Det är något speciellt med Champions League-kvällar.

Strålkastarna över Maradona. Europas blickar riktade mot Neapel. Den där förbannade hymnen som man kan låtsas vara trött på efter alla år men som ändå får håren på armarna att resa sig när spelarna står uppradade på planen och hela arenan skriker CHAMPIONS. Imorgon är det dags igen.

Napoli är tillbaka i Champions League, vi får alla försöka glömma förra årets spel och resultat bäst det går.

Och det blir ingen mjukstart heller. Inga blåbär från någon av Europas avkrokar för att få känna lite på bollen och samla självförtroende. Regerande Premier League-mästarna och förra årets Champions League-finalister Arsenal kommer till Maradona för den första omgången av ligafasen.

På med kostymen, fram med finporslinet och putsa Vespan. Nu står Arsenal på andra sidan.

Det finns dessutom lite historia mellan klubbarna. Senast Napoli och Arsenal möttes i Champions League var säsongen 2013/14. Arsenal vann med 2–0 i London innan Napoli svarade med samma siffror hemma på dåvarande San Paolo. En viss Mikel Arteta blev dessutom utvisad den kvällen. Tyvärr räckte tolv poäng i gruppen ändå inte till avancemang för Napoli – något som fortfarande känns smått absurt.

Sedan dess möttes lagen även i Europa League-kvartsfinalen 2019, där Arsenal vann båda matcherna och skickade ut Ancelottis Napoli.

Imorgon är förutsättningarna förstås helt andra.

Läget i Napoli

Vi kommer till matchen efter lördagens, minst sagt, svårsmälta 3–2-förlust mot Inter. Napoli gjorde egentligen en av sina bättre prestationer hittills under Allegri, gick upp till 2–0 på San Siro och lyckades sedan på något väldigt Napoli-typiskt sätt åka därifrån utan en enda poäng.

Tre matcher, tre poäng och två raka förluster är naturligtvis ingen drömstart på säsongen. Samtidigt skrev jag efter Intermatchen att jag märkligt nog kände mig mindre orolig efter den förlusten än efter 1–2 hemma mot Como. På San Siro såg vi åtminstone ett Napoli som kunde såra Italiens bästa lag och under perioder faktiskt spela riktigt bra fotboll, även om det till stor del också sammanföll med mindre bra spel från motståndarna.

Nu gäller det att bygga vidare på just den delen och helst hoppa över momentet där vi kollektivt bestämmer oss för att implodera sista halvtimmen.

Truppläget hjälper dock inte direkt.

Scotty saknas efter att ha genomgått ett mindre planerat hjärtingrepp. Det viktigaste där är förstås att allt gått bra och att han får den tid han behöver innan han är tillbaka på planen. Buongiorno saknas också och Napoli är fortsatt tunt i backlinjen.

Det öppnar samtidigt för att Kevin De Bruyne kan få sin första start för säsongen. Belgaren har hittills fått agera någon form av väldigt exklusiv brandman från bänken och kommit in när saker behöver lösas, men mot Arsenal kan det vara dags att släppa lös honom från start. Ett mittfält med Anguissa, Lobotka och De Bruyne är kanske inte riktigt samma fysiska monster som när Scotty springer omkring och tacklar folk från Neapel till Salerno, men bollmässigt finns det ganska mycket godis där och blicken för spelet som KDB konsekvent visar kan vara en viktig nyckel i att försöka lösa upp Arsenal-knutar.

Framåt lär Højlund fortsätta centralt efter sin starka insats och fina mål mot Inter. Politano gjorde också mål på San Siro och Alisson Santos har fått fortsatt förtroende under Allegri. Det sistnämnda är fortfarande en av de mer intressanta sakerna med säsongsstarten. Det finns något där, även om slutprodukten fortfarande behöver slipas. I matchen mot Inter visades dock mycket mer slarv och bolltapp från den annars bollsäkre brassen.

Arsenal då?

Om Napoli fortfarande försöker hitta rätt under Allegri kommer Arsenal till Neapel med betydligt mer vind i seglen.

Artetas lag är regerande engelska mästare och tog sig hela vägen till Champions League-final förra säsongen. Utvecklingen de senaste åren har varit rätt tydlig: kvartsfinal, semifinal och sedan final. Det behövs ingen avancerad matematiker för att räkna ut vad Londonborna hoppas ska komma härnäst.

De har dessutom börjat ligasäsongen med tre raka segrar och slog Chelsea med 2–1 så sent som i söndags.

Och truppen är, milt uttryckt, rätt skaplig. Saka, Ødegaard, Rice, Havertz, Gyökeres och ett gäng andra spelare som gärna får vakna med lite lätt jetlag efter flygresan till Capodichino.

Arsenal har vissa problem i backlinjen och saknar bland annat Saliba, men det här är fortfarande ett lag som kommer till Maradona som favorit. Det tycker jag också att de ska göra.

För Napoli finns det därför egentligen inte särskilt mycket att förlora, men en hel säsongs hopp att vinna.

Önskelista till Allegri:

Först och främst vill jag se ett Napoli som vågar.

Inte ett lag som efter tio minuter konstaterar att Arsenal är väldigt duktiga på fotboll och därefter placerar elva man bakom bollen för att försöka överleva fram till slutsignalen. Vi såg mot Inter att det finns tillräckligt mycket kvalitet i laget för att faktiskt göra skada mot riktigt bra motstånd.

Højlund måste få något att arbeta med. Politano och Alisson behöver våga utmana. Och om KDB startar vill jag gärna se honom med bollen på offensiv planhalva snarare än fem meter framför Rrahmani.

Sedan har vi förstås försvarsspelet.

Saka mot vår vänsterkant känns redan på förhand som någonting jag helst hade följt med ett par fingrar framför ögonen. Arsenal är dessutom väldigt skickliga på fasta situationer och efter sättet vi försvarade delar av slutet mot Inter behöver koncentrationen vara ungefär 300 procent bättre imorgon.

Men framförallt hoppas jag att Allegri inte blir alltför Allegri om vi faktiskt lyckas ta ledningen. Ingen 6-3-1, ingen nybyggd mur framför Meret efter 70 minuter och helst inget behov av att San Gennaro ska göra en övertidsinsats.

Spela fotboll. Våga göra ont på dem. Ta fram den där grintan som Salvatore Aronica och Pocho Lavezzi kunde frammana mot engelska storlag under Mazzarri-eran.

Sedan får vi se hur långt det räcker men om vi får till några av mina önskemål så kanske jag kan finna någorlunda glädje även efter ett förmodat nederlag.

Troliga elvor

Napoli (4-3-3)
Meret
DiLo – Rrahmani – Rafa Marín – Spinazzola
Anguissa – Lobotka – De Bruyne
Politano – Højlund – Alisson Santos

Arsenal (4-2-3-1)
Raya
White – Konsa – Gabriel – Hincapié
Zubimendi – Rice
Saka – Ødegaard – Tzolis
Havertz

TL;DR

Imorgon kväll släcks vardagen för ett par timmar. Maradona fylls, Champions League-loggan ligger på mittcirkeln och den där hymnen rullar ut över läktarna igen.

Arsenal är favorit. Napoli har börjat säsongen knackigt. Backlinjen är sargad och Scotty saknas.

Skitsamma.

Det är Champions League.
Det är Napoli.
Det är Maradona.

Bentornati ragazzi.

Avspark 21.00 på Stadio Diego Armando Maradona . Matchen visas på V Sport 1 och Viaplay .

FORZA NAPOLI SEMPRE!