackade på hans dörr och frågade vad som pågick. Då fick jag faktiskt starta, vi vann och jag kom in lite i rytmen. Men jag kände hela tiden att jag inte riktigt var en del av planen. Sådant är fotboll. Det kommer in en ny tränare och ibland blir det så.
Martino införde en helt ny regim i Atlanta.
Gerardo Martino. Foto: Rebecca Blackwell / APVisa mer
– Allt skulle vara på spanska och man kan säga att européerna försvann och sydamerikanerna kom in. Då kändes det väldigt naturligt för mig att återvända till Europa precis som de flesta andra européerna gjorde. Vi var åtta européer och nu är de bara tre, tror jag.
Var det en sydamerikan som tog din plats?
– Ja, han tog in två stycken (leende).
Då tänkte du att du måste hitta en klubb med en norsk tränare?
– Ja, det blev ju perfekt, skrattar Gregersen som dock inte hade någon relation sedan tidigare med Gaute Helstrup.
Enligt en norsk kollega visade Bodø/Glimt också intresse för dig i somras?
– Ja, det fanns ett intresse men mitt val föll på Malmö och det finns inget mer att säga om det. Det blev bra och mitt fokus är här nu.
Har höjdskräck
När vi avslutar intervjun med att ställa några mer eller mindre udda frågor för att lära känna Gregersen lite bättre står det ganska klart redan i svaret på den första frågan att norrmannen inte är som andra fotbollsspelare.
Om du fick vara en annan person för en dag, vem skulle du vilja vara då?
– En helt vanlig människa med ett vanligt jobb. Det tror jag hade varit fint.
Jag har nog ställt den frågan till ett hundratal idrottare, inte minst fotbollsspelare, genom åren och alla brukar svara någon slags kändis – en makthavare, en artist eller Cristiano Ronaldo.
– Okej, men jag hade bara velat vara en normal människa.
Om du inte hade blivit fotbollsspelare, vad hade du blivit då?
– Brandman. Det ville jag bli när jag var barn.
Tror du att du hade passat som brandman?
– Ja.
Tror du på Gud?
– Jag tror på ödet, att saker och ting sker av en anledning.
Vilken är din värsta fobi?
– Jag har lite höjdskräck. Att sitta i en kabinlift eller åka i ett pariserhjul är det värsta jag vet.
Din sista måltid – vad väljer du?
– En riktigt bra steak som jag äter med mina nära och kära.
Vilken talang skulle du vilja ha?
– Kunna sjunga. Det hade säkert varit najs.
När grät du senast?
– Det minns jag inte. Men jag blev rörd när jag läste det Johannes Schneider lade ut om mig.
När var du berusad senast?
– Det var i julas hemma i Norge.
Favoritserie?
– Prison Break.
Favoritmusik?
– Jag lyssnar på allt möjligt egentligen, lite beroende på vilken sinnesstämning jag är i.
Favoritbok?
– Jag läser inte böcker längre. Men jag läste lite Harry Potter när jag var ung så det får bli den.
Favoritapp?
– Snapchat använder jag mest.
Favoritmat?
– Tacos eller en steak.
Favoritdryck?
– Pepsi Max.
Favoritspelare?
– Jag såg upp både till Pepe och Puyol när jag var yngre.
Favoritlag?
– Det har jag inget längre. Men min far höll på Manchester United och när Solskjaer var där höll jag såklart på dem.