DEBATT. Till Sveriges riksdagsledamöter, Jag skriver det här till er alla 349. Till er som röstade nej till förslaget om återkallelse av medborgarskap vill jag börja med att säga tack. Till er som röstade ja vill jag berätta vad beslutet betyder för en av de människor som berörs av det.

Jag föddes i Iran och kom till Sverige när jag var två år gammal. Jag fyllde två på resan hit. Jag var ett litet barn som inte visste någonting om länder, gränser eller medborgarskap.

Med mig följde ett iranskt medborgarskap som jag aldrig själv har valt.
Sverige blev landet där jag växte upp, gick i skolan, gjorde lumpen, började arbeta, bildade familj och byggde hela mitt liv.

Sverige är inte bara landet där jag bor. Sverige är mitt land. Det är landet jag håller kärt och älskar. Ändå har jag under hela mitt liv återkommande blivit påmind om att människor inte alltid betraktar mig som lika svensk som andra. Jag har fått höra att jag inte hör hemma här, att jag egentligen tillhör ett annat land och att jag inte får kalla mig svensk.

Men en sak har jag alltid kunnat luta mig mot: inför staten har mitt svenska medborgarskap haft samma grundlagsskydd som alla andra svenska medborgares. I veckan förändrades det.

Riksdagen har nu öppnat för att det genom lag ska kunna bli möjligt att frånta en person med dubbla medborgarskap det svenska medborgarskapet om det förvärvats på felaktiga grunder eller om personen dömts för brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen. Det innebär något fundamentalt för mig.

Det medborgarskap jag fick genom att råka födas i Iran – ett medborgarskap jag aldrig bad om och inte fritt kan välja bort – innebär att mitt svenska medborgarskap kan omfattas av regler som aldrig kan tillämpas på en svensk som enbart har svenskt medborgarskap.

Jag hör argumentet: ”Men det handlar om människor som begår mycket allvarliga brott”. Det lugnar mig inte. För min oro handlar inte bara om vilka människor den första lagen kommer att träffa. Den handlar om att ni nu har förändrat grundlagen och öppnat en dörr som tidigare varit stängd.

Grundlagen anger brott som ”allvarligt skadar Sveriges vitala intressen”. Den närmare lagstiftningen om när ett medborgarskap faktiskt ska kunna återkallas kommer därefter.

Det betyder att den här frågan inte bara handlar om vilka som styr Sverige i dag. Den handlar om vilka som styr Sverige om tio, tjugo eller trettio år. Den handlar om vilka framtida riksdagsmajoriteter som kommer att definiera var gränsen ska gå. Det är det som skrämmer mig.

Jag har inte själv försatt mig i den här situationen. Jag valde inte att födas i Iran. Jag valde inte mitt iranska medborgarskap. Jag valde inte att den iranska staten fortfarande betraktar mig som iransk medborgare. Men detta kan ändå få betydelse för vilket skydd mitt svenska medborgarskap har.

Och till Socialdemokraterna och Centerpartiet vill jag säga något särskilt: Det är era röster som förvånar och gör mig mest besviken. Jag hade förväntat mig att partier som talar om jämlikhet, rättssäkerhet och människors lika värde skulle vara oerhört försiktiga med en grundlagsändring som gör det möjligt att behandla svenska medborgares medborgarskap olika beroende på om de har ytterligare ett medborgarskap.

Grundlagar ska inte bara fungera när de människor vi själva litar på har makten. De ska skydda oss även den dag människor vi inte litar på har makten. Därför vill jag att var och en av er som röstade ja ställer sig en enkel fråga: Varför ska mitt svenska medborgarskap kunna ha ett svagare skydd än en annan svensks, på grund av ett andra medborgarskap som jag aldrig har valt och inte fritt kan avsäga mig?

Jag kom hit som tvååring. Jag växte upp här. Jag gjorde värnplikten för Sverige. Jag arbetar här. Jag har min familj här. Jag uppfostrar mitt barn här. Jag älskar det här landet. Jag är svensk.

Ett passande citat ur Nicolas Lunabba bok Inte din stadsminister: ”Barnen till de som flydde som lever i exil, ärvt sina föräldrars ängslighet. Rotlöshet blickande mot horisonten”. Och kanske är det just där mitt största problem med ert beslut finns.

Mina föräldrar flydde en gång. De blickade mot horisonten och undrade vart de skulle ta vägen. Sverige blev svaret. Sverige blev tryggheten. Sverige blev mitt hem. Vart ska jag ta vägen nu?

Ramtin Parvaneh, skådespelare, regissör och dramatiker.

Ramtin ParvanehRamtin Parvaneh

Fakta

Så skriver du en debattartikel

Vill du också debattera? Så här gör du om du vill skicka in debattartiklar och insändare till Aftonbladet Debatt.

► Debattartikel:

Skriv runt 3 500 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se

Skicka med bild på dig själv och kontaktuppgifter. Vi läser och svarar så fort vi kan, oftast inom 24 timmar.

► Replik:

Skriv max 2 000 tecken inklusive blanksteg och mejla texten till debatt@aftonbladet.se

Läs mer