Det bråkas inom Sverigedemokraterna, ett parti som annars har vant sig vid att bråken mestadels kommer utifrån. En av partiets hårdaste motståndare inom borgerligheten var den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt, som under sin tid vid makten konsekvent motsatte sig samarbete med SD. Det är därför något ironiskt att just hans familjehistoria gör Sverigedemokraternas återkommande diskussion om vem som egentligen är svensk betydligt mer intressant.

En gammal sverigedemokratisk konflikt har alltså återigen blossat upp. Richard Jomshof och Mattias Karlsson har med sina respektive stödtrupper hamnat på kollisionskurs om vad som egentligen definierar svenskhet. Jomshof betonar betydelsen av etniskt ursprung och biologiska band, medan Karlsson försvarar partiets officiella linje om öppen svenskhet, där språk, kultur, identitet och lojalitet är avgörande. Kanske ligger också kronprinstiteln i potten, om nu partiet ens kan föreställa sig en tillvaro utan sin patriark. Nu har emellertid Jimmie Åkesson ingripit och tydligt tagit ställning för Karlssons linje.

Det är knappast första gången denna fråga skapar problem för partiet. År 2001 bröt sig en grupp ur Sverigedemokraterna och bildade Nationaldemokraterna. En central konflikt gällde partiledningens vilja att öppna upp svenskhetsbegreppet. Bland annat hade företrädare för partiet börjat hävda att även utlandsadopterade kunde vara svenskar, något som utbrytarna ansåg vara ett svek mot nationalismen. Nästa stora uppgörelse kom 2015 när partiledningen uteslöt flera företrädare för ungdomsförbundet SDU och senare bröt med hela förbundet. Tre år senare lanserades Alternativ för Sverige, AfS, som även det tog avstånd från föreställningen om öppen svenskhet.

Men vad innebär egentligen svenskhet om vi följer en familj genom generationerna? När börjar dess medlemmar både uppfatta sig själva som svenskar och betraktas som sådana av omgivningen? För att undersöka detta kan vi återvända till Fredrik Reinfeldt.

Fredrik Reinfeldts farfars farfar hette John Henry Hood. Han var en mörkhyad cirkusdirektör som reste runt i Sverige i början av 1880-talet. Hood påstod själv ibland att hans far var från Borneo, ibland var han från Java. Enligt den reinfeldska familjetraditionen kom Hood däremot från New York.

I samtida tidningar beskrevs han som en ståtlig gentleman med fina manér och ett vackert utseende. Åbo Underrättelser kallade honom 1880 för en elegant vagabond och beskrev hans hudfärg som kaffebrun. Fyra år senare kallade Nya Pressen honom för ”idealet af negerskönhet” och beskrev honom uttryckligen som en ”främling”. Att han inte uppfattades som svensk av sin samtid råder det knappast något tvivel om.

År 1882 fick han sonen John Reinfeldt tillsammans med Emma Dorothea Reinfeldt, en ung kvinna född i Lettland, som då tillhörde det ryska imperiet. Efternamnet är tyskt och det är därför väldigt troligt att hon tillhörde den tyskbaltiska minoriteten. Hennes lilla stad Gross Eckau heter i dag Iecava och ligger söder om Riga.

John Reinfeldt föddes visserligen i Stockholm, men med en mörkhyad far och en mor från Kurland skulle han sannolikt inte utan vidare ha uppfattats som etniskt svensk av sin samtid. Hans son John Herbert gifte sig senare med Anne Marie Dominique, vars släkt hade italienska rötter. Deras son Bruno blev far till Fredrik. Reinfeldts släkt kan alltså på fädernet ha förenat afrikanskt, tyskbaltiskt, lettiskt och italienskt ursprung inom några få generationer, samtidigt som varje generation sedan John Reinfeldt föddes i Sverige. Men Fredrik Reinfeldt? Han är otvetydigt svensk. Så även hans son Gustaf. Men när blev familjen egentligen svensk?

Vi bör inte hyckla. Det räcker inte att hävda sin egen svenskhet. Du måste naturligtvis också ses som svensk av andra människor. Men eftersom den uppfattningen kan förändras från generation till generation är det svårt att slå fast när en familj blev svensk. Det handlar om en gradvis förändring där språk, kultur, utseende och social tillhörighet samverkar.

Det går förstås att skilja mellan etnisk och kulturell svenskhet. En svensk islamist som Michael Skråmo kommer alltid vara etniskt svensk helt utan att dela svenska kulturella värderingar, medan en fullständigt assimilerad brasilianare som gillar falukorv och schottis mer än churrasco och samba kan uppfattas som kulturellt svensk utan att betraktas som etniskt svensk. Och det är okej och borde inte vara kontroversiellt. Reinfeldts familjehistoria visar dessutom att även gränsen för vem som uppfattas som etniskt svensk kan förändras mellan generationer. Men för ett parti med Sverigedemokraternas historia riskerar diskussionen om dessa gränser att bli en form av politisk seppuku. Den viktigare frågan är kanske vem av dessa två personer du helst skulle vilja dela ditt land med?

Du har ingen aktiv prenumeration

Logo

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen

Fortsätt