De riskerade sina liv för att hjälpa svenska soldater. Nu lever de gömda, dödshotade av talibanerna – medan Sverige vänder bort blicken.

När USA:s trupper drogs tillbaka 2021 intog talibanerna Kabul. Evakueringen blev kaotisk

Foto: USMC/UPI/SHUTTERSTOCK / USMC/UPI/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

Tusentals afghaner samlades vid flygplatsen för att försöka komma med planen ut.

Foto: WALI SABAWOON / AP TT NYHETSBYRÅN

Svenska soldater ur Isaf-styrkan i Afghanistan 2010.

Foto: Tobias Bestelid/Försvarsmakten

Linda Jerneck

Den 15 augusti har det gått fyra år sedan den kaotiska evakueringen från Kabul inleddes. Men ett femtiotal personer som jobbat för Sverige blev kvar. Som tolken Jamshid, som arbetade sida vid sida med svenska soldater från 2012 till 2013. Jag når honom på en svajig uppkoppling från Afghanistan. 

– Vi ställde upp när Sverige behövde vår hjälp. Vi tolkar löste problem åt er. Nu är det vi som har problem, vi lever i en jättesvår situation och då önskar vi att den svenska regeringen ska hjälpa oss, så snart som möjligt.

Sedan talibanerna tog över lever Jamshid gömd, utan att kunna arbeta och försörja sin familj. Talibanerna har gjort klart att alla som arbetade för de utländska soldaterna måste lämna landet, eller dö. Det är inte tomma hot. I juni mördades en man som varit vaktchef åt den svenska Isaf-styrkan. Han sköts med tre skott på nära håll i Sheberghan, samma stad som Jamshid kommer ifrån. 

– Vi är väldigt rädda. De kan göra vad som helst, det har de sagt. Om de får tag i oss kommer de att döda oss på öppen gata, som de gjorde med honom. 

Jamshid vågar inte gå ut på grund av risken att bli gripen. 

– De känner igen mig. Jag satt ju i förhandlingar med talibanerna när jag jobbade för svenskarna. Jag har både förhandlat med dem och deltagit i strider mot dem. 

När evakueringen inleddes lämnade Jamshid in sina papper till ambassaden. Hans namn finns på den lista över lokalanställda som Försvarsmakten upprättade åt UD. Men han – och omkring 50 andra – hade otur. När insatsen avslutades några månader senare hade deras ärenden inte hunnits med. 

De lämnades kvar.

– Alla länder avslutade evakueringsinsatserna när flygplatserna stängdes. Men länder som Tyskland, Storbritannien och USA återupptog dem senare, landvägen via Pakistan.

Det säger Björn Blanck, som själv är Afghanistanveteran och har engagerat sig för att hjälpa lokalanställda. 

Om Sverige sviker dem som jobbat för oss, varför ska då någon vilja ta uppdraget som tolk vid nästa internationella insats?

Under en kort period 2022 gjorde Sverige också det, för elva familjer som inte kom med sista flyget ut. Tack vare samarbete med den pakistanska regeringen kunde man viseringsfritt föra familjerna till Islamabad, intervjua dem på videolänk från hotellet och sedan ge dem en flygbiljett till Sverige. Men samarbetet upphörde.

– Andra länder fortsätter på liknande sätt. Sverige har fortfarande möjlighet att ta det här ansvaret. Det skulle ju leda till att man kan stänga boken på ett hyfsat värdigt sätt, säger Björn Blanck.

Det kräver ett regeringsbeslut, om att tolkar och andra lokalanställda som har arbetat för den svenska insatsen i Afghanistan är en prioriterad grupp när den svenska flyktingkvoten ska fyllas.

Annons

I vanliga fall är det FN:s flyktingorgan UNHCR som väljer ut vilka flyktingar som ska presenteras för Migrationsverket. För de afghanska tolkarna gav man 2021 i stället ambassaden i Kabul det ansvaret. Man skulle också kunna ge uppgiften till Försvarsmakten, som ju redan vet vilka personerna är. 

Men utan ett sådant initiativ från regeringen är dörren stängd. 

Så varför dröjer det?

I opposition krävde Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna att de strandsatta tolkarna skulle få skydd i Sverige. Sedan de flyttade in i Rosenbad har svaren varit vaga: ”Regeringen arbetar aktivt med frågan”, sa försvarsminister Pål Jonson senast i juli, men utan att kunna ge några besked om när ett beslut kan väntas.

Enligt uppgifter till TV4 Nyheterna finns ett färdigt förslag – som stoppas av Sverigedemokraterna. 

I ett skriftligt svar till kanalen hänvisar vice ordföranden i försvarsutskottet, Matheus Enholm, SD, till att ”det finns också andra sätt för den enskilde att agera och ta hjälp av olika organisationer som agerar i området”. 

När jag läser upp citatet för Björn Blanck blir han ställd.

– Jag har helt enkelt ingen aning om vilken organisation de menar. De tidigare lokalanställda har inte någon gräddfil, de kan inte gå till UNHCR och säga ”Det här är mina papper, kan jag få förtur?”. Det finns ingen sån väg ut. Skulle de lokalanställda höra detta skulle de uppleva det som ett hån. 

I en riksdagsdebatt i våras framträdde ett annat skäl till SD:s motstånd. Sverigedemokraten Nima Gholam Ali Pour sa i ett replikskifte med en företrädare för Miljöpartiet att:

”Det här är ju en grupp som faktiskt förtjänar att komma till Sverige, men har man som Miljöpartiet drivit en politik för att ge afghaner en amnesti trots att de fått avslag när det kommit till Sverige – då blir det så att det inte finns utrymme att ta hit fler.”

Men att se till att dessa, högt räknat 300 personer, får komma i säkerhet skulle inte öka migrationen på totalen. De ryms i flyktingkvoten, som Tidöpartierna gemensamt har satt till 900 personer per år. 

I Tidöavtalet står att kvotflyktingar ska väljas ut utifrån en prognos för god integration i det svenska samhället, och att kvinnor, flickor samt utsatta grupper som hbtq-personer ska prioriteras. Att de lokalanställda som är kvar är en utsatt grupp råder inga tvivel om. 

Och integrationspotential? Det här är människor som redan har visat stor lojalitet med Sverige och som just därför lever under dödshot från talibanerna. 

Att hjälpa de sista 50 familjerna ut ur Afghanistan handlar inte bara om att det är moraliskt rätt. Det ligger också i svenskt egenintresse. Om Sverige sviker dem som jobbat för oss, varför ska då någon vilja ta uppdraget som tolk vid nästa internationella insats? 

Det kan sätta svenska soldater i en mycket svår – rentav farlig – sits framöver. Det borde även SD inse. 

Jag frågar Jamshid om han har något budskap till den svenska regeringen.

– Det är bråttom. Hjälp oss ut ur Afghanistan så fort det går.

Expressen har sökt Sverigedemokraterna. De har avböjt intervju.

Linda Jerneck är biträdande politisk redaktör på Expressen. Läs fler av hennes texter här.

LÄS MER: De riskerade livet för Sverige – än sen då?LÄS MER: Hämta hit tolkarna – innan talibanerna dödar dem