Nyligen blev det allmänt känt hur Hamas redan från dag ett, 7 oktober 2023, styrde medierapporteringen från kriget och hur arabiska reportrar i Gaza anpassade sig till detta. Den som avvek från direktiven gjorde det med fara för eget liv. Utländska journalister kunde på grund av de extrema riskerna inte arbeta där.
Sveriges Television, SVT, och Sveriges Radio, SR, valde därför efter krigsutbrottet att anlita palestinska journalister på plats i Gaza. Fokus har tidigare berättat om Baraa Lafi, svensk medborgare, som redan från början knöts till SR. Samtidigt som hon levererade nyhetsmaterial till svenska radiolyssnare, hyllade hon stupade ”martyrer” (läs: Hamas) och uttryckte stolthet för att genom sitt journalistiska arbete kunna bidra till demonstrationer till stöd för Gaza.
Återkommande satte hon på sig en annan hatt och lät sig intervjuas i egenskap av vanlig invånare i Gaza. Svenska radiolyssnare undanhölls informationen om hennes dubbla roller.
Den mest kända palestinska journalisten i sammanhanget är Sami Abu Salem. SR:s korrespondent i Mellanöstern, Cecilia Uddén, förlitar sig nästan helt på hans rapportering inifrån Gaza. Hon har gjort en radiodokumentär om honom betitlad Vår man i Gaza – Sami Abu Salem. När Israel utsattes för de allra grövsta anklagelserna om att medvetet skapa svält bland de civila, stapplade Sami Abu Salem fram i ruinerna med en mikrofon i handen, stönande av hunger, knappt förmögen att hålla sig uppe. Det blev bra radio. Några dagar senare var han tillbaka i etern och rapporterade om något annat vardagsämne, mätt och belåten såvitt man kunde höra.
SVT har länge anlitat den palestinske videofotografen Youssef Ruzzi. Denne levererar sitt filmmaterial till SVT:s korrespondent i Israel som bearbetar det och lägger på sin egen svenska berättarröst. Resultatet blir ett nyhetsinslag som är nästan omöjligt att skilja från ett egentillverkat, svenskt public service-reportage. I Rapports sändning 19.30 tisdag 13/10 namnges inte ens fotografen, utan kallas bara ”SVT:s fotograf i Gaza”.
Gemensamt för dessa palestinska journalister är att de, på grund av Hamas kontroll över dem, aldrig släpper fram Hamaskritiska röster. Svenska mediekonsumenter får aldrig något annat än det som kallas human touch, alltså sådant som ska röra känslorna. Politiska analyser av kriget, oppositionella röster eller problematiseringar av hela krigsnarrativet saknas helt i dessa nyhetsbulletiner inifrån Gaza. Hamas ger oss endast den information som de anser att vi har rätt till. Inte konstigt att sympatierna ligger på terrorgruppens sida.
Det är en publicistisk skandal av monumentala mått. Här krävs en sanningskommission. Eller en haverikommission.
Bengt G Nilsson är journalist och författare