Publicerad 29 sep 2025 kl 12.57Uppdaterad kl 13.06
Bortom mässgolvets psykotiska vibb försöker Bokmässan bjuda på exklusivitet med en hemlig middag.
Jesper Strömbäck Eklund leds ner under jord för ostron och bubbel – men det riktiga dramat utspelar sig på gatan.
Efter lördagens program på mässgolvet hölls en hemlig middag.
Foto: HANNA BRUNLÖF
Öppna bild i helskärm
KOMMENTAR. Jag är glad att vi i sista stund bestämde oss för att steka taxin till Bokmässans ungdomssatsning ”By night” i fredags. Petter rappade. De ”unga” diktade vid tolvslaget. Många på plats var i övergångsåldern fick vi höra. Not so young, right? Trubaduren Love Truls var där. Klippen i mitt flöde på Konstabs pojkbandsperformance – där Anton Hellström guppar i cameoshorts bredvid en nisse i buckethat som sjöng ”lika fint som grabbarna i Hov1” – gör mig noll komma noll sugen på att suga i mig laddet som journalistkollegan ska jaga rätt på. Vi skojar om att kvaliteten nog är bättre i Göteborg, Sveriges port mot Europa. Men vad vet jag? Jag skulle förstås aldrig dra en lina.
Jag får dagen efter höra att laddet var uselt. Lördagskvällen ska i stället kodas mer exklusivt eftersom Bokmässan förstår att man behöver skapa mervärde bortom mässgolvets psykotiska vibb och alla förlagsmiddagar. Vad gör man? En hemlig middag, förstås. Några timmar efter mässans mest minnesvärda samtal, där min chef Victor Malm totalignorerats av mässans två internationella short kings Joshua Cohen och Christian Kracht, samlas så de unga i lobbyn på Gothia Towers. Vi leds sedan ner under jord för ostron och bubbel.
Min Expressenkollega Nanna Olasdotter Hallberg rivstartar småpratet med att kraftfullt fördöma bristen på uteblivna sexuella närmanden under mässan. Jag kan bara hålla med. Var är Christopher Wollter när man behöver honom? Alla står i klungor och tjattrar om ditt och datt. Chefen för Bokmässans seminarieprogram, Johan Kollén, hälsar oss sedan välkomna och bedyrar att vi är här i egenskap av Litteratursveriges unga framtid: Poeter, journalister, författare. Elis Monteverde Burrau fnissar. Alla jublar och tackar och visslar eftersom allt är så trevligt och nice.
Klägget? Nej, jag vet inte.
Många känner varandra väl ser det ut som. Klägget? Nej, jag vet inte. En del administratörer är också till bords, säkert för att en del coola uteblivit i sista stund. Tio personer från Konstab dyker aldrig upp. Kategorin kulturjournalist av varierande kvalitet är mest representerad: Björn Werner, Lykke Eder-Ekman, Greta Schüldt, Minna Höggren. Det är skralt med författare och internationellt glitter. Några verkar vara här för att de har en känd morsa. Maria Maunsbach river dock ner mest jubel från gruppen när hon på mustig skånska levererar en porrig matscen från sin senaste roman.
Kändast på plats var Silvana Imam och hon drack bara vatten. Girl, what? Johan Kollén tog nog med sig ett gäng till Yaki-da. Vilket jag unnar honom. Resten drog på karaoke med Martin Luuk.
Kvällens mest rafflande scen utspelar sig dock i ett hav av biffiga karlar på Vasagatan. En sönderblonderad tjej med jättetuttar bråkar med sin kille. Så ramlar hon! Och är ett par centimeter från att halshuggas av 3:ans spårvagn mot Kålltorp. Det blir ett jävla liv.
Tack Göteborg, du injicerade till slut Bokmässan med real drama.
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.