Om Clas Ohlson lyckas, väntar lönesänkningar för fler.
Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.
Eldhavet av solidaritet verkade aldrig vilja ta slut, när fackeltåget ringlade fram längs gatorna under måndagskvällen.
Den som inte känner trakten förstår kanske inte hur stort det är när Insjön går man ur huse i ett protesttåg mot Clas Ohlson. Mot ortens stora arbetsgivare, mitt i vad som ofta beskrivs som en småföretagar- och centerbygd.
Och kanske hade manifestationen samlat ännu fler, om inte anställda varit rädda för att komma och protestera.
Bild: Carl Hällströmer
Annons
Ett tema inför och under manifestationen är de ord som ska ha fällts på fackklubbens senaste möte – att ”Clas Ohlson-andan” är död.
Annons
Den kultur av att ”man tar hand om de sina” som präglat företaget, som gjort att Clas Ohlson kunnat stoltsera med att vara en av Sveriges mest attraktiva arbetsgivare, har gått i graven.
Och det är företagsledningen som varit begravningsentreprenör.
Den som inte känner trakten förstår kanske inte hur stort det är när Insjön går man ur huse i ett protesttåg mot Clas Ohlson. Mot ortens stora arbetsgivare, mitt i vad som ofta beskrivs som en småföretagar- och centerbygd.
Ibland tar det ett århundrade att bygga upp ett förtroende, men mindre än en månad att riva ner det.
För det var ett slag i ansiktet när företaget meddelade sina lageranställda i Insjön att man säger upp lönesystemet och pressar arbetarna att teckna nya anställningskontrakt som kan innebära 5000 kronor mindre i månaden.
Och när Clas Ohlson hotar med uppsägning för den som inte undertecknar kontraktet inom två veckor, då ska man kalla det för vad det är.
Maffiametoder.
Just denna känsla av att bli bestulen på något man trodde att man själv var en del av, är en central del av ett fackligt uppvaknande. Att inse att den lojalitet och samhörighet man känt till företaget inte var ömsesidig, utan att arbetsgivaren är beredd att kasta dig under bussen på ett ganska bryskt sätt.
Annons
Annons
Och inget i detta är föranlett av någon kris, tvärtom. Clas Ohlssons vinster stiger i skyn, och vd-lönerna likaså.
Företaget ser en chans att sänka sina personalkostnader i ett läge med hög arbetslöshet. Att utnyttja det faktum att de anställda är utbytbara, och rentav hota med att lämna den ort som såg företaget födas om arbetarna inte underkastar sig.
Om Clas Ohlson lyckas försämra villkoren för sina lageranställda, så kan lönesänkningarna sprida sig till andra företag. Till gagn för en liten klick längst upp, men till skada för hela den svenska samhällsekonomin som lever på att vanliga löntagare har råd mer mer än livets nödtorft.
Bild: Jesper Eriksson
Det händer något när människor går samman. När de håller ihop, och samlar sig kring en gemensam riktning och ett gemensamt mål.
Få svenskar har kunnat beskriva det här lika bra som författaren P O Enqvist i boken Musikanternas uttåg, som beskriver hur en lönesänkning på 15 procent i februari 1909 väcker arbetarrörelsen till liv i Bureå i Västerbotten.
Ett fromt och strängt lutherskt samhälle som några år tidigare skickat ut den socialdemokratiske agitatorn Elmblad med tjära och fjädrar. Enqvist låter romankaraktären Nicanor ta till orda:
”I hundra år hade man arbetat här, men vem ägde nu doften av sågat trä, eller doften av arbete? Nu slet man ramarna ur sågen och vem ägde det arbete som gjorts, vem ägde morbror Arons arbete eller K. V:s arbete eller hans eget? Till sist hade han förstått, sa han stillsamt och tålmodigt, hur det borde vara. Att ens arbete inte borde försvinna när det var uträttat. Utan att ens arbete liksom gick in i det man gjorde. Och alltså var det två hundra år av svett som nu gått in i denna såg, man hade arbetat ihop till den, till och med till doften av trä. Det gick inte att sälja. Det gick inte att göra skattemässiga omdispositioner, de som arbetat här hade blivit ett med sågen. Så att ens arbete fanns kvar. Så borde det vara. Så man skulle veta nästa gång. Så att de icke skulle ännu en gång bli bestulna.”
Annons
Annons
Bild: Jesper Eriksson
Just denna känsla av att bli bestulen på något man trodde att man själv var en del av, är en central del av ett fackligt uppvaknande.
Att inse att den lojalitet och samhörighet man känt till företaget inte var ömsesidig, utan att arbetsgivaren är beredd att kasta dig under bussen på ett ganska bryskt sätt.
Och då söker sig lojaliteten i stället till arbetskamraterna, till dem som utsätts för samma övergrepp. För att genom kollektiv handling försvara sin lön och sina arbetsvillkor.
För att därigenom försvara sina livsvillkor, och sin andel av det som företaget producerar.
När människor samlas till kamp är vi starkare än algoritmerna, starkare än propagandan som säger att vi ska misstro och hata varandra. Och kanske är det just därför så mycket av högerns politiska kommunikation på senare tid inriktar sig just på att angripa demonstranter.
Då finns fackföreningen där. Eller, för att tala med P O Enqvist, ”när arbetarrörelsen kom så fanns arbetarrörelsen redan där”.
För det är ett århundrades stolthet och raseri som ekar genom Insjön i dessa dagar.
Emil Herrgård, som jobbar på Clas Ohlson och sitter i fackklubben, berättade för Dala-Demokