Publicerad 14 aug 2025 kl 05.00

Antalet hundattacker ökar i Sverige – och bakom statistiken döljer sig farliga pälsklingar i händerna på oansvariga ägare.

I flera av våra grannländer är kamphundar, som american bully, förbjudna.

Foto: Brezhneva.od / Shutterstock

Landsbygdsminister Peter Kullgren, KD, har lovat att lagen ska skärpas.

Foto: Anders Wiklund / TT NYHETSBYRÅN

På kort tid har fyra hundattacker skett i Stockholm, rapporterar P4. En tonårsflicka fick föras till sjukhus efter att ha blivit biten av en lösspringande hund i Kärrtorp. En kvinna blev anfallen av en rottweiler när hon plockade vinbär i sin egen trädgård. 

Händelserna passar in i ett mönster som syns i Socialstyrelsens statistik: Antalet människor som behöver uppsöka vård efter att ha blivit bitna eller skadade av hundar ökar. För fem år sedan handlade det om 3 553 fall. Ifjol rapporterades 4 374 hundattacker. 

När Corren förra året granskade personerna i andra änden av kopplet stod två saker ut: För det första hade de flesta av dem blivit anmälda förut. För det andra hade en majoritet dömts för andra brott, som narkotikabrott, misshandel och sexualbrott.

Åren 2020-2023 fattade Länsstyrelsen i Östergötland beslut om 61 ärenden rörande olämpliga hundägare. Av dem hade två tredjedelar fått flera anmälningar mot sig tidigare. Länsstyrelsen hade ställt krav på att hundarna skulle bära munkorg eller koppel, eller förbjudit att hunden rastas med andra hundar i rastgård. Men ägarna hade struntat i föreläggandet. Och jyckarna gick till attack igen.

Egentligen är det inte förvånande. Länsstyrelserna – som övertog ansvaret från polisen 2018 – får nämligen inte kontrollera att krav på munkorg eller koppel verkligen efterlevs av hundägaren. 

Därmed blir kontrollen av aggressiva hundar mest en papperstiger.

Förra året riktade Statskontoret hård kritik mot länsstyrelserna. I förhållande till antalet anmälningar fattar de få beslut som får konsekvenser för hundägarna. Dessutom skiljer sig bedömningarna över landet; en hund som skulle blivit omhändertagen och avlivad på ena orten lämnas tillbaka till ägaren i grannlänet.

Det förs ingen samlad statistik över attacker mot människor och andra djur. Men när lokalmedier gjort sammanställningar har kamphundar – som amstaff, pitbull, american bully – varit överrepresenterade.

Hundar som har bitit människor borde avlivas som regel, inte i undantagsfall som i dag

Det tar tid, och kräver omsorgsfull avel, innan framavlade beteenden går ur hunden. Att kamphundar, som avlats fram för att slåss, är mer benägna att plötsligt gå till anfall är alltså inte konstigt. Det är gener. 

Det ställer mycket höga krav på ägarna. En american bully XL – en ras som på tio år har ökat från 180 till över 6 000 registrerade jyckar i Sverige – väger som fullvuxen runt 65 kilo. Det är ingen knähund som man kan kontrollera med ett ryck i kopplet. 

I flera av våra grannländer, däribland Norge, Danmark och Tyskland, är kamphundsraser förbjudna. Men den svenska regeringen är motvillig.

Annons

”Jag utesluter inte fler åtgärder som inriktar sig på hundägarnas roll. Däremot tror jag inte att man ska göra det för enkelt för sig och tro att lösningen är att förbjuda vissa raser”, sa landsbygdsminister Peter Kullgren, KD, till UNT i april.

Ministern lovade att en proposition med lagskärpningar skulle komma i maj. Vi väntar fortfarande.

Om regeringen inte vill förbjuda kamphundar, måste man höja kraven på deras ägare. Fler oansvariga hundägare borde få hundförbud. Hundar som har bitit människor borde avlivas som regel, inte i undantagsfall som i dag. Och förelägganden måste följas upp.

Sluta dalta med kassa hussar.

Linda Jerneck är biträdande politisk redaktör på Expressen. Läs fler av hennes texter här.

LÄS MER: SD struntar i dem som offrade sig för SverigeLÄS MER: Blir du helst biten av en chihuahua eller pitbull?