I största allmänhet bör man vara försiktig med att dra för långtgående slutsatser av ett första möte, i synnerhet om mötet i fråga är en intervjusituation med en kändis med femtio år av presshantering i bagaget, än mer så om kändisen även råkar vara skådespelare – hobbypsykoanalyser av sådana fordrar viss ödmjukhet.
Men med det sagt, och utan att göra anspråk på att vara en särskilt firad människokännare: när nu den magnifikt solbrände skådespelaren Kjell Bergqvist sitter framför mig och säger att han på det hela taget är mäkta belåten med att vandra genom dödsskuggans dal som just Kjell Bergqvist, då är jag beredd att ta Kjell Bergqvist på orden.
– Jag har dyra bilar. Jag har en fin lägenhet. Jag går på krogen när jag vill. Jag reser när jag vill.
Lyssna på Daniel Suhonen i podden Personlig utveckling med Johannes Klenell 👇
Livet som Kjell Bergqvist är gott
Livet som Kjell Bergqvist, säger han, är gott. Och den viktigaste grundbulten i hans lycka är resandet. Det är hans livs största och viktigaste passion.
Glatt oanfrätt av flygskam har han under det innevarande året avverkat följande destinationer: Mauritius, Marrakesh, Antibes och London – till den senare staden åkte han med sin son för att bese F1.
Härnäst på tur står Grekland, därefter en längre Thailandsresa framåt hösten. I vintras var han därtill i Dubai, ett återkommande resmål.
– Jag har rest jorden runt kanske två, tre gånger.
Blir du inte trött av allt flängande?
– Det är min fru som packar.
Du har en ganska imponerande bränna just nu. Det verkar som att du kommer att kunna behålla den året ut?
– Den kommer jag behålla.
Är det målet?
– Ja. Mina polare har alltid sagt, fan Bergqvist, det räcker med att du öppnar en resebyråtidning så blir du brun.
Vad mer än så kan en människa begära.
”Efter det valet har Socialdemokraterna tyvärr ytterligare anpassat sig till Åkesson och SD. Och alla partiledare har börjat buga och bocka och man känner som att Åkesson styr landet, de andra bara jamsar med”, säger Kjell Bergqvist.
Foto: Joar Vestergren
Aktuell med film om hur trevligt det är att resa
Vi ses på puben John Scott’s i Stockholm, där personalen föredömligt nog ser till att vi har hela övervåningen för oss själva (detta inkluderar en bowlingbana).
På bordet mellan oss står ett fat med ”blandade kakor”, däribland drömmar, en kaksort ingen av oss direkt avskyr om man säger så. Skälet till att vi ses är att skådespelaren nu är aktuell med en film som just handlar om att det är mycket trevligt att resa.
I det här fallet till Italien.
”Resan till Piemonte” heter filmen och Kjell Bergqvist är en del av en senior stjärnensemble som utöver honom inkluderar bland annat Helena Bergström, Björn Kjellman, Kajsa Ernst, Peter Dalle och Peter Haber.
Filmen, skriven och regisserad av Alexandra-Therese Keining, går i grova drag ut på att Helena Bergströms karaktär Eva ärver en vacker rustik villa med tillhörande jord i nordvästra Italien, till vilken hon beger sig med sina pensionärspolare.
En av dessa spelas alltså av Kjell Bergqvist; hans rollfigur har nyss förlorat sin hund och befinner sig i sorg.
Men väl på plats i Piemonte förtrollas han och de av de omgivande landskapen och inspireras av sina nya latinska grannar (plus en snäll hund).
De bestämmer sig för att stanna på heltid för att tillsammans öppna en restaurang. I Sverige finns ändå inget för dem att göra.
”Ganska mycket Italienreklam”
Den här filmen är ju verkligen ren Italienporr. Känns typ som att den är delfinansierad av den italienska staten?
