Reflektioner kring seende och blindhet utgör en huvudlinje i den västerländska kulturen. Inte minst är den kopplad till så centrala begrepp som vetenskap mot vidskepelse, modernitetens kunskapsljus mot villornas mörka medeltid.
I litteraturen betonades den kontrasten för mer än 2 000 år sedan i Sofokles tragedi ”Kung Oidipus”. Där är Teiresias fysiskt blind men försedd med siargåvan, insikten i verkligheten som den är. Med Oidipus är det tvärtom: fysiskt är han seende men – som vi säger med en karakteristisk metafor – blind för sina egna handlingar och deras konsekvenser.