Publicerad 6 okt 2025 kl 05.00

”Mörk materia” är sista delen i Balsam Karams romantrilogi.

Jesper Strömbäck Eklund skymtar ett ljus i textens avgrund. 

Balsam Karam avslutar romantrilogin som inleddes med ”Händelsehorisonten” (2018) och senare ”Singulariteten” (2021).

Foto: Märta Thisner / Norstedts

Öppna bild i helskärm

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Om en människa på flykt kan man anta: hon har tvingats se allt. Hon har bevittnat det allra mörkaste och mest smutsiga i människan. Våldet, girigheten, cynismen. Hur står man ut i det? Att Balsam Karams nya bok ”Mörk materia” har undertiteln en kärleksroman är ingen slump i det avseendet. För hennes karaktärer är kärleken till medmänniskan ett livsvillkor. De skulle gå under utan den. 

Foto: Norstedts

Öppna bild i helskärm

Med ”Mörk materia” avslutar Karam den patosfyllda romantrilogi som inleddes med ”Händelsehorisonten” (2018) och senare ”Singulariteten” (2021). Migration, förlust och motstånd är som tidigare centrala erfarenheter i texten. 

Nu kretsar berättelsen kring ett antal människor som bor och arbetar på grönsaksodlingen Campo. I närheten brusar havet och vita turistbostäder syns med blått tak. En dag dyker pojken Mohammed upp. Han letar efter sin syster Mende som hittats grovt misshandlad under ett fikonträd av människorna på Campo, som sedan vårdat henne. Nu är hon försvunnen igen. 

Detta är den ljusaste boken i trilogin. I jämförelse med annan samtidslitteratur är detta becksvart, men den kompakta prosans driv framåt har samma besynnerliga effekt på mig som Trotzigs böcker. Jag ler i mörkret. I textens avgrund skymtar en nåd och den bär på ett så starkt ljus. Karam skildrar en erfarenhet som bli kroppslig när jag läser eftersom den har så skarpa kontraster. De enkla beskrivningarna av mat ger en lindring till karaktärerna som jag själv erfar i munnen. Frånvaron av psykologisering är direkt hälsofrämjande.

Textmassan faller sönder, tappar punktion.

I bokens sista del ”Fredag” spelas Mendes öde upp på ett nära psykotiskt vis. Textmassan faller sönder, tappar punktion. Utsagor stöts fram och delas upp av snedstreck som gör att texten övergår i lyrik. En enkel utväg för berättelsens obesvarade frågor? Nej. Vi vet så lite om varför kärlek uppstår. Karams sönderfallande text närmar sig den erfarenheten genom mörkret som material. 

ROMAN

BALSAM KARAM

Mörk materia

Norstedts, 227 s.

Visa mer

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.