– Ja, det är ganska mycket Italienreklam. Jag har varit väldigt mycket i Italien. Min farsa var lastbilschaffis och morsan var städerska. Jag och morsan gick och städade kontor och bibliotek, de pengarna sparade vi för att åka på semester till dit. Det öppnade porten till världen för mig på ett sätt.
– Jag har ju polare från Högdalen, de sitter kvar där i förorten på en parkbänk, de har inte kommit längre än så. Men sedan dess har jag rest, rest och rest hela mitt liv.
För Kjell Bergqvists del var inspelningen en jackpot: det gav honom möjligheten att tillbringa ytterligare sju veckor i Italien, innan han åkte vidare till Dubai.
Trots att han tidigt i intervjun säger sig vara trött på att prata om sig själv, även om han såklart vet att det är en del av jobbet, han ska inte klaga, så har han inga problem med att fronta den aktuella filmen.
– Det känns kul den här gången för det är en bra film. Sedan kan ju vissa grejer vara mindre roliga att marknadsföra än andra.
”Mitt stora intresse i livet har ju varit att resa och jag har besökt barnhem överallt, kåkstäder i Sydafrika, favelor i Rio, slummen på Filippinerna, Burma, Kambodja. Så jag har sett otroligt mycket skit, och ändå måste man vara glad och tacksam över att vi fortfarande bor i ett av världens bästa länder”, säger Kjell Bergqvist.
Foto: Joar Vestergren
”Mest roligt att marknadsföra är Ulf Malmros grejer”
Om du ser tillbaka, vilka har varit de roligaste att marknadsföra? Och vilka har du känt minst lust inför?
– Mest roliga har nog varit Ulf Malmros grejer. ”Den bästa sommaren” går inte att komma ifrån. Och så ”Smala Sussie” och ”Bröllopsfotografen”. Sedan var ”Kocken” en jävligt rolig grej som försvann lite in i tomma intet. Det värsta har väl kanske varit ”Tre solar” av Richard Hobert. Som man såg redan under inspelningen att det här blir nog inte så bra.
Ni kunde känna det redan då?
– Ja, det tror jag. De flesta kände det.
Tror du att Richard Hobert själv var medveten om saken?
– Nej, han hade en sån jävla hybris.
Själv har Kjell Bergqvist aldrig drabbats av hybris. Hans fru, säger han, har varit till stor hjälp i det avseendet.
– Vi pratar aldrig om mitt jobb hemma. Hon har aldrig sett mig på teatern. Hon har väl varit med på någon filmpremiär, men annars: nej. Hon har aldrig sagt: ”Fan vad fantastisk du var”. Det tycker jag är ganska skönt. Jag vet att hon älskar mig för den jag är.
Är det för att hon sträng? Eller är hon inte filmintresserad?
– Hon tittar mycket på film, hon gillar svenska serier. Det gör inte jag. För jag känner de flesta som är med i dem, så jag sitter bara och tänker: ”Hur fan klipper de den här filmen?” Eller: ”Sådär kan man inte säga en replik för fan.”
Har samarbetat med Malmros i över 30 år
Apropå Ulf Malmros så har de två samarbetat med varandra i över trettio år vid det här laget, och den rollfigur som Kjell Bergqvist är mest tätt förknippad med är begravningsentreprenören Yngve i ”Den bästa sommaren”.
Så sent i vintras hade deras senaste film ”Grannfejden” premiär, där Kjell Bergkvist spelar en Göran Persson-figur: en gammal sosseledare som tappat markkontakten och blivit pamp, helt enkelt.
Kjell Bergqvist är själv socialdemokrat av hävd, och genererade tidningsrubriker när han under hösten 2015 kritiserade regeringen Löfvens, som han såg det, bristande insatser för att ge de flyktingar som anlände till Sverige ett värdigt mottagande.
Själv ställde skådespelaren i fem veckor upp som volontär på Göteborgs centralstation.
”Sverige hade en gång i tiden en av världens mest empatiska befolkningar. Det är ju ett tag sedan. Så är det inte just nu, även om man inte får glömma att majoriteten av oss fortfarande inte röstar på SD”, säger Kjell Bergqvist.
