Johan Dolck Wall

Publicerad 25 sep 2025 kl 06.40Uppdaterad kl 07.26

Under 12 000 på läktarna och över en månad sen hemmaseger.

I hemmaborgen bor mest ångest.

Grytan kokar av frustration, inte förväntan.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Gabriel Busanello och Henrik Rydström.

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Öppna bild i helskärmJohan Dolck Wall

En gång i tiden klev elva MFF-spelare ut på mattan och kände sig oövervinnliga. Tre poäng i princip säkrade på förhand. Historierna är många om hur Krister Kristensson vrålade och bankade på dörren till motståndarnas omklädningsrum för att sätta skräck i dem inför avspark. Den råbarkade kaptenen gick bort häromåret men minnena lever troligtvis kvar för evigt och blir så småningom vandringssägner.

Man behöver inte gå så långt tillbaka som till 70-talet för att hitta liknande mentalitet och tro på den egna förmågan. Den har återuppstått i perioder. Senast i mitten av 10-talet i samband med det historiska första Champions League-deltagandet och den levde kvar länge, om än i varierande grad innan den för ett år sen försvann fullständigt.

Hemma i allsvenskan dominerade MFF visserligen i fjol. Vann med rekordmarginalen elva poäng. Av Rangers blev de däremot överkörda och under den höstens Europaspel lyckades de aldrig lappa ihop såren.

Nu är känslan snarare att förlusten går att räkna in i förväg.

Inom föreningen har man i år gärna pratat om vad man lärt sig från förra året då Gabriel Busanello slarvade med ett hemspel och bjöd Rangers på 1-0-ledning i Europa League-premiärens första minut.

– Vi behöver vara bättre på att inte öppna upp oss så att vi behöver jaga, sa Henrik Rydström till Disney inför avspark mot Ludogorets.

Fem minuter senare brottade samma Gabriel Busanello ner Edvin Kurtulus och bjöd på straff. 1-0 till gästerna.

Brassen kopplar frekvent livtag i samband med fasta situationer men i VAR:s frånvaro kommer han undan med det i allsvenskan på samma sätt som man ofta kommer undan med för svaga hemåtpass.

Inte i Europa.

Där har MFF inte lärt sig nånting.

– Vi måste vara mer cyniska, har det sagts hela vägen från ordförande Anders Pålsson ner till spelarna.

I den 23:e minuten kunde varken Daniel Gudjohnsen, Pontus Jansson eller Robin Olsen få bort inlägget som ledde fram till Ludogorets andra mål. Edvin Kurtulus bufflade bort samtliga som kom i hans väg.

Lärdom tagen? Knappast.

Offensivt då? Gång på gång har MFF-representanterna upprepat mantrat att i Europa måste man ta vara på de få chanser man får. När han kom fri sköt Hugo Bolin rakt på bulgarisk målvakt.

Historien upprepar sig, måndag hela veckan och om det är så att Malmö FF lärt sig något så visas det inte. Tvärtom framstår det snarare som att de försöker göra om sina misstag och för varje gång kopplar kvicksanden ett allt hårdare grepp. Framgång föder framgång, sägs det. Med samma logik borde motgång föda motgång och där har MFF fastnat. 

Svag prestation leder till tvivel som leder till förlust som leder till ny svag prestation som leder till frustration som leder till ett insläppt mål som leder till hängande huvuden som leder till felstudsar som leder till ny förlust som leder till mer frustration från den gryta till läktare som en gång bar fram laget och gjorde det omöjliga möjligt. Och så vidare i en nedåtspiral utan synligt slut.

Spelarna säger utåt att de har full tro på vad de sysslar med men ingen kan ge något konkret exempel på några större förändringar som görs för att ta sig ur den där spiralen.

– Det är så små saker som kommer göra att vi studsar tillbaka, säger Henrik Rydström.

Jag är inte fullt lika säker.

För Malmö FF:s problem är allt annat än små.

LÄS MER: Mardrömsstarten sänkte MFF i premiärenLÄS MER: Malmö FF:s Var-reaktion: ”I allsvenskan är det nog inte straff”