En urplanet ungefär av Mars storlek kraschade in i den unga jorden och skapade ett så massivt nedslag att det både formade vår planet och kunde ha skapat månen på bara några timmar.

Jordens måne.png Upplevde jorden en gång en katastrofal kollision som skapade månen på bara några timmar? Foto: NASA

Denna möjlighet förstärks av nya datorsimuleringar, där forskare tar hänsyn till en faktor som tidigare förbisetts: protoplaneternas innertemperatur vid nedslagstillfället. Denna temperatur skulle kunna avgöra himlakropparnas hårdhet, deformerbarhet och hur materia reagerar när de kolliderar.

En massiv kollision kan ha skapat månen.

Hypotesen om jättekollisioner anses för närvarande vara den ledande förklaringen till månens ursprung. Enligt detta scenario kolliderade en primitiv planet ungefär lika stor som Mars, vid namn Theia, med jorden för ungefär 4,5 miljarder år sedan när solsystemet var mycket ungt.

Planetforskaren Robin Canup är en av de viktigaste bidragsgivarna till denna hypotes. Sedan 2001 har hon utvecklat och kontinuerligt förbättrat ett flertal datorsimuleringar för att återskapa kollisionen mellan Theia och den tidiga jorden.

Modeller tyder på att Theia kraschade in i jorden i en viss vinkel och hastighet, vilket orsakade att en stor mängd material slungades upp i omloppsbana. Detta material sammansmälte sedan och bildade månen.

Ny forskning ledd av Adeene Denton från Southwest Research Institute har dock tagit modellen ett steg längre. Forskargruppen undersökte mer i detalj de geologiska egenskaperna hos både jorden och Theia, särskilt temperaturberoendet av materialstabilitet.

”Materiens stabilitet är en mycket viktig faktor när man studerar kollisioner mellan små himlakroppar som asteroider”, sa Denton. Inledningsvis var teamet inte säkra på om denna faktor påverkade månens bildande signifikant. Men simuleringsresultaten visade att den faktiskt spelade en mycket stor roll.

Ju varmare jorden och Theia blir, desto mer olika kommer kollisionen att vara.

Forskare har upptäckt att varmare himlakroppar generellt sett är betydligt svagare än kallare. Detta är särskilt viktigt i solsystemets tidiga stadier, eftersom nybildade planeter fortfarande innehåller en enorm mängd värme inuti.

När Theia kolliderar med jorden kommer temperaturen hos de två himlakropparna att avgöra hur de deformeras och absorberar momentum från nedslaget. Med andra ord skulle samma kollision resultera i att olika mängder materia bryts isär och fördelas runt jorden om Theia vore varmare eller kallare.

Theias järnrika kärna sjönk till stor del ner till jorden efter nedslaget. Samtidigt krossades en stor mängd annat material och bildade en gigantisk skiva av skräp som omgav jorden. Denna skiva av material tros vara källan till det material som bildade månen.

Temperaturen på de yttersta hundra kilometerna av Theia är särskilt viktig. När det är varmare är detta materiallager mer benäget att deformeras vid stötar, och det absorberar rörelsemängd på ett annat sätt. Detta påverkar direkt hur skräp kastas ut och så småningom sammansmälter till månen.

Genom att införliva olika temperaturer och materialstyrkor i modellen kunde Dentons team återskapa kollisionen med mycket större detaljer än tidigare simuleringar.

Månen kanske inte tog miljontals år att bildas.

Tidigare simuleringar har presenterat två huvudscenarier för månens bildande.

I det första scenariot existerar en gigantisk skiva av material runt jorden under en relativt lång tid. Skräp inuti skivan kolliderar gradvis, aggregeras och bildar så småningom månen.

Det andra scenariot är betydligt mer överraskande. Simuleringar som leddes av NASA år 2022 tyder på att månen kan ha bildats extremt snabbt, bara några timmar efter nedslaget.

Dentons nya simuleringar förstärker just denna förmåga.

Om Theia var relativt kall, vilket innebär att kollisionen inträffade senare, ungefär 100-150 miljoner år efter att planeterna i solsystemet bildades, skulle materialet från kollisionen ha bildat en struktur som gjorde att månen gradvis kunde ansamlas.

Eftersom Theia var kallare och hårdare vid den tiden kan en stor del av denna himlakropp ha överlevt nedslaget innan den slogs samman med jorden.

Men om Theia hade förblivit mycket varm och kollisionen hade inträffat mindre än 60 miljoner år efter att planeterna bildades, skulle saker och ting ha varit helt annorlunda.

I så fall kunde Theia ha blivit nästan fullständigt förstörd, vilket skapade en enorm mängd material runt jorden. Och förvånansvärt nog kunde månen ha bildats från denna materialskiva på bara några timmar.

”När jag använde samma parametrar som de ursprungliga kollisionsmodellerna, inklusive samma temperaturstruktur inuti båda himlakropparna, dök en helmåne upp på bara cirka 5 timmar”, sa Denton.

Om detta scenario stämmer har jordens historia bevittnat en ofattbar händelse: på bara några timmar upplevde vår planet både en förödande kollision och fick en ny naturlig satellit.

Månens sammansättning väcker fortfarande stora frågor.

Denna nya upptäckt hjälper inte bara till att förklara den hastighet med vilken månen bildades utan kan också ge ledtrådar om månens egenskaper idag.

Robin Canup, som inte var inblandad i studien, föreslog att de nya resultaten skulle kunna öppna en koppling mellan månens nuvarande fysikaliska egenskaper, som kan inkludera innehållet av flyktiga element, och jordens och Theias termiska tillstånd vid kollisionstillfället.

Denna koppling skulle kunna hjälpa forskare att mer exakt avgöra när kollisionen som skapade månen inträffade.

Det är värt att notera att båda simuleringsscenarierna antyder att månen huvudsakligen består av Theias mantelmaterial, med endast en liten mängd material blandat från jordens mantel.

Detta är ganska förvånande, eftersom månens sammansättning har många likheter med jordens mantel. Om det mesta av månens material kommer från Theia, väcker det faktum att de två himlakropparna har liknande sammansättningar en viktig fråga om Theias ursprung såväl som processen för planetbildning i solsystemet.

Tidigare studier har visat en mer komplex historia. Även om jorden och månen har många likheter, uppvisar de också oförklarade skillnader, särskilt i förhållandena mellan vissa isotoper. Dessa skillnader kan ännu inte helt förklaras med befintliga kollisionssimuleringar, inklusive Dentons nya modell.

(Enligt Space, Earthsky)

Källa: https://vietnamnet.vn/mat-trang-ra-doi-chi-trong-5-gio-sau-tham-hoa-khung-khiep-2553940.html