Uppdaterad 14 sep 2026 kl 12.48Publicerad 14 sep 2026 kl 12.43
En fullvuxen man spelar bebis i Lisa Aschans scen- och dramatikerdebut.
Teodor Stig-Matz tycker att ”En mycket liten människa” är vacker och egensinnig.
Mattias Nordkvist och Caroline Söderström.
Foto: Ellika Henrikson / Göteborgs stadsteater
Öppna bild i helskärm
Caroline Söderström och Mattias Nordkvist.
Foto: Ellika Henrikson
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Det börjar med en förlossning. Caroline Söderström, i rollen som modern, ligger på en brits i ena änden av scenrummet och föder en son.
Några meter ifrån henne sker något som både är märkligt och vackert. Under en stor genomskinlig duk försöker en man sparka sig ut. Man förstår snabbt att detta ska symbolisera barnets väg ut ur livmodern.
Men det ingen förstår är vad som kommer hända härnäst.
Efter en snabb mörkläggning ligger han nämligen där: sonen. Skrikande, desperat att komma tillbaka dit han nyss kommit ifrån, och spelad av samma person som nyss låg under duken, en tatuerad nästan 50-årig herre (Mattias Nordkvist).
Publiken fnissar först obekvämt, men är snabbt med på noterna. ”En mycket liten människa”, den Guldbaggebelönade filmskaparen Lisa Aschans regi- och dramatikerdebut för scen, är en pjäs där en fullvuxen man spelar bebis.
Det hade lätt kunnat bli en gimmick, men är mycket mer än så.
Framför allt beror det på Aschans smarta regi. Ensemblen (som förutom mamma och barn inkluderar bland annat Maria Hedborg som nervig mormor) avslöjar inte med en min att det är något konstigt med situationen.
Detta gör att man som åskådare hela tiden dras in och ut ur det absurda. I stunder känns allt helt naturligt, i andra komiskt eller rentav obehagligt.
Han är som en djurkaraktär i en serietidning.
Manuset är också briljant. Nordkvists bebis har minst lika många repliker som mamman, men dessa hörs inte av de andra. Han är som en djurkaraktär i en serietidning, helt ensam med sina tankebubblor.
Slutligen måste något sägas om Annika Tostis scenografi. Det enkla här hade varit att slänga ihop en diskbänksrealistisk blandning av barnrum och förlossningssal. I stället får vi en drömvärld med guldfärgad dekor.
Här finns en vattenlucka som fungerar som badkar och plaskdamm; ett fönster i fonden som öppnar ut mot en blå himmel; och ljuseffekter som ser ut som riktigt solljus.
Det är en värdig inramning till den mest egensinniga pjäsen jag sett på länge.
TEATER
EN MYCKET LITEN MÄNNISKA
Av och regi Lisa Aschan
Scenografi och kostym Annika Tosti Maskdesign Maria Agaton Ljusdesign Sofie Gynning Ljuddesign Tommy Carlsson
Musik Sarah Assbring och Jacob Haage/El Perro del Mar
Dramaturg Sisela Lindblom
Med Maria Hedborg, Mattias Nordkvist, Caroline Söderström, Bakri Wazzan och Aida Esmailzadeh Davani
Göteborgs stadsteater
Speltid 1 timme och 30 minuter
Visa mer
Teodor Stig-Matz är kritiker på Expressens kultursida.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare