Emelina Seppänen och Calle Schulman var lyckliga över graviditeten. Efter aborten delade Emelina sin sorg: ”Det gör så ont i hela mig.” Foto: Privat
För en vecka sedan genomgick Emelina Seppänen, 34, abort i vecka 18+0 efter en graviditet präglad av oro. Hon och hennes partner Calle Schulman, 45, fattade beslutet då analysen av ett fostervattensprov visade en så allvarlig och sällsynt kromosomavvikelse att den inte ens har ett namn, berättar Emelina Seppänen.
Hon beskriver den sena aborten som tung, både känslomässigt och fysiskt.
– Det svåraste var hur likt det var en vanlig förlossning. När man föder ett friskt barn leder varje smärta dig närmare glädjen, men för mig betydde varje våg av smärta bara att jag var närmare att förlora henne.
I mitten av september möttes vi för första gången hemma i parets lägenhet i Stockholm. På kylskåpet hängde ultraljudsbilderna. Då fanns fortfarande hoppet om ett friskt barn.
Parets oro började vid KUB-ultraljudet som visade hög sannolikhet för kromosomavvikelse och man misstänkte att barnet hade en så kallad vridfot. Undersökningarna gav olika besked, och familjen kastades mellan hopp och förtvivlan.
Emelina Seppänen betraktar ultraljudsbilderna hemma på kylskåpet. Foto: Daniel Everdahl
Emelina Seppänen
Ålder: 34 år
Familj: Calle Schulman, 45, Penny, 14, Leia, 12, Tom Allan, 11, och Lo, 10
Bor: Östermalm i Stockholm
Gör: Jobbar som sälj- och kundansvarig
Visa mer
När Emelina Seppänen och Calle Sculman fick lugnande besked vågade de berätta om graviditeten. På Instagram strömmade gratulationerna in.
Emelina Seppänen ville vara öppen med det svåra och berättade i en intervju om de vita fläckarna som syntes på fostrets hjärta vid en ultraljudsundersökning, om fostervattensprovet och den tuffa väntan.
– Jag kände att det var viktigt att prata om oron också, inte bara om det fina. Om jag berättar kanske någon annan känner sig mindre ensam.
Dagen efter att intervjun publicerats kom det första svaret på fostervattensprovet, som visade ett normalt resultat. Ytterligare väntan följde för att få veta vad en större analys skulle visa.
Några dagar senare kom svaret.
Svåra samtal och tunga beslut
Emelina Seppänen och Calle Schulman satt tillsammans i soffan när samtalet från Karolinska kom. Beskedet om den ovanliga och allvarliga kromosomavvikelsen kändes overkligt.
– Jag kunde inte riktigt ta in allt. Det var Calle som fick lyssna, ställa frågor och hjälpa mig att förstå, säger Emelina Seppänen.
Instinkten var att skydda dottern i magen.
Jag tänkte, okej, jag bryr mig inte om vad alla läkare säger.
– Jag tänkte, okej, jag bryr mig inte om vad alla läkare säger. Ingen ska komma nära mig och ingen ska komma nära henne. Jag ska föda henne och ni ska inte säga sådana här saker till mig nu.
– Calle tog på sig rollen som den starka. Jag kunde inte ställa några frågor, det var för svårt. Men han lyssnade och hjälpte mig att förstå.
Sorgen är svår att dölja. Foto: Daniel Everdahl
Först när chocken hade lagt sig insåg paret att abort var det enda alternativet. Läkarna förklarade att avvikelsen var så svår att det inte ens var säkert att barnet skulle överleva en förlossning.
– Jag kunde höra och förstå hur pass allvarligt det var. Och då kände jag också att det inte var rättvist mot henne eller mot någon. Jag insåg att vi behövde ta beslutet om att avbryta.
Abortprocessen påbörjades i vecka 18+0, det vill säga första dagen i graviditetens nittonde vecka. Särskilt tillstånd krävs efter den dagen och ansökan görs till Socialstyrelsen. Den processen behövde paret inte genomgå.
Emelina Seppänen hade börjat känna hur dottern rörde sig i magen, berättar hon.
– Jag hade en så tydlig gravidmage. Att ta sig igenom de där dagarna var fruktansvärt.
Förlossningen, som ägde rum på Södersjukhuset i Stockholm, blev både en fysisk och psykisk prövning.
– Jag höll på att svimma av smärta och var så rädd för när hon skulle komma ut. Jag ville inte se. Jag klarade inte det.
Emelina Seppänen beskriver stödet från personalen och sambon Calle Schulman som avgörande.
– Calle var min största trygghet på plats. Två barnmorskor och en student gjorde verkligen allt för att hjälpa oss igenom detta. De var så lugna och omtänksamma.
Södersjukhuset i Stockholm, där Emelina Seppänen genomgick aborten efter det svåra beskedet. Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN
På kvällen möttes paret av alla barnen. Dottern Lo hade fyllt år och i köket hade familjen förberett kalas, med ballonger, tårta och paket. Hon beskriver hur tacksamheten över de friska barnen blandades med sorgen.
– Jag är så tacksam över att de är friska och att vi har fyra underbara barn som jag älskar så mycket. Så det var ju liksom livets största kontrast att genomgå det här och sen komma hem till dem.
Att dela sorgen och hitta styrka
Att vara öppen med sin historia har varit viktigt för Emelina Seppänen. Hon säger att hon har fått styrka av att dela med sig – och av att möta andra kvinnor som vågat göra detsamma.
När hon får frågan om hon ångrar att hon berättade om graviditeten innan hon visste hur det skulle gå, svarar hon utan tvekan att det är tvärtom.
Det är bland det värsta och mörkaste som vi har upplevt.
– Jag har fått otroligt mycket styrka av att inte känna mig ensam i det här. Många fortsätter att höra av sig och berätta om sina upplevelser. Jag tycker att de är väldigt modiga som delar med sig till mig, för det hjälper mig också.
Emelina vill förmedla ett budskap till andra som går igenom samma sak.
– Det är bland det värsta och mörkaste som vi har upplevt. Men jag vill skicka kärlek och styrka till alla mammor som har eller kommer att gå igenom samma sak. Alla som har skrivit till mig har berättat att de känt sig ensamma. Men det här är något som händer många fler än man tror. Vi måste våga prata om det.
Olika metoder för fosterdiagnostik
KUB-test
Kombinerat ultraljud och blodprov som görs i vecka 11–14. Ger en riskbedömning för kromosomavvikelser, till exempel Downs syndrom.
NIPT
Icke-invasivt blodprov från mamman som analyserar fostrets DNA. Kan upptäcka vissa kromosomavvikelser, till exempel trisomi 13, 18 och 21.
Fostervattenprov
Utförs oftast från vecka 15. En nål förs in i livmodern och fostervatten tas ut för analys av kromosomer och vissa genetiska sjukdomar.
Moderkaksprov (CVS)
Kan göras redan från vecka 11. En liten bit av moderkakan tas ut och analyseras för kromosomavvikelser och genetiska sjukdomar.
Ultraljud
Standardundersökning under graviditeten. Kan visa anatomiska avvikelser, tillväxt och utveckling hos fostret.
Magnetkameraundersökning (MRI)
Används vid misstanke om vissa strukturella avvikelser, till exempel i hjärnan. Ger detaljerade bilder av fostrets organ.
Källa: 1177 Vårdguiden, Socialstyrelsen
Visa merSena aborter – då krävs särskilda skäl
• 2024 utfördes cirka 35 400 aborter i Sverige, enligt Socialstyrelsen, varav cirka en procent utfördes efter vecka 18. Dessa sena aborter kräver särskilda skäl samt godkännande av Rättsliga rådet.
• Fri abort gäller till och med vecka 18. Du har rätt att avbryta graviditeten utan att ange skäl.
• Särskilt tillstånd krävs efter vecka 18. Ansökan görs till Socialstyrelsen och särskilda skäl måste finnas, till exempel fosterskador, psykisk ohälsa eller sociala skäl.
• Efter vecka 21+6 ges inte tillstånd om fostret bedöms kunna överleva utanför livmodern.
• Undantag: Om graviditeten innebär fara för kvinnans liv kan abort tillåtas även efter vecka 21+6.
Källa: 1177 Vårdguiden, Socialstyrelsen
Visa mer
LÄS MER: Calle Schulman och Emelina Seppänen om stora oron kring barnet: ”Jätteläskigt”