Mats Larsson
Publicerad 23 sep 2025 kl 19.13
Överstelöjtnant Stanislav Petrov räddade världen den 26 september 1983.
Vi behöver sådana som han igen.
Om nya misstag begås i det alltmer spända läget mellan Ryssland och Nato.
Överstelöjtnant Stanislav Petrov räddade världen i september 1983.
Foto: PRIVAT
Öppna bild i helskärm
Dmitrij Petrov vid sin pappa Stanislavs grav utanför Moskva.
Foto: AXEL ÖBERG
Öppna bild i helskärmÖppna bild i helskärm
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Mats Larsson
Polen har tröttnat på ryska provokationer. Premiärminister Donald Tusk hotade i veckan att skjuta ner ”flygande objekt” som kränker polskt luftrum.
Den polska utrikesministern Radoslaw Sikorski meddelade också vid ett tal i FN:s säkerhetsråd att det inte är någon idé för Ryssland att beklaga sig ifall ett av deras flygplan blir nedskjutet.
Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski.
Foto: LEV RADIN / STELLA PICTURES/ZUMA PRESS ZUMA PRESS
Öppna bild i helskärm
Ett ryskt stridsflygplan av typen MiG 31.
Foto: AP/TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Det var Estland som begärt mötet efter att tre ryska MiG 31 kränkt estniskt luftrum under tolv minuter förra veckan. En ovanligt lång kränkning.
I förra veckan avslutade Ryssland också sin militärövning med Belarus, Zapad 2025. Den avslutades med en simulerad rysk avfyrning av taktiska kärnvapen.
Rysslands president Vladimir Putin var där. Han övar själv med jämna mellanrum stegen fram till att avfyra ryska kärnvapen för att vara psykologiskt beredd.
Det är något även sovjetiska ledare gjorde. Enligt Rebekah Koffler, före detta anställd på den amerikanska militära underrättelsetjänsten DIA, är det en lektion Moskva lärde 1972 när dåvarande Sovjetledaren Leonid Brezjnev tvekade och skakade under en sådan övning.
Han uppges gång på gång ha frågat sin försvarsminister Andrej Gretjko i fall det verkligen var en övning.
Det höjda tonläget från länder som Polen är antagligen en nödvändig markering mot Vladimir Putin. Ryssland respekterar styrka, inte svaghet.
Men allt ökar också risken för misstag och verkliga sammandrabbningar med den upptrappning som snabbt kan följa.
Så här spänt har det antagligen inte varit mellan Ryssland och Nato sedan hösten 1983 då Sovjetledaren Jurij Andropov på allvar trodde att Nato förberedde en attack under täckmantel av en stor militärövning, Able Archer 83.
Sovjetunionen hade den 1 september det året skjutit ner ett sydkoreanskt passagerarplan som felnavigerat sig in över den ryska ön Sachalin. 269 dödades, däribland ett 60-tal amerikaner.
Det var i detta spända läge som överstelöjtnant Stanislav Petrov var högste befäl på den sovjetiska kommandocentral som övervakade de system som larmade ifall USA inledde en kärnvapenattack.
Jag intervjuade hans son Dmitrij hösten 2017 i den slitna lägenhet utanför Moskva han delat med sin pappa. Stanislav hade avlidit i maj i det året.
Stanislav Petrov blev internationellt uppmärksammad 2014 i en dokumentär. Han blev 77 år.
Foto: AXEL ÖBERG
Öppna bild i helskärm
Dmitrij Petrov håller upp sin pappa Stanislavs militäruniform hemma i lägenheten i Moskva
Foto: AXEL ÖBERG
Öppna bild i helskärm
”Fem amerikanska missiler”
Klockan var kvart över midnatt den 26 september när larmet ljöd. Sovjetiska satelliter hade fångat upp först en, sedan två och till slut fem amerikanska uppskjutningar av internkontinentala missiler.
Det var Stanislav Petrovs uppgift och plikt att kontakta sina överordnade. Andropov skulle sedan ha mindre än en halvtimme på sig att fatta beslut om motattack, innan de amerikanska missilerna var framme.
Annons
Men Petrov tvekade. Den sovjetiska markradarn gav inget utslag. Och om USA inlett ett kärnvapenkrig, varför hade de bara använt fem missiler?
Han drog sin egen slutsats. Satelliterna gav fel utslag. Det pågick ingen attack.
Så han kontaktade aldrig sin överordnade. Andropov blev aldrig väckt. Världen överlevde den 26 september 1983.
Stanislav Petrov fick inte mycket tack för det på hemmaplan. Först blev han kritiserad för att han inte följt protokollet. Han fick dock en medalj sedan. Men bara av tredje graden.
Allt var en djupt förborgad hemlighet i många år. En dansk dokumentär gjorde honom känd 2014 och han träffade även Hollywood-stjärnor som Robert De Niro och Kevin Costner (som hade läst om Petrov under inspelningen av filmen ”13 dagar” om Kuba-krisen 1962).
Själv brydde han sig aldrig om uppmärksamheten. Han såg sig inte som någon hjälte.
Den ende ryske ledaren träffat personligen var Michail Gorbatjov. Några mer ryska utmärkelser fick han aldrig. Vladimir Putin hörde aldrig av sig, inte heller efter den internationella uppmärksamheten.
Han avled i maj 2017 men det dröjde till september innan det uppmärksammades av internationella medier. När jag besökte graven hösten 2017 fanns där fortfarande ingen gravsten.
Fem personer hade kommit på hans begravning.
LÄS MER: Han räddade världen från ett kärnvapenkrig