I denna intervju av Vatican Medias Andrea Tornielli betonar biskop Iyad Twal, vikarie för det latinska patriarkatet – som bor i Amman – att ”om det inte finns rättvisa och fred för det palestinska folket, kommer vi alltid att leva i ett krisläge”.

Andrea Tornielli

En oas av fred mitt i krigets vindar i Mellanöstern. Ett land med muslimsk majoritet där de kristna respekteras och känner sig som fullvärdiga medborgare. Ett gästvänligt land som tar emot 3,5 miljoner flyktingar av en befolkning på 11 miljoner människor, och som förbereder sig för att år 2030 fira 2000-årsjubileet av Jesu dop. Så beskriver biskop Iyad Twal, Jerusalems patriarkats vikarie för Jordanien, situationen i sitt land. Twal befinner sig i Rom för att delta i arbetet inom Konferensen för latinska biskopar i de arabiska regionerna (CELRA). I samtalet med Vatikanens medier talar han först och främst om konsekvenserna av kriget mellan USA och Iran. ”Geografiskt sett ligger Jordanien mitt emellan… Tillsammans med regeringen och kungen har vi försökt upprätthålla ett normalt vardagsliv. Vi har inte stängt skolorna eller universiteten… vi har fortsatt att leva. Priserna har stigit, men det gäller inte bara oss. Vi har förlorat möjligheten till normal turism, eftersom hela turistnäringen, även den religiösa turismen och pilgrimsfärderna, har bromsats upp. Att vi är i centrum hjälper oss också att upprätthålla ett balanserat förhållande till alla.”

I solidaritet med det palestinska folket

Monsignore Twal talar om situationen i Palestina: bomberna som fortsätter att falla över Gaza, det ständiga våldet som israeliska bosättare utövar mot befolkningen på Västbanken. De kristna känner sig som en del av det folket.

”Vi tillhör Heliga landets stift, det latinska patriarkatet i Jerusalem. De är våra bröder och systrar, och tillsammans upplever vi den hårda verkligheten i det som pågår. Vi ber ständigt för dem och försöker hjälpa dem, även i vardagen. I våra skolor har vi alltid strävat efter att ta emot våra palestinska bröder och systrar som har kommit till Jordanien, och de är många. Jordanien har nu nästan blivit en oas av fred: vi har syriska och irakiska flyktingar, och vi har många egyptier och libaneser.” Biskopen berättar om ett initiativ som genomfördes ”tack vare hjälp från många: att ta emot tolv studenter, ungdomar från Gaza, som hade avslutat gymnasiet vid vår skola i Gaza, i vår församling. Vi lyckades få ut dem ur Gazaremsan och nu befinner de sig i Jordanien, vid vårt universitet i Madaba. Vi har också stöttat den jordanska armén med en donation; den har tre fältsjukhus i Gaza och vi hoppas även genom detta hjälpinsatser inom hälso- och sjukvården kunna ta emot barn i Jordanien. Precis som alla andra länder i Mellanöstern vet vi mycket väl att om det inte finns rättvisa och fred för det palestinska folket kommer vi alltid att leva i kris. Därför arbetar och ber vi för fred och rättvisa för alla. Det är svåra tider, vi står inför val både på den israeliska och den palestinska sidan: vi hoppas att de nya ledarna ska innebära en ny och frisk vind av hopp.”

Religionen är inte problemet

”Religionen i det heliga landet”, konstaterar Twal vidare, ”ses ibland som en orsak till våld, i den meningen att det inte är svårt att hitta fanatiker på samtliga sidor. Men jag tror verkligen att religionen måste vara lösningen, inte problemet: att tro på Gud är ett sätt att närma sig sin nästa. Det Heliga landet är inte heligt på grund av stenarna, det är heligt därför att människorna lever i helighet. Det är detta vi måste förmedla till alla våra kristna bröder, till våra muslimska och judiska bröder: att tro på Gud innebär närhet till alla. Den kristna närvaron är mycket viktig i vår region: det är vårt uppdrag, vår kallelse. Påven har sagt till oss att det inte är vårt antal som räknas, utan vår trohet mot Gud och vårt vittnesbörd mitt i denna rikt varierade verklighet. Att vara arabiska kristna i Mellanöstern är en del av vår identitet, som består även om man emigrerar till Europa eller USA.”

Två tusen år sedan Jesu dop

Hela landet förbereder sig för att år 2030 fira två tusen år sedan Jesu dop, förrättat av Johannes Döparen. Platsen har identifierats av arkeologer: det är Al-Maghtas, även känt som Betania bortom Jordanfloden. ”Detta firande”, förklarar Twal, ”är en historisk händelse, och vi i Jordanien är alla engagerade i förberedelserna. Kungen har inrättat en nationell kommission under ledning av premiärministern, och man investerar nästan 120 miljoner dollar för att skapa en by intill platsen för Jesu dop, där kyrkorna står. För oss som kyrka är det viktigt att betona den andliga upplevelsen: alla kristna i världen är kallade att förnya sina doplöften. Vi förbereder oss och tillkännagav för några dagar sedan öppnandet av ett kontor för pilgrimer, för alla våra bröder och systrar som kommer för att besöka oss i Jordanien, för att fungera som en kontaktpunkt och hjälpa till att sätta ihop ett reseprogram för besök på de viktigaste platserna. Och även för att sätta dem i kontakt med våra församlingar, för att främja det andliga utbytet mellan pilgrimer och den lokala kyrkan. För oss är detta alltså en historisk nåd. Det är frälsningens historia och frälsningens geografi, som vår patriark kardinal Pizzaballa, alltid kallar det. Vi lever i dessa två dimensioner: historien och geografin. Med stor glädje, med stor tro… Vi funderar på att även erbjuda en biblisk vandring varje år, fram till 2030, som kretsar kring Jordaniens stora profeter: Mose, Elia och Johannes Döparen. För att sedan, efter 2030, blicka fram mot 2033, det stora frälsningens jubileum som markerar två tusen år sedan Jesu lidande, död och uppståndelse.”

Jordanien, ett budskap

Biskopen påminner dessutom om att Jordanien i sig idag också representerar ett budskap om fredlig samexistens mellan troende av olika religioner. Lugnet, freden, öppenheten, måttfullheten är sann, vi låtsas inte. Ibland uppstår det problem även hos oss, men det är normalt; det finns problem överallt, även i Europa. Men Jordanien är ett föredöme, och det borde inte vara något märkvärdigt – så borde hela Mellanöstern vara. Den rikedom vi har – religionerna, kulturerna, mångfalden i Mellanöstern – är en rikedom för hela mänskligheten. Hela världen måste hjälpa oss att se skillnaderna som en källa till rikedom, till mänsklighet, som ett gemensamt gott. Ja, Jordanien är verkligen ett budskap och vi hoppas kunna fortsätta så här, att gå vidare. Det bröstkors jag bär är en kopia av det kors som hittades i Wadi Feynan, en dal i södra Jordanien där det redan under 200-talet fanns en kristen gemenskap. Som biskop i Amman är jag därför stolt över att kunna säga att jag är herde i en kyrka som går tillbaka till 200-talet. En så rik historia utgör en grundläggande del av vår identitet i Mellanöstern.”