Bottenrekord i Pisaundersökningen. Kunskaperna bland Sveriges femtonåringar är sämre än någonsin uppmätt tidigare.
Under en hel förmiddag kretsade valrörelsen kring sakpolitik, i det här fallet väljarnas tredje viktigaste fråga, men efter lunch var allt som vanligt igen.
Regeringsfrågan, regeringsfrågan, regeringsfrågan
Ebba Busch har återigen sagt att det inte alls är givet med SD-ministrar i en framtida blågul regering, om hennes sida vinner valet. I ett Carl-Oskar Bohlin-långt inlägg på X (kanske är valet av format en flirt med potentiella väljare) skriver KD-ledaren att hon vill se en blågul regering efter valet, men att den kan innehålla fyra, tre, två eller ett parti.
”För mig är det till exempel inte givet att SD ska ha några ministerposter alls”, skriver Busch.
Centerpartiet fortsätter att förespråka sin lösning på regeringsfrågan, det man kallar för en stark mittenregering. I en sådan regering kan i stort sett alla förutom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ingå, menar C.
Samtidigt kastar Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson siffror på antal möjliga SD-ministrar efter valet i ansiktet på varandra. 12! 14! 40 000!
Flest utspel i regeringsfrågan vinner
Valrörelsen fortsätter att kretsa kring regeringsfrågan eller möjliga samarbeten.
Inte ens när en stor politisk nyhet avslöjas, som fallet var när Expo kunde berätta om Gustav Gellerbrandts sambos kopplingar till ryska statsaktörer och spridning av rysk propaganda, är det själva avslöjandet eller säkerhetsaspekten som hamnar i fokus, utan regeringsdugligheten.
Detsamma gäller Vänsterpartiet, där ytterligare åtta personer på kommunlistorna strukits efter Expressens avslöjande om att de bland annat spridit antisemitiska konspirationsteorier.
Fler än ett parti har dragit slutsatsen att regeringsfrågan kommer avgöra valet på ett eller annat sätt. Socialdemokraternas talepunkt om tolv sverigedemokratiska ministrar, Centerpartiets snack om en mittenregering, Ulf Kristerssons four more years och Ebba Buschs senaste inspel i debatten handlar alla om samma sak.
Trots att Pisa presenterat den största mätningen som finns i en de tre största valfrågorna enligt väljarna fortsätter diskussionen att handla om regeringsfrågan och återigen är det inte medierna som driver på om detta, utan partierna själva.
”För mycket i den här valrörelsen handlar om spelet och regeringsbildningen i stället för sakpolitiken”, skriver Ebba Busch i sitt inlägg.
Ja, och vilka beror det på?