Det har gått tjugotre år i Castlevania-tidslinjen sedan händelserna i Dracula’s Curse, och seriens nästa del flyttar handlingen till en plats som franchisen inte använt tidigare: 1400-talets Paris. I Castlevania: Belmont’s Curse måste Rose Belmont – efterträdaren till Trevor Belmont, som stoppade Draculas framfart 1476 – ta sig ner i en stad som är belägrad av monstruösa varelser och ett omöjligt materialiserat slott som svävar över den franska huvudstaden. Spelet släpps den 15 oktober till PS5, Xbox Series X|S, Nintendo Switch och PC via Steam.
Utvecklaren är Evil Empire, studion som byggde Dead Cells efter att ha förvärvat det från Motion Twin. Studions relation med Castlevania började med ett DLC-crossover – Dead Cells: Return to Castlevania – och Konamis erfarenhet av att arbeta med det projektet omdefinierade tydligen vad utgivaren trodde var möjligt med externa utvecklare. När Evil Empire därefter pitchade Konami om ytterligare ett Dead Cells-samarbete, kontrade Konami med något som studion inte hade bett om: förvaltarskapet av nästa fullskaliga Castlevania-släpp. Evil Empire berättade för PCGamesN på Gamescom 2026 att de var ”hedrade över hur mycket förtroende” Konami hade lagt i deras vision. Motion Twin är fortfarande involverade som rådgivare, en kontinuitet från DLC-projektet som nu sträcker sig till en hel franchise-titel.
Det designsystem som Evil Empire har byggt för Belmont’s Curse speglar deras bakgrund inom icke-linjära actionspel. Den spelbara kartan sträcker sig över både Draculas slott och den omgivande staden Paris – två zoner som sammanflätas i samma icke-linjära struktur. Spelare arbetar sig igenom fiender och bossar för att samla erfarenhetspoäng och uppgraderingar, medan nyckelobjekt successivt låser upp tillgång till nya kartsektioner. Det är, strukturellt sett, en metroidvania – en genreetikett som spårar halva sin etymologi till just denna franchise – men med en bredare och mer varierad geografi än serietitlar vanligtvis har erbjudit. En gameplay-trailer som släpptes den 3 september, och som Konami döpte till ”Bloody Tears” efter seriens mest kända musikstycke, visar en stridstakt som är märkbart snabbare än den historiska normen, med utökade attackalternativ och förflyttningsrörelser som antyder att Evil Empire har anpassat Dead Cells mekaniska kunnande till en annan typ av karta.
Berättelsen knyter avsiktligt an till två tidigare titlar: historien tar upp konsekvenserna av Dracula’s Curse (1987 i väst, startpunkten för konsolserien) och Curse of Darkness (2005), och placerar Roses uppdrag ungefär två decennier efter det senare. Evil Empire har strukturerat detta så att långvariga spelare kan följa den narrativa linjen medan nykomlingar får tillräckligt med sammanhang för att följa handlingen självständigt. Tsutomu Taniguchi producerade spelet på Konami och överbryggade franchisens interna kunskapsbas med Evil Empires externa perspektiv på serien.
40-årsjubileumsramen fungerar både som sammanhang och press. Konami beskrev Belmont’s Curse som den första av flera planerade produkter som markerar jubileet, vilket innebär att franchisens närtidiga bana delvis kommer att kalibreras utifrån hur denna titel presterar. Utgivaren fick under stora delar av föregående decennium kritik för att ha låtit stora IP – inklusive Castlevania – ligga i träda. Att välja en extern indie-studio med en specifik meritlista inom genren, snarare än att utveckla internt eller kontraktera en större utvecklare, representerar en annan typ av satsning på franchisen än den metod som föregick den.
Vad Evil Empire faktiskt bygger, under nostalgins och jubileets yta, är ett systemspel. Dead Cells fungerade eftersom fiendemönster, uppgraderingsträd och kartdesign alla svarade mot varandra på sätt som spelare kunde lära sig och utnyttja över tid. Huruvida samma rigorositet överförs till ett fast världs-ARPG med Castlevanias ärvda mekaniska vokabulär – och om resultatet tillfredsställer både de spelare som växte upp med 1987 års original och de som aldrig har hållit i Vampire Killer – kommer inte att synas förrän den 15 oktober.