Sedan ”Super Mario Kart” släpptes till Super Nintendo på tidiga 90-talet har vi fått Sonys ”Crash Team Racing” på Playstation-konsoler, Konami hade ett minnesvärt inslag med ”Konami Krazy Racers” på Game Boy Advance och Nintendo har förstås pumpat ut nya ”Mario Kart”-spel till nästan samtliga konsoler sedan Nintendo 64-dagarna. Och så finns det Sega!
Sonic är ingen gröngöling i racing-genren (han är blå!)
Sega har haft en serie lustiga racers med Sonic i huvudrollen (där han oftast kliver in i en bil istället för att springa), där spelet som legat i framkant framförallt kan sägas vara ”Sonic & All-Stars Racing Transformed” (utvecklat av brittiska Sumo Digital) som släpptes så långt tillbaka i tiden som 2012, och det håller än – åtminstone om du får igång spelet på en modern PC eller bakåtkompatibla Xbox-konsoler. Det kan sägas var den frenetiska energin i just det Sonic-spelet som man lutat sig på för den senaste releasen i hög hastighet med ”Sonic Racing: Crossworlds”. Det är intensivt och extra allt.
”Sonic Racing: Crossworlds” inleds med titelmusik som du sent kommer glömma. Intromelodin är en enkel triumfatorisk melodi som upprepas gång på gång genom spelet – är det inte ett gitarrsolo som hyllar dig när du vunnit en särskild cup så är det gästkaraktären och vocaloid-stjärnan i blått hår, Hatsune Miku, som nynnar med i den. Det är ett ledmotiv som sätter sig på hjärnan och sent släpper taget, lite som spelets olika utmaningar som det slänger på dig.
Bered dig på kaos i fullfärg, oväsen och tillhyggen
Det tål att sägas – detta både är och är inte din traditionella kartracer. På ytan finns det power-ups och färgglada karaktärer som utbrister i glåport och hurrarop, precis som i ”Mario Kart”. Men kaoset och kravet på att hålla tungan rätt i mun är skruvat upp en smula utöver det vanliga. Vi får konstatera att ”Sonic Racing: Crossworlds” har mer gemensamt med en arkad-racers som ”Outrun 2” än vad man först kan tro. Du må ha ringar som du samlar för att öka din hastighet (likt olika ”Mario Kart”-spel) men du straffas tydligt och hårt för att hamna utanför banan, eller smälla in i väggar efter hårnålskurvor. Och det finns en diger samling knepiga kurvor, framförallt på de mer krävande svårighetsgraderna, var så säker.
Med det sagt, power-ups då? Visst finns det vad man kan vänta sig i en slags Sega-stylad variant på ”Mario Kart”-färdigheter: Vi har bland annat raketer (i målsökande och traditionell variant), speed-boosts, automatkörning, spik-klot, magnet-tyngd och ett spöke som spyr orkaner (detta spelets blåa sköldpadds-skal, som drabbar racers i ledning).
Du måste åka fast. Nej nej, snabbt! Väldigt snabbt
När spelet låter dig riktigt njuta av hastigheten och du får precis rätt power-up efter att ha landat på en höghastighets-pil på marken för att sedan göra bil-tricks i luften med en snurr på 1080 grader, då känns det som en dröm. Men lika ofta får du se dig snuvad på vad som såg ut som en säker vinst av att de riktigt nesliga attack-föremålen tilldelats flertalet motståndare, och du får hastigt se dig nedgraderad från förstaplats till tja, åttondeplats precis innan mållinjen på tredje varvet. Det är frustrerande, det är snabbt – och för många kan det här vara en slags kraftsmocka efter att den öppna världen i ”Mario Kart World” kanske lovade mer än det kunde leverera.
Och fokuset på traditionell kartracing ger resultat! Detta är på intet sätt ett perfekt spel, och du kommer fastna i kampanjen där det känns som du stött på en vägg. Det går bara inte att komma förbi och besegra rivalen Miles ”Tails” Prower på en bana med ”Tony Hawk”-stylade halfpipes om du dels ska hålla hög hastighet och samtidigt hålla dig kvar på banan. Vad tänkte utvecklarna på?
Och så fortsätter du försöka. Och till slut finns det en ljusning vid horisonten. I takt med att du lägger tid på spelet dyker upp nya möjligheter till att pimpa din farkost, du får färdigheter som gör att du kan studsa in i motståndare och få en extra boost för varje gång det sker? Plötsligt lossnar det.
Sol, vind och vatten – eller båt, flyg och racerbil
Där och då är ”Sonic Racing: Crossworlds” ett av de tajtaste upplevelserna i genren. Det är en ojämn väg, men höjdpunkterna efter guppen är bra starka ändå.
Gimmicken med just detta ”Sonic”-spel är titelns så kallade ”Crossworlds” – vid flertalet tillfällen får förstaplatsen i ett race välja om samtliga racers ska ta sig till en slumpvald värld (endast för ett varv) eller till exempel en ovanligt klurig flygsektion över lavadrakar. Spelarens farkost växlar regelbundet mellan land-, vatten- och luft-baserade fordon beroende på banans upplägg. Variationen är välkommen, men det är helt klart i de klassiska bilarna på land som spelets boost-system kommer till sin rätt. Vi var också helt klart ett stort fan av de olika emblem som förbättrar din valda spelstil – Favoriten var emblemen som minimerar straffen för att studsa in i andra spelare, det gjorde att spelet lyfte till nya höjder.
Designmässigt är det färgsprakande och de första gångerna man får uppleva helt nya teleporteringar till en oväntad fantasifull värld mitt i ett race är det en förundran som hör till gamla Dreamcast-klassiker från Sega. Det finns också en glädje i hur spelet, oavsett Season Mode och Deluxe-varianter, låter dig låsa upp spellägen och kosmetiska attiraljer (såväl på ditt vrålåk som i namntaggar för att spela online).
Sonic i bil är här för att stanna. Eller ja, rusa förbi mållinjen
På Playstation 5 är spelet mäkta stiligt, utan att riktigt vara en grafikteknisk showcase. Men just när banorna exploderar i fyrverkeri och partikeleffekter susar förbi i ovanliga kaosiga kurvor och nya världar känns det ibland som tiden stannar, och spelet har enstaka ögonblick av att vara som när Dorothy gläntar på dörren till en värld i färg i ”Trollkarlen från Oz”. Då flyter det precis som det är tänkt och mer därtill.
Många är de minnesvärda jämna slutsträckorna innan mål mot starka AI-datormotståndare – och systemet med att spelet ger dig ”rivaler” hos motståndarna ger en tydlig morot och belöning när man väl lyckas slå motståndarna. Systemet med rivaler känns igen från arkadspel som Segas japanska drift-serie ”Initial D”, varifrån också utvecklare hjälpt till med utvecklingen när Sonic behöver åka snabbt.
Om du har överseende med att många av de mest spännande karaktärerna gömmer sig bakom en DLC-vägg (Ichiban från ”Yakuza: Like A Dragon”-serien, ”Mega Man”, ”Pac-Man”, ”Spongebob Squarepants”, Joker från ”Persona 5”, med flera) så finns det ändå gott om innehåll att ta del av i ”Sonic Racing: CrossWorlds” särskilt för intensiva singleplayer-sessioner. Online-scenen var stadig och bilduppdateringen hög. Det må sakna party-känslan från ”Mario Kart”-spel, där nybörjare kan lära sig snabb. Skicklighet i arkad-racers blir nästan ett måste. Med allt det sagt – fartkänslan och explosionen av färger gör detta med lätthet till den starkaste utmanaren till ”Mario Kart”-serien på många många år.
”Sonic Racing: Crossworlds”
Genre: Racing
Plattform: Switch, PS4, PS4 5, PC, Xbox One, Xbox Series X/S (senare även Switch 2)
Utvecklare: Sonic Team
Utgivare: Sega
Släpps: Ute nu
Läs också: Sega hånar Nintendo i reklamfilm för nya ”Sonic Racing”
Läs också: Intervju: Därför kan ”Sonic Racing: Crossworlds” bli Segas bästa racingspel