Linda Jerneck
Publicerad 25 sep 2025 kl 18.00Uppdaterad kl 21.06
Hybridkriget trappas upp. Drönare har tvingat flygplatser att stänga i både Polen och Danmark. Nato måste svara med fasthet.
Foto: Jessica Gow/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Kastrups flygplats tvingades stänga på tisdagskvällen på grund av drönare.
Foto: STEVEN KNAP / VIA REUTERS RITZAU SCANPIX DENMARK
Öppna bild i helskärm
En ukrainsk soldat undersöker en nedskjuten Shahed-drönare med termobarisk bomb.
Foto: EFREM LUKATSKY / AP TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Resultatet av en attack med Shahed-drönare mot ett bostadshus i Sumy, Ukraina.
Foto: UKRINFORM/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Öppna bild i helskärmLinda Jerneck
Under småtimmarna onsdagen den tionde september flög 21 drönare in över Polen, vilket ledde till att fyra flygplatser stängdes.
I tisdags fick plan fick dirigeras om från danska Kastrup, och i natt stängdes flygplatsen i Ålborg av samma skäl. Tidigare i september rapporterade Rumänien att en rysk drönare flög in över landet och uppehöll sig där i 50 minuter.
Polska och rumänska myndigheter har pekat ut Ryssland som ansvarigt. Danske försvarsministern, Troels Lund Poulsen, sade vid en presskonferens att det rör sig om ”en professionell aktör”.
1. Varför händer det nu?
Därför att Ryssland vill testa Natos förmåga och villighet att försvara sig mot hybridattacker. Kanske hoppas Putin att skrämda européer ska vilja behålla sina vapen i de egna arsenalerna, och sluta att skicka materiel till Ukraina.
Finlands president Alexander Stubb sammanfattade det bra i en intervju med Bloomberg: ”Putin testar oss på land genom att skicka asylsökande över gränsen, under vattnet genom att klippa av kablar och i luften med drönare. Mitt råd är att behålla lugnet och svara med fasthet.”
2. Vad är det för drönare vi pratar om?
Det finns många sorter – från små quadkoptrar som är tänkta att krascha in i sitt mål och detonera en sprängladdning på ungefär ett kilo, till stora drönare med fast vinge. Ryssland använder en uppdaterad version av den iranska Shahed, som är 3,5 meter lång och har ett vingspann på två meter. Den kan bära en sprängladdning på 90 kilo och har mer gemensamt med ett stridsflygplan än hobbydrönaren du tar semesterfilmer med.
Enligt rumänska myndigheter var det en sådan som kränkte landets luftrum tidigare i september.
3. Kan man skjuta ner dem?
Ja, men det är inte helt lätt. När man ser drönaren har man mellan sex och arton sekunder på sig. Det krävs alltså snabba beslut och sensorer som slår larm innan det mänskliga ögat kan se dem.
I somras var jag med när Försvarsmakten demonstrerade Sveriges nya antidrönarsystem på Tofta skjutfält. När sensorerna upptäckt det obemannade hotet i himlen, sköts det ner med 30 eller 40 millimeters kanoner från lastbilsflak eller terrängfordon. Det är lätt att använda, man kan lära sig att hantera systemet på en vecka.
4. Så varför skjuter Natoländer inte bara ner drönarna?
Det enkla svaret är att risken är för stor. Men inte främst risken för storkrig, utan risken att vrakdelar från drönaren störtar ner och skadar civila. Eller att man missar. Det man skjuter upp måste ju falla ner någonstans. Det kan gå illa.
Vrakdelar från en drönare slet taket av ett hus utanför Lublin, Polen.
Foto: CZAREK SOKOLOWSKI / AP TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Vrakdelar från en drönare slet av taket på ett hus i östra Polen – som tur var skadades ingen människa.
Det är lätt för oppositionspolitiker som Peter Hultqvist, S, att kräva att allt främmande ska skjutas ner. Men om okända drönare siktas vid exempelvis Arlanda eller Bromma flygplats – områden där det både rör sig och bor väldigt många människor – hoppas åtminstone jag att de som bestämmer har mer is i magen än så.
Annons
De 21 drönarna som flög djupt in över Polen för ett par veckor sedan kunde bära bomber, men gjorde inte det. Ska man riskera att svenskar blir skadade eller dödade av nedfallande drönarskrot bör man vara rätt säker på att hotet är skarpt. Boten får inte vara värre än soten.
5. Hur bör vi svara?
Om det går – skjut ner dem. Om det inte går måste man markera på andra sätt. Första steget är att peka ut den ansvarige. Andra steget att höja sin egen beredskap – stridsflyg från Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Danmark förstärker nu bevakningen av Natos östra gräns.
Och tredje steget är att öka kostnaden för Ryssland där vi kan, till exempel med cyberattacker – och genom att förstärka Ukrainas förmåga att slå ut ryska mål.
Varje brinnande oljeraffinaderi, exploderad vapenfabrik eller förstörd flygbas i Ryssland gör oss lite säkrare.
LÄS MER: Nato får inte tveka när Putin går över gränsenLÄS MER: LEDARE: Sveriges nya drönare är redan värdelösa