DEBATT. Vid riksmötets öppnade förra veckan väckte det uppmärksamhet att en riksdagsledamot bar en folkdräkt med rötter i ett annat land. Från SD-håll och deras företrädare har det ifrågasatts om detta är förenligt med att visa respekt för Sverige. Jag tänker precis tvärtom.

Att bära en folkdräkt från sitt ursprung när man träder in i Sveriges högsta demokratiska forum är inte att vända Sverige ryggen. Det är att bära med sig hela sin historia in i demokratin – oavsett om rötterna finns i Halland, Hälsingland eller Bakûr/Norra Kurdistan.

För mig är detta större än frågan om ett plagg. Det handlar om vilken bild av Sverige vi vill förmedla och vilket samhälle vi vill bygga. Jag tror på ett Sverige där människor kan vara stolta över sin bakgrund och samtidigt vara fullt ut engagerade i det svenska samhället. Man ska inte behöva välja mellan sina rötter och sitt svenska samhällsengagemang.

Tvärtom kan våra erfarenheter och våra olika bakgrunder berika Sverige. Den som har rötter någon annanstans behöver inte vara mindre svensk. Den som talar ett annat språk hemma behöver inte vara mindre lojal mot Sverige. Och den som bär en folkdräkt från sitt ursprung behöver inte känna mindre stolthet över det land där man lever, arbetar, bygger sin framtid och deltar i demokratin.

Jag vet själv hur starkt det kan vara att bära med sig flera delar av sin identitet. Mina kurdiska rötter är en del av min historia och mitt liv. Samtidigt är Sverige mitt land och den svenska demokratin något jag känner en djup stolthet och tacksamhet över. För mig står dessa saker inte i motsats till varandra.

Jag älskar Sverige med hela mitt jag. Och kanske är det just tack vare mina rötter och mina livserfarenheter som jag ännu tydligare uppskattar det svenska samhället, våra demokratiska institutioner och de friheter som vi ibland riskerar att ta för givna.

Viktigt att inte göra svenskhet till en fråga om hur människor ser ut

Sverige har inte alltid varit perfekt. Men den svenska demokratins styrka ligger just i möjligheten att människor med olika bakgrund kan mötas, delta och påverka. Det är värt att försvara och Riksdagen är själva symbolen för detta. Där ska människor med olika erfarenheter, dialekter, livsberättelser och kulturella uttryck kunna mötas som jämlikar.

Därför tycker jag också att det är viktigt att inte göra svenskhet till en fråga om hur människor ser ut, vad de bär eller var deras föräldrar och förfäder kommer ifrån. Lojalitet till Sverige mäts inte i kläder. Den mäts i hur vi tar ansvar för vårt samhälle, hur vi värnar demokratin och hur vi bidrar till det gemensamma.

Man kan bära sina rötter och samtidigt bära Sverige i sitt hjärta. Det ena utesluter absolut inte det andra. Jag skulle snarare säga att de kompletterar varandra.

För vad händer om vi börjar kräva att människor måste tona ned eller dölja delar av sin bakgrund för att uppfattas som tillräckligt svenska? Vad säger det till den unga kille eller tjej som växer upp i Sverige med föräldrar från ett annat land? Att deras svenska identitet alltid kommer att ifrågasättas? Att de först måste välja bort något av sitt ursprung för att fullt ut få höra hemma? Det är inte det Sverige jag vill ha.

Jag vill ha ett Sverige där det är självklart att kunna vara svensk och samtidigt ha kurdisk, finsk, somalisk, syriansk, tornedalsk eller någon annan bakgrund. Ett Sverige där våra olika berättelser får finnas sida vid sida. Ett Sverige där tillhörighet inte handlar om att alla ska se likadana ut, utan om att vi delar ett samhälle, ett demokratiskt ansvar och en gemensam framtid.

Vår grundlag slår fast att det allmänna ska främja etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla sitt kultur- och samfundsliv

I Sverige har vi en rättslig grund som stödjer detta synsätt. Vår medborgarskapslag slår fast att medborgarskapet förenar alla medborgare och står för samhörighet med Sverige. Vår grundlag slår samtidigt fast att det allmänna ska främja etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla sitt kultur- och samfundsliv. Vi har alltså redan en rättslig grund för att människor kan bära med sig olika delar av sin bakgrund och samtidigt vara en självklar del av Sverige.

På andra sidan Atlanten i Kanada, kan vi hämta stöd och inspiration. I samband med medborgarskapsceremonier talar den kanadensiska staten om att den nya medborgaren blir en del av den ”Canadian family”. Det finns något viktigt i den formuleringen. Den bygger på tanken att man inte behöver sudda ut sin personliga bakgrund för att höra hemma i det nya landet. Man ska kunna behålla sin identitet, vara stolt över sitt ursprung och samtidigt känna tillhörighet och vara en del av det gemensamma landet. Kanadas regering har också uttryckt att nya medborgares berättelser, erfarenheter och bidrag är en del av det Kanada som byggs tillsammans.

I Sverige kan vi bli bättre på att uttrycka just detta: att den som blir svensk inte behöver lämna sin historia vid gränsen. Tvärtom kan man ta med sig den in i det svenska samhället. Din bakgrund gör dig inte mindre svensk. Din historia behöver inte konkurrera med din tillhörighet till Sverige – den kan vara en del av den.

För om vår demokrati bara är svensk när alla ser likadana ut, då är det inte demokratin vi försvarar – utan likformigheten.

Jag värnar och kommer alltid att försvara den inkluderande demokratin. Ett Sverige där våra olika rötter inte ska döljas, utan kunna bäras med stolthet – tillsammans.

Därför vill jag tacka riksdagsledamot Gurgîn Bakircioglu (MP) för att han vågar bära sin historia in i Sveriges riksdag. För mig är det inte ett avståndstagande från Sverige. Det är tvärtom en påminnelse om vad Sverige kan vara när vår demokrati är som bäst: ett land där människor får komma med hela sitt jag.

Det är också en berättelse om vårt fantastiska land – vårt Sverige.

Sukrî Demir, Liberalerna Solna

Sukrî DemirSukrî Demir

Fakta

Så skriver du en debattartikel

Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.

► Debattartikel:

Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se

Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.

► Replik:

Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se

Läs mer