Linnea Lindquist
Publicerad 1 nov 2026 kl 07.00
Det är inte lärarnas relationsbyggande det är fel på när lågstadiebarn kastar stenar.
Ett helt lärarlag i Vaggeryd sjukskrevs på grund av våldsamma lågstadieelever.
Öppna bild i helskärm
Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Linnea Lindquist
I Vaggeryd gick ett helt lärarlag på Östra skolan hem häromveckan. De stod inte längre ut med det utstuderade och grova våld som lågstadieelever utsatte dem för. Barn hade tagit med sig tillhyggen hemifrån, kastat stenar i nacken på lärare och vässat pennor för att hugga dem i handen.
Det gav mig en flashback till min första vecka som nybakad lärare. Jag chockades över att elever tog till våld och att sjuåringar kallade mig hora och åsna.
Samtidigt läste jag i lärarpressen att det viktigaste var att bygga relationer så att eleverna kunde blomma ut och vara sig själva. Jag fick inte ihop min vardag med de fina orden. När jag invände mot att våldet skulle bero på dåliga relationer fick jag höra att jag hade en auktoritär elevsyn.
Missförstå mig rätt. Relationer är viktigt – men det är ett verktyg, inte målet med skolan.
På Östra skolans hemsida möts jag av mottot: ”Vi är alla olika – vi är mångfald, vi är framtid”.
Det låter fint och inkluderande. Men att tro att olikheter och mångfald per automatik är en styrka är mer än lovligt naivt. I en skola där elever kommer från olika kulturer och traditioner behövs en gemensam skolkultur, eftersom skolan inte handlar om jag, jag, jag utan om ett vi, där elever och personal mår bra och lyckas.
Mångfald måste ledas. Det blir svårt för eleverna att göra rätt om det inte är tydligt vad som förväntas av dem.
Jag blir ofta anklagad för att ha en auktoritär elevsyn där eleverna ska drillas till att bli som kapten von Trapps hunsade barn. Inget kunde vara mer fel.
En otydlig skola där eleverna kan förhandla bort reglerna blir till slut hård och auktoritär.
Jag har höga förväntningar på eleverna eftersom jag vet att de kan arbeta hårt, vara respektfulla och artiga. Även elever måste stå för sina handlingar och ta konsekvenserna när de missköter sig. När skolpersonal ser mellan fingrarna signalerar vi låga förväntningar. Det är dessutom skillnad på att vara en auktoritet och att vara auktoritär i sitt förhållningssätt.
Goda relationer byggs genom tydlighet, förutsägbarhet och höga förväntningar. Elever måste förstå att regler gäller alla och att regelbrott får konsekvenser. För eleverna är det avgörande att skolan upplevs som rättvis.
Det är motsägelsefullt att säga sig vara emot mobbning, trakasserier och diskriminering samtidigt som man hävdar att lärare ska lösa problemen genom att förbättra sin relation till eleverna.
När relationer sätts på en piedestal vågar inte skolpersonal leda. Uppdelningen i ”bra” och ”dålig” elevsyn i skoldebatten får konsekvensen att lärare och rektorer tummar på regler av rädsla för att bli anklagade för att ha dålig elevsyn. I vår iver att framstå som goda sviker vi både eleverna och kollegerna som försöker vara tydliga, rättvisa och ansvarsfulla.
Annons
Relationer står inte i motsats till gränssättning. Vi sätter gränser för att vi bryr oss.
Paradoxalt nog är det den så kallade goda elevsynen som riskerar att driva skolan i en mer auktoritär riktning. I en förutsägbar och rättvis skola vågar eleverna vara sig själva och fritt uttrycka tankar och känslor. En otydlig skola där eleverna kan förhandla bort reglerna blir till slut hård och auktoritär. När vuxna slutar leda kommer skolans tuffaste killar och tjejer att ta över.
Men det räcker inte med disciplin för att skapa trygghet. Det är den gemensamma skolkulturen som skapar samhörighet eftersom den lär eleverna varför konsekvenser finns.
Politikerna kan strössla pengar på skolan och anställa fler lärare och elevassistenter. Men så länge vi inte lär eleverna rätt och fel och agerar konsekvent mot våld och kränkningar kommer problemen att finnas kvar.
När skolpersonal blir rädda för att uppfattas som auktoritära slutar de att vara trygga auktoriteter. Det är att svika eleverna.
Linnea Lindquist är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Till vardags jobbar hon som skolledare i ett särskilt utsatt område. Läs fler av hennes texter här.
LÄS MER: Elever välter möbler – får en stressbollLÄS MER: Skyll inte våldet på diagnoserLjudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare