Uppdaterad 02.00 | Publicerad 01.55
share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
KONSERT Det är fint att Markus Krunegård inte förställer sig för någon himla Glob. I så fall vore han nog heller inte lika älskad.
Konserten är någonting så ovanligt som en mänsklig arenaupplevelse.
Markus Krunegård
Plats: Avicii Arena, Nyköping. Publik: 7 000. Längd: Cirka 2 timmar och 4 minuter. Bäst: ”Everybody hurts”, ”Etta sitta längs fram” och att Mauro Scocco gästar. Sämst: Greppet med den lilla scenen längst bak i publiken känns slitet och lyfter inte riktigt.
Globen är upplyst blodröd och ute är det vampyrväder. Under orangefärgade träd står tjejer som är lite för gamla för att utomhushalsa öl ur burk och gör just det.
Markus Krunegård hälsar välkommen redan utanför Avicii Arena. Han har valt att själv spela in det säkerhetsmeddelande som alltid läses upp ur högtalarna.
Inne i Globen hörs en vemodig dragspelsmelodi från det finska dansbandet Lasse Hoikka. Allt för att göra den vanligtvis sterila arenarockupplevelsen till någonting mer personligt.
Det är en laddad kväll, nästan lika mycket för publiken som för huvudpersonen. Som ville de tillsammans bevisa att detta kan gå. ”Nu fyller vi halva Globen”, för att citera den devis som Norrköpingssonen affischerat med i månader.
En speciell stämning råder på scenen. Musikerna står tätt tillsammans, som på den dammiga röda mattan i replokalen. Krunegård har sällan längre än någon meter till basisten Rebecka Rolfart. De gör detta tillsammans. Vi gör det tillsammans.
Redan i andra låten uppstår konsertens kanske finaste stund, i den rusigt oemotståndliga uppväxtskildringen ”Everybody hurts”. ”Är halva Globen helfull nu?”, undrar Krunegård efteråt.
Det är varmt, mil från en iskall amerikansk stjärna som stannar till i 90 minuter och håller distanserade tal om kärlek och gud. Markus är ju från Norrköping, från ”Trointeduärnåt city”. Att höra en hel Glob sjunga med i den harvande turnéhyllningen ”Etta sitta längst fram” är till exempel en lika udda som underbar upplevelse.
Det visar sig att 46-åringen har hur många syntpoppiga arenahymner som helst, om någon nu missat den saken. ”2 veckor i Austin” från senaste albumet ”Bastard” känns nästan specialskriven för tillfället. Och den Jackson Browne-drömmande balladen ”L.A. L.A.” blir till ett hav av vajande telefoner något helt annat än på skiva.
En sak till ska sägas om Krunegård: att han till skillnad från flera av sina svenska kolleger – inga namn nämnda eftersom frågan är så känslig – har låtit texterna följa honom upp i åren.
I ”91:an” sjunger indiemammor och indiepappor med i förbjudna tankar om att hata andras barn som inte är snälla mot ens egna barn. ”Inget halleluja” är artistens egen motsvarighet till Abbas ”Slipping through my fingers”, en sång om att vara så upptagen i livet att man missar när barnen blir stora (dottern Helli gästar för övrigt ledigt låten ”Cha cha shake” på kör).
Annars gör Krunegård inte mycket extra väsen av sig. Inga Bono-poser att tala om. När Miriam Bryant trollas fram ur hatten i ”OAOAE vi förlorade” är det som att hon ger sin duettpartner en liten lektion i hur en arena ska tas. Det är en ganska gullig syn.
Även självaste Mauro Scocco lockas fram ur scenskräckens skuggor (det är väl på sin plats att han får skina – utan honom hade Krunegårds tio album knappast låtit som de gör).
”Prinsen av Peking” är uppriktigt tacksam för att vi kom, säger han, om och om igen.
Det som är en dag på jobbet för, säg, Sabrina Carpenter är för honom livets kväll. Det märks – och det smittar. Den mänskliga värme som finalen ”Korallreven & Vintergatan” alstrar kan nog räcka fram till november.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.
FAKTAAlla låtarna
1. Bastard anthem 2. Everybody hurts/Tur att vi lever samtidigt 3. Trointeduärnåt city 4. På promenaden 5. Etta sitta längst fram 6. Tårar 7. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel 8. 2 veckor i Austin 9. 91:an 10. Cha cha shake (med Helli Krunegård) 11. OAOAE vi förlorade (med Miriam Bryant) 12. Pianopotpurri 13. L.A. L.A 14. Vampyr får vampyr (med Anna Vnok) 15. Jag är en vampyr 16. Hell yeah Norrtälje 17. Inget halleluja 18. Hela livet var ett disco/Du stör dig hårt på mig (med Mauro Scocco) 19. Askan är den bästa jorden Extranummer: 20. Stjärnfallet 21. Korallreven & Vintergatan
Läs mer