Publicerad 7 sep 2026 kl 13.58

När makten själv klär ut sig till underhållning återstår bara leda.

Gunilla Brodrej tycker att politikerna själva tagit död på satiren.

Jessica Gustafsson och Johanna Lazcano som Jimmie och Simona.

Foto: Rita Hjelm / Teater Giljotin

Öppna bild i helskärm

KOMMENTAR. Politik har blivit något som tvångsmässigt kompenseras med lössläppt flabb. Jag är själv en ganska sorglös, för att inte säga flamsig, person, men det är inte jag som sitter i budgetförhandlingar eller köper franska fregatter.

Nämn ett medium som inte har ett lättsamt politikformat, en lekfull intervju, ett satiriskt mellanrum, en mänskliggörande omväg. Valrörelsen känns som en fars och vi är proppmätta på alla dåliga skämt.

Därmed har behovet av politisk revy krympt till nästan ingenting. 

Men så fort ”politikerna” äntrar scenen dör något.

När jag nyligen såg ”Sverige ur tiden. En satirisk valfläskturné” på Teater Giljotin i Stockholm skrattade jag så att jag grät åt Johanna Lazcanos imitation av en generisk nyhetsuppläsare och åt imitationen av Erik Haag och Lotta Lundgren, som provar att föda barn i en tvättstuga. Mest skrattade jag nog för att Jessica Gustafsson lyckades fånga Lotta Lundgrens säregna tonfall så perfekt.

Men så fort politikerna äntrar scenen dör något. Det finns inget nytt att hämta, utöver deras yttre, och imitationskomik har väldigt kort bäst föredatum. Nooshi Dadgostar och Elisabeth Thand Ringqvist sitter i parterapi, inte så dumt egentligen. Magdalena Andersson, överdrivet lugn, lanserar onaturligt samlad en ”barnbox för barn” i plexiglas, så att de inte sugs in i gängkriminalitet. Amanda Lind föreslår ”samamning” – att inte bara vårdnadshavaren ska amma, utan alla, farmor, farfar, en doula, upp till åtta års ålder. Det är kanske inte textens fel, den är i delar rolig. Det är något annat som har gått förlorat. Förtvinat.

I början av sommaren spelades offentligt finansierad politisk revy på Parkteatern i Stockholm. ”Det ska va’ trevligt” framstod på ytan som bra och pigg, men hade gett upp redan på manusstadiet. Det var som att lyssna på långköraren ”Public service” i P1, och det är ju dessbättre nerlagt. 

Ytterst få lyckas driva med människor som själva verkar ha gått in för att avskaffa varje rest av värdighet. 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare