I tio år har dricksvattenförsörjningen haft riksintresse-status – utan att det fått genomslag. I stället har andra riksintressen vunnit mark. Gotlands tidigare landshövding är förvånad: 

–Jag är förbryllad. Absolut borde det ha lyfts fram mer, säger hon.

För tio år sedan fick Visbys dricksvattenförsörjning – vilket inkluderar mer än bara Visby, bland annat träsket och vattenverket i Tingstäde – riksintresse-status. Något som borde ge ett gott skydd. Horisont berättade om detta i går, första delen i en artikelserie om det gotländska dricksvattnets status.

Men faktum är att medan många andra riksintressen, framför allt dem för exempelvis kalkstensbrytning, värdefulla mineraler och ämnen, och cementtillverkning, har använts flitigt som argumentation i allehanda domstolsförhandlingar under det gångna decenniet, tycks vattnets riksintressestatus ha gått relativt obemärkt förbi.

Ofta har det rent av hävdats att det inte finns något riksintresse för vatten, och vattenfrågan har fått stå tillbaka i en lång rad juridiska instanser, exempelvis då både Heidelberg Materials och Nordkalk har fått förnyade tillstånd för fortsatt och utökad stenbrytning.

 

Cecilia Schelin Seidegård var landshövding på Gotland mellan åren 2010 och 2018. Hon var det alltså när Havs- och vattenmyndigheten tog beslutet om att utse dricksvattenförsörjningen på ön till riksintresse, och hon var således då också högsta chefen på länsstyrelsen, en av de instanser som alltid är remissinstans och som torde ha mycket att säga till om under tillståndsprocesserna.

Men trots dessa omständigheter, minns hon inte att vattnets riksintressestatus användes i någon större omfattning – tvärtom blev hon förvånad när hon tog del av de uppgifter som Horisont presenterade i går.

–Jag kan faktiskt inte påminna mig att det lyftes fram som något stort; jag minns inte hur beslutet om att göra vattnet till riksintresse kommunicerades… Men det borde ha lyfts fram. Självklart ska vattnet vara ett riksintresse, säger hon till Horisont tio år senare.

Beslutet om att utse Visbys vattenförsörjning till riksintresse togs av Havs- och vattenmyndigheten den 16 september 2016. Efter att ha undertecknats av myndighetens generaldirektör och en ansvarig handläggare, skickades beslutet som kopia till Boverket, Livsmedelsverket, SGU och Region Gotland, enligt myndighetens egna anteckningar.

Det gick alltså inte ut någon kopia till just länsstyrelsen, vilket kanske – även om landets länsstyrelser rimligen också torde ha fått besked om beslutet i fråga på något vis – kan förklara att Schelin Seidegård inte kan dra sig till minnes just kommunikationen kring beslutet.

 

Den forna landshövdingen betonar ändå att hon och länsstyrelsen tog strid för vattnet, bland annat genom kampen i Ojnareskogen.

Där uppstod en konflikt mellan å ena sidan industriarbetare och personal från lokala bolag som fått uppdraget att röja träd i skogen, och å andra sidan demonstranter som såg kalkstensbrytningen som ett stort hot mot vatten och natur. När konflikten nådde sin kulmen – och polisen, förstärkt av 70 man från Stockholmspolisen, bar bort demonstranter i form av såväl barnfamiljer som pensionärer ur skogen – gick länsstyrelsen, med landshövding Cecilia Schelin Seidegård i spetsen in och stoppade avverkningen i väntan på avgörande domslut.

–Jag tycker att vi gjorde mycket på den tiden; vi tog striden i Ojnare och den vann vi ju också, säger hon.

Betydelsen av vattnet lyftes alltså fram, men inte dess riksintressestatus – det skydd som har som starkast stöd, i miljöbalken. Där står bland annat att ”om ett område //…// är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt”. 

Miljöbalken har också ett stycke om att totalförsvarets intressen ska väga tyngre än andra intressen, men på Gotland är det först nu på senare år som kalkindustrin har deklarerats riksintresse för totalförsvaret. Innan dess fanns inte detta allt överskuggande riksintresse.

–Riksintresset för dricksvattenförsörjningen borde absolut ha lyfts fram mer genom åren. Jag är faktiskt lite förbryllad över att det inte gjordes, säger Cecilia Schelin Seidegård.

 

Inom Region Gotland var det på den tiden socialdemokraten Björn Jansson som var regionstyrelsens ordförande. Han slutade 2017, året efter riksintressebeslutet, och efterträddes då av Meit Fohlin, som än i dag är regionstyrelseordförande.

Hon och regionen har försökt trycka på dricksvattnets riksintressestatus i diverse yttranden och argumentationer, men detta har inte alls fått samma genomslag som industrins riksintressen.

–Men det är tydligt hur andra riksintressen har satts före vattnet, även i områden där det råder känsliga vattenförhållanden och där vi tycker att det är ytterst olämpligt med stenbrytning, säger Meit Fohlin.

–Jag har länge varit mycket oroad; vattenfrågan måste få större vikt.

 

När domstolsförhandlingarna kring Heidelberg Materials ansökan om ett nytt, 30-årigt, tillstånd för brytning i Filehajdar i början av 2025 gick in i sin avgörande slutfas, kom MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, med ett beslut som skulle få stor betydelse för utgången i målet – området på norra Gotland som 2022 pekats ut som riksintresse för totalförsvarets civila del, beslutades där och då utökas till ett ännu större område.

Även myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning, har på senare år varit högst bidragande till att riksintresseskyddet för brytning på norr stärkts.

I domen som föll senare det året, godkändes Heidelbergs brytningstillstånd. Mark- och miljödomstolen skriver bland annat att ”verksamheten kommer att innebära en påtaglig skada på riksintresse för naturvården Filehajdar, Hejum hällar och Kallgatburg” och slår därmed fast ”att en avvägning behöver därför göras mot riksintresset för värdefulla ämnen eller material.”

Enbart som en liten avslutande passus i den aktuella domen kommenteras dricksvattnets betydelse: ”Avslutningsvis är området med Visbys dricksvattenanläggningar, vilket bl.a. omfattar Tingstäde vattenverk, utpekat som riksintresse för vattenförsörjning enligt 3 kap. miljöbalken. Riksintresset ligger väster om File hajdar-täkten.”

 

Vad säger de myndigheter som försökt stärka detta till synes bortglömda skydd av dricksvattnet?  Läs Horisonts fortsatta granskning av dricksvattnets riksintressestatus i morgon! 

 

Läs serien om dricksvattnets skydd: 

DEL 1: Dricksvattnets skydd har hamnat i skymundan (Horisont 22 september 2026)

DEL 2: Vattnets status förvånar: Borde lyfts fram mer (Horisont 23 september 2026)

Läs också:

PREMIUM: ”Mer info om risker hade varit bra” (Horisont nr 77/ sommar-höst 2026)

SGU: Hänsyn till grundvattnet tas i ett senare skede (Horisont 9 februari 2026)

SGU har beslutet i egna händer (Horisont 5 februari 2026)

SGU:s gd motsätter sig nationalparken (Horisont 16 januari 2026)

SGU vill göra CCS-lagring till riksintresse (Horisont 14 januari 2026)

Förslag: Skyddet för stenbrytning utökas (Horisont 12 januari 2026)

Kalk ställs mot el och vatten: En jättemålkonflikt (Horisont 16 december 2024)

”Gotlands dricksvatten måste vara i prioritet” (Horisont 10 december 2024)

Öns cement och el viktiga för försvaret (Horisont 4 november 2024)

Annons

Annons