Publicerad 11 okt 2025 kl 00.20

”Detta var ju en perfekt kväll.”

Så skriver Kristin Lundell om Markus Krunegårds spelning på Avicii Arena.

Senaste nöjesklippen från Expressen.

Markus Krunegård. Arkivbild.

Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärmMarkus Krunegård på Avicii Arena

Bäst: ”Askan är den bästa jorden”, klart att en arenaspelning ska ha en riktig powerballad.

Sämst: Att locka med ”Samma nätter väntar alla” på piano och sedan inte köra den rätt igenom, det är inte riktigt schyst mot ett nostalgiskt hjärta.

Överraskande: Var förbandet Teksti Tv 666 verkligen tio stycken eller var det bara en underbart febrig shoegazedröm?

Stämning: Vad är mer toppen än toppen?

Visa mer

Herregud vad man har ställt upp på sina favoritartister genom åren. Stått ut med alla möjliga nycker och konstiga egoprojekt. Men det är väl som vilken relation som helst. Ibland får man bara fejka sin pepp när en kompis pratar om att säga upp sig från jobbet för att bli delfinskötare.

För vem vill vara en människa som inte uppmuntrar någon annans dröm?

Att Markus Krunegård så målmedvetet skulle drämma till med en spelning i Avicii Arena – denna gudsförgätna hockeylokal där så många artister före honom stannat till för själlösa gig på sina evighetsturnéer – ja, glad blev man ju inte direkt när nyheten släpptes.

Men man ställer upp och går dit. Och sen går man hem och inser att detta var ju en perfekt kväll och så skäms man för att den där delfinen tydligen var precis nästa rätta steg i livet. Man måste låta någon simma med sin delfin.

Fast nu lämnar vi både Kolmården och närliggande Norrköping – som Markus Krunegård benämner som sin ”O.G hemstad” – och går vidare till Stockholm, den stad som han blivit en modern tolkare av. 

För restaurangerna på Ringvägen, de som en gång var sunkhak men som genomgått en trendig makeover, nog är den 46-årige låtskrivaren som deras hussångare i hörnet. Han är sin samtid, och precis som indieelit som Viagra Boys och Kite vill han till Globen. Men han smäller samtidigt till med en riktig pangshow för att motivera draget.

Hur ska man kunna motstå en kväll som denna?

Och hur ska man kunna motstå en kväll som denna? En så kallad one-off där inget krut sparas. Han bjuder upp mästerkoreografen Anna Vnuk för att tillsammans dansa i ”Vampyr får vampyr” och ropar in Mauro Scocco för ursnygg uppbackning i ”Hela livet var ett disco”. Miriam Bryant gästar i deras duetthit ”O A O A E vi förlorade” och hans dotter Helli Krunegård kör refrängen i ”Cha cha shake”. Det är kul, det är snyggt, man blir glad. Och samtidigt förvirrad.

För ingen – ingen! – gör väl en lysande show i Avicii arena och så kommer Krunegård och gör just det. Jaha, är inga sanningar eviga?

Det ska dock sägas att han – precis som hans ambition varit – fyller halva arenan. Så genialiskt. Som att beställa ett (sista) halvt glas vin på krogen. Man liksom rundar systemet. Så slugt. 

Markus Krunegård påminner inte så sällan om Jarvis Cocker, en av världens bästa popstjärnor, i sina rörelser. Det är som att han har rocken rent fysiskt i sig, precis som att han får sjutton års musik att återfödas i perfekt sittande arenakostym. Det låter så naturligt att man knappt tänker på låtarnas nya kläder. De sitter ju som ett smäck. 

För Krunegård har gjort sina hundår och klart grabben ska ha sin halva arena nu. 

Halvvägs genom spelningen har någon sparkat ut en öl i min väska, men herregud en dator torkar och lärdomen här är viktigare än materiella ting: Man ska aldrig någonsin räkna ut musiken. Den kan som bekant födas och dö och födas igen, också i en svettig hockeyboll. 

Öppna bild i helskärm

Kristin Lundell ger dig recensioner från de största och hetaste konserterna. R’n’b-stjärnor, rockdinosaurier och popvärldens allra hetaste artister – sedan 2001 har Kristin Lundell recenserat dem alla. Den enda som hon aldrig sett är Bruce Springsteen. ”Det är inte otur, det är skicklighet”, konstaterar hon.