Vid spisen med Simone de Beauvoir, Gertrude Stein och Alice B Toklas på Galeasen
Uppdaterad 13.18 | Publicerad 12.56
share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
”Hela världens recept” på Teater Galeasen
”Framtiden finns inte, när ska ni fatta det!” Teater Galeasens scenrum har dressats med klätterväxter till något slags postapokalyptisk Parisvåning när Christina Ouzounidis nya pjäs ”Hela världens recept” får urpremiär i regi av dramatikern själv. I denna utsökta köksallegori över sakernas tillstånd är tiden och existensen under förhandling.
I prominent hårvålm och silkig, brunmönstrad dress spelar Sandra Huldt rollfiguren ”S”, och bär lätt och ledigt upp rollfigurens av Simone de Beauvoir lånade drag. S framhärdar att framtiden är en konstruktion och är i full färd med att laga vad som framstår som en sista måltid tillsammans med G och A. Dessa är i sin tur skissade efter avantgardepowerparet Gertrude Stein och Alice B Toklas, och den sistnämndas berömda kokbok är en uttalad, och tydligt citerad inspirationskälla till detta dystert läckra gästabud. Pelle Grytt agerar hennes eleganta budbärare, vattenkammad och värdig med beige kavaj över sidenkråset. Radarpartnern G spelas krasst och kraftfullt av Charlotta Larsson i Sara Lidman/Andy Warhol-spretig kalufs och vadlång kjol.
Först hörs bara trions röster, medan vi ser dem stöka runt i köket på en grynig övervakningsmonitor. Tiden, som är så viktig vid matlagning, visar sig snart vara poetiskt upplöst. Rummet likaså, som med sina lummigt utsuddade gränser mellan ute och inne, här och där, framkallar ett teatralt men flyktigt mikrokosmos för stora filosofiska frågor. Kanske är matlagning en fredshandling. Kanske innebär allt ätande utöver det strikt nödvändigaste en destruktiv överkonsumtion. Kanske pratar vi för lite om fetma. Eller för mycket. Förmodligen är djur bättre än människor.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
Händel går på händer och Hamlet hälsar hem
1:09:55
Christina Ouzounidis text är igenkännbart filosoferande och ett slags metateatralt, existentiellt ekodrama. Dess dystopiska men också drastiskt tillspetsade repliker flödar fritt och behagligt ur den vältempererade ensemblen, trots raska skutt från bröd till död, från krig till glänsande kök.
Mitt på scenen står ett långbord belamrat med flaskor, glas och porslin. Här finns också en vevgrammofon, ett kombinerat kylskåp och ugn (!) från anno dazumal, samt en patinerad, ljusblå Trabant som medger ytterligare tidsresor under sin drapering av murgröna. Ett krig molar likt migrän över anrättningen. Sole Gipp Osslers ljuddesign kryper in under skinnet med sina spöklikt vackra stråkar och illavarslande ubåtsmässiga blippljud. Proppskåpet blixtrar till högst fysiskt och ljusdesignen flimrar. Frida Beckman, som inledningsvis sovit räv på en hundbädd, gör entré som elektrikern E i pudelfluffad frisyr och försöker fixa strömmen. Samtidigt markerar hon klasskillnad mot salongsdamerna med sin beige arbetsoverall och föredragna smak för vitpeppar framför svartpeppar. Kommenterar en avundsvärd bokhylla, och något om hur hon inte har tid och ork för läsning trots att hon skulle vilja. De tre damerna i sin tur, har preppat med löjrom som nu när frysen inte fungerar måste ätas upp, och då krävs naturligtvis champagne.
”Ett spöke vandrar genom världen”, upplyser S. Jotack. För samtidigt som vi befinner oss i denna fiktiva, poetiska parabel hos Alice och Gertrude i Paris är detta en högst site specific upplevelse i Teater Galeasens före detta Torpedverkstad på Skeppsholmen, dit man kommer över en bro. Särskilt A älskar den här platsen och dess ”kombination av natur och civilisation”. Varpå pjäsen låter hoten mot existensen, miljön och mänskligheten naturligt smälta samman i en inbäddad kritik mot den pågående utarmningen av kulturlivet.
På en vägg galopperar en skuggflock av hästar och andra flyktdjur förbi. Monitorn visar hur det brinner i teaterköket, där allt det livsviktiga och njutbara skulle lagas till, innan tillvaron fryser i en sista stillbild. Den harmlöst klingande frågan om det går att rätta till misstag, om ostsåsen som vispats fel ännu går att rädda eller måste göras om från grunden är central. Om det nu inte är för sent, är medskicket från Teater Galeasen att man får bäst resultat med ”mer smör i pannan”. Men försvinner elektriciteten i huset kommer sufflén i ugnen garanterat att säcka ihop.
FAKTATEATER
» Hela världens recept
av Christina Ouzounidis
Regi: Christina Ouzounidis
Musik: Sole Gipp Ossler
Scenografi: Joakim Bayomi Karlsson & Melda Törnqvist
Kostym: Matilda Hyttsten
Ljus: Tobias Hallgren
Mask: Anna Olofson
Medverkande: Charlotta Larsson, Sandra Huldt, Pelle Grytt, Frida Beckman
Scen: Teater Galeasen
Speltid: 1 tim 45 min
Läs merPrenumerera på nyhetsbrevet om scenkonst: Premiärlejon &
Scengångarearrow-up-right
FAKTADet betyder Aftonbladets plusbetygLäs merCafé Bambino: Leonardo DiCaprio, vänsterpappor & tröga liberaler
Leonardo Dicaprio, vänsterpappor & tröga liberaler
56:21