share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
Det Europa borde oroa sig för är inte främst en invasion från Ryssland utan det ständigt pågående och utökade hybridkriget.
Putin har inte kapacitet att attackera Nato på riktigt. Men på många sätt är vi redan i krig med Ryssland. Bara att många av oss inte vill inse det.
Den ryske diktatorn gjorde allt för att försöka påverka utgången av valet i Moldavien, en av de forna Sovjetrepublikerna som nu i stället vill bli en del av väst. Desinformation och röstköp var några av ingredienserna.
Det ser ut som att Putin misslyckades den här gången. De EU-vänliga krafterna verkar ha vunnit. Men det innebär inte att Putin inte kommer att försöka igen.
Den senaste tiden har Ryssland ökat sin hybridkrigföring mot Europa. Vi har sett återkommande gps-störningar över Östersjön som spårats till Kaliningrad. De har stört den civila flyg- och båttrafiken.
Vi har de ryska drönarna som flög djupt in i Polen, vi har misstänkta ryska drönare över Köpenhamns flygplats. Vi har ryska stridsflyg som under vad som i sammanhanget var en evighet kränkte estniskt luftrum.
Tidigare hade vi de återkommande kabelbrotten på havsbotten.
Rent militärt gör dessa hybridattacker väldigt lite nytta. Huvudsyftet är snarare att destabilisera Nato-länderna. Skapa en känsla av oro och rädsla hos befolkningen. Få oss att ifrågasätta om våra myndigheter och vår stat kan skydda oss. Om makthavarna har kontroll.
expand-left
helskärm
Ett antal västliga underrättelsetjänster har den senaste tiden dragit slutsatsen att Ryssland skulle vara kapabelt att angripa ett Natoland militärt 2–5 år efter att striderna i Ukraina är över.
Den rädslan ligger bakom att alla Natoländerna nu är på väg att rusta sina försvar till tänderna. Men är hotet om en rysk invasion verkligen det vi borde koncentrera oss på just nu?
Det är fullt möjligt att Putin skulle vara beredd att testa om Natos kollektiva försvarsgaranti verkligen gäller i verkligheten genom att attackera exempelvis någon av de baltiska staterna.
Men samtidigt inte så sannolikt och troligen avlägset i tid.
Putins främsta mål är att återupprätta Ryssland som stormakt. Inte att ta över länder i väst, möjligen undantaget de baltiska staterna som varit en del av Sovjetunionen.
Vad Putin främst vill uppnå på sikt är att väst ska vackla i sitt stöd till Ukraina. För utan Ukraina går det inte att göra Ryssland stort igen.
Eftersom krigföringen går trögt för Ryssland i Ukraina försöker Putin på olika sätt att öka kostnaden för väst att fortsätta stötta Ukraina.
Hybridkrigföring är ett relativt billigt och effektivt sätt att göra det. Ju längre tid det pågår desto mer påverkar det våra samhällen.
expand-left
helskärm
Om Ryssland kan störa möjligheterna för EU-medborgare att exempelvis resa så innebär det att vi får känna av en konsekvens av att väst stöttar Ukraina. Plötsligt finns kriget framför vår egen dörr. Inte i form av sönderbombade hus men ändå något som ingriper på ett negativt sätt i våra dagliga liv.
Ryssarna kan samtidigt förneka att de ligger bakom drönarattacker och gps-störningar.
Den osäkerhet det skapar hjälper till att destabilisera läget.
I dag hör vi om drönarobservationer vid norska flygplatser. Kanske är de ryska. Kanske inte. Det spelar egentligen inte så stor roll. I det uppskruvade säkerhetsläget får de ändå en negativ påverkan på våra samhällen.
Danmark har beslutat att förbjuda civila drönare som svar på överflygningarna i Danmark. Det är ett kraftigt ingrepp som kan följas av fler. Om det varar länge kan det få omfattande följder för det danska samhället.
Den ryska propagandan går ut på att Nato och Europa redan är i krig mot Ryssland. Något företrädare för Europa förnekar.
expand-left
helskärm
Men när Europa skickar vapen för tiotals miljarder kronor till Ukraina så är det klart att det påverkar utgången av kriget. Väst deltar inte aktivt i kriget med egna soldater men vi är ändå i högsta grad inblandade.
Hybridkrigföringen är ett sätt för Ryssland att få väst att betala ett pris för sin inblandning och i förlängningen försöka övertyga oss om att priset är för högt.
Men Europas problem stannar inte där.
I USA har vi en medlem av Nato som vi inte längre kan lita hundraprocentigt på. Saker som president Trump gör och säger undergräver övriga Natoländers försök att avskräcka Putin från att fortsätta kriget i Ukraina eller utöka det.
Det är Trumps ambivalenta hållning till Nato som uppmuntrar Putin att testa den kollektiva försvarsgarantin och på olika sätt försök så split mellan Natoländerna.
Europa är klämt mellan ett fientligt Ryssland och ett USA alltmer ointresserat av Europas säkerhet. Samtidigt som president Trump uttrycker stor beundran för sin ryske kollega.
I det perspektivet är risken att vi tar alltför lätt på hybridshotet från Ryssland. Att vi vaknar för sent.