Hur ska man någonsin kunna förklara den mediala hetsjakt mot folk som bara gjort sin medborgerliga plikt att rösta? Vad kallar man misstänkliggörandet mot den som valts, som har utomeuropeisk bakgrund men likafullt är svensk? Varför denna beröringsskräck när det gäller mångfaldsrepresentation bland våra förtroendevalda?
Nu ifrågasätts vi som vill ha förtroendeingivande representanter på tunga politiska positioner. Vi som vill att personer vi kryssat på våra valsedlar ska föra vår talan – i riksdag, kommuner och regioner. Vi beskylls för att ha fuskat med våra kryss, att vi blivit manipulerade, hotade, köpta…
Jag tillhör ingen klan
Jag tillhör ingen klan. Men jag har under lång tid sedan valsedlarna kom ut förklarat att jag kryssar nr 8, Ilyas Hassan, eftersom han företräder de frågor som jag själv brinner för: välfärdspolitiken och jämlikhet bland annat.
Efter en lång yrkeskarriär som skolledare ( 8 år i Järva) och aktiv i IOP- projektet Kunskapshuset mellan Stadsdelen Kista – Rinkeby och Somaliska mediaföreningen i början av 2020, betraktar jag mig som relativt införstådd med de frågor som nu har medias högljudda fokus. Förortens välfärdsfrågor.
Om mina vänner nu har kryssat nr 8, som jag dessutom lovordar på min facebooksida, har jag då valfuskat? Har jag agerat otillbörligt? Skulle jag verkligen kunna ha en sådan makt?
Jag är övertygad om att människor är tillräckligt klartänkta och viljestarka när en möjlighet att påverka uppenbarar sig, utan att bli uthängda och misstänkliggjorda i elakt politiskt spel.
Förorten är också Sverige
Misstankar om valfusk har riktats främst mot svenskar av somalisk härkomst, nu senast i Järva. Polisen utreder anklagelserna. Tillmälen som ”röstboskap” och ”klanröstare” når oss som valt att rösta på personer förankrade i välfärdspolitiken. Förorten är också Sverige.
När den segregerade förorten efter decennier bryter ny mark och bygger framtidsvägar ända in i vår demokratis boning, Riksdagshuset, gör sig segregationen påmind med eftertryck. Något måste ju vara fel. Fuskar sig den invandrartäta förorten sig in i beslutande församlingar? Hur skulle valet av nr 8 annars ha gått till? Och Vänsterpartiet hjälper dem på traven, allt för att få ministerposter i en pågående regeringsbildning.
När jag fick veta att Ilyas Hassan kandiderade till Riksdagen, var det svårt att dölja glädjen. Perspektiven från förorten skulle äntligen kunna få betydelse för framtidsbygget.
Men så kom rubrikerna.
Valda svenskar, de av somalisk härkomst, hängs ut i medierna. Vi som röstat fram dem får uppleva hur glädje förbyts i förundran över hur vi tvingas andas in den unkna odören av rasism. Unga människor, som väljer ett politiskt engagemang efter att under sin uppväxt nära ha fått uppleva en misslyckad integration, har skaffat sig tillräcklig kunskap och erfarenhet för att på allvar delta i landets välfärdspolitik.
Många av oss som i decennier arbetat sida vid sida med familjer, vars barn är ämnade för en framtid i demokratins tjänst, utan beröringsskräck mellan ”vi” och ”dom”, ser fram emot besinning och att bli tagna på allvar som väljare och valda.
Didi Örnstedt