Foto: Joar Vestergren
Blev tackad av Magdalena Andersson
Han har också samarbetat med partiet i samband med valrörelsen 2018, då startade han Facebookuppropet ”Vad som helst men inte SD”, aktivt understöd av den dåvarande finansministern Magdalena Andersson och hennes stab.
Uppropet blev en sådan succé att Magdalena Andersson åkte hem till Kjell Bergqvist i Hammarby Sjöstad på valdagen för att tacka honom för hans arbete.
– Och sedan slutade det med att jag och Stefan Löfven och hans fru Ulla fru satt och drack whiskey 03 på valnatten. De tackade mig och sa att det här har verkligen gjort skillnad, Kjelle.
– Men efter det valet har de tyvärr ytterligare anpassat sig till Åkesson och SD. Och alla partiledare har börjat buga och bocka och man känner som att Åkesson styr landet, de andra bara jamsar med.
Som gammal sosse, vad känner du inför partiet?
– Sossarna är inte vad de har varit. Och det finns ju många anledningar till det, att det är svårjobbat och allt vad det är. Men jag tycker att det är skitsvårt nu med valet. Men jag vet att jag aldrig kommer att ta steget över till den blå sidan, det finns inte på kartan.
Är det en sorg för dig att partiet utvecklats som det har?
– Ja, det är klart. Att inte empatin finns kvar. Det är inget som är lättlöst, men det är sorgligt att empatin har försvunnit. Mitt stora intresse i livet har ju varit att resa och jag har besökt barnhem överallt, kåkstäder i Sydafrika, favelor i Rio, slummen på Filippinerna, Burma, Kambodja. Så jag har sett otroligt mycket skit, och ändå måste man vara glad och tacksam över att vi fortfarande bor i ett av världens bästa länder.
– Det ska man inte glömma bort.
”Kom inte hit era jävlar”
Det stora dramat i ”Resan till Piemonte” är att somliga av de nyinflyttade pensionärernas grannar vill roffa åt sig den ärvda villan med dess medföljande jord.
För att lyckas med sitt företag åberopar sig grannarna på blod och jord-principen: har man inte växt upp i Piemonte kan man aldrig på riktigt bli en del av samhället, och några rättigheter ska man verkligen inte komma och tala om.
Hör man inte hemma ska man dra.
Kan man ta de här tankarna som kommer från filmen och applicera dem på det kommande valet, tycker du?
– Ja, står för en ytterlighet som är: kom inte hit era jävlar. Åk hem ni som är här. Och sedan har vi den andra sidan och som jag har propagerat för i varje fall, att alla är välkomna.
Har du fortfarande kontakt med Magdalena Andersson och de andra? Det är inte så att du fortfarande konsulteras?
– Nej, inte längre.
Om du skulle ge henne ett råd just nu, vad hade det varit?
– Bara ett par decennier från invandrarpolitiken. Sverige hade en gång i tiden en av världens mest empatiska befolkningar. Det är ju ett tag sedan. Så är det inte just nu, även om man inte får glömma att majoriteten av oss fortfarande inte röstar på SD.
Resan till Piemonte har premiär den 25 september.
Kjell Bergqvist
Ålder: 73
Familj: Fru och barn
Bor: Hammarby Sjöstad
Gör: Skådespelare, driver tillsammans med sin fru Familjen Bergqvists insamlingsstiftelse som bland annat samlar in pengar till ukrainska flyktingar och projekt i Thailand och Kambodja.
Aktuell med: ”Resan till Piemonte”
Tidigare filmer i urval: ”Jack” (1977), ”Klippet” (1982), ”Malacca” (1987), ”Ha ett underbart liv” (1992), ”Vinterviken” (1996), ”Den bästa sommaren” (2000), ”Hundtricket” (2002), ”Smala Sussie” (2003), ”Tre solar” (2004), ”Kocken” (2005), ”Tjenare kungen” (2005), ”Monica Z” (2013), ”Grannfejden” (2016)
Läs mer