Ann-Charlotte Marteus

Publicerad 14 okt 2025 kl 18.00Uppdaterad kl 20.08

Om politiker gapar i mun på varandra kommer väljarna sluta att lyssna. Håll klaffen och rädda demokratin.

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar i söndagens partiledardebatt i Agenda.

Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES FREDERIK WENNERLUND

Öppna bild i helskärm

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Ann-Charlotte Marteus

Nooshi Dadgostar avbröt och avbröt och AVBRÖT och när hon motvilligt lät sig tystas var det med ett förnöjt litet leende eller oskyldigt upphissade ögonbryn, som om hon ville säga, ”Va, vad har jag gjort? Vad har jag gjort?”

Rent odrägligt.

Det var inte första gången som en tv-sänd partiledardebatt drunknade i kakafonin av röster som försöker klättra över varandra. Och det var inte första gången som Vänsterpartiets ledare var värst. Men det här var något i hästväg. 

Vid några tillfällen bytte jag kanal av pur frustration och glodde tomt på Mord och inga visor tills jag kände mig hyfsat säker på att Dadgostar hade gapat klart. 

Undrar hur många som bytte kanal, scrollade förbi, zoomade ut och aldrig kom tillbaka. Och aldrig mer kommer att gå i närheten av en partiledardebatt. 

Det var en föreställning som gjord för att döda folks intresse för politik och göda deras politikerförakt.

Efter debatten kom nyheten att Moderaterna ställt ultimatum till SVT: Nästa gång måste ni stänga av Nooshi Dadgostars mikrofon, annars kommer vi att bojkotta era debatter. Det lät lite löjligt, särskilt som det kom från statsministerns parti. Fast det var inte Kristersson som var avsändare, utan partiets presschef. 

Ulf Kristersson gjorde emellertid sin mening klar i en intervju: Vi kan faktiskt inte ha debatter där partiledare beter sig som gaphalsar. 

Just det klippet spelades upp i radions Studio Ett på måndagseftermiddagen. Programmets gäst, statsvetarprofessor Tommy Möller, fick frågan om han delade M-ledarens åsikt att partiledarna framstod som ”ett gäng gaphalsar”. 

Till programledarens, och min egen, förvåning svarade Möller:

– Ja. Det korta svaret är absolut ja. 

Det hade varit så mycket mer svenskt att rycka lite på axlarna, tona ner och varna för ”alarmism”. Men professorn tog debatthaveriet på största allvar. Han ser det inte som en ordnings- eller etikettfråga utan som ett mycket oroande tecken i tiden. 

Det förändrade medielandskapet har förändrat debattklimatet, konstaterade han, och gjorde en viktig distinktion:

– Åsiktsskillnaderna är inte större än de har varit tidigare, men vi har fått vad vi kallar affektiv polarisering. Vi är alltså argare på varandra. 

Denna förgrovning av debattklimatet skadar förtroendet för politiker och, i slutändan, för demokratin, varnade Möller – som sorterar in saboterade partiledardebatter i samma maligna fack som politiska möten som störs sönder av andra sorters gaphalsar. 

Annons

Från SVT hördes betydligt mer sorglösa tongångar. Anders Holmberg, en av debattens programledare, sade till Expressen att han och kollegan Camilla Kvartoft försökte få ordning i klassen, men:

– Sen är jag inte någon motståndare till att det blir heta meningsutbyten. Det är känslor och starka åsikter. Att det också syns i och hörs i debatten tycker jag ingår i politiken.

Men Nooshi Dadgostars systematiska avbrytartaktik förhindrade ju meningsutbyten. Och det går alldeles utmärkt att ha ”känslor och starka åsikter” utan att imitera ett utbrott på Twitter. 

Om SVT tror att de måste twittifiera sina partiledardebatter för att hänga med i det förändrade medielandskapet är det riktigt illa. De måste vinnlägga sig om att vara en motvikt.

Ann-Charlotte Marteus är ledarskribent på Expressen. Läs mer av henne här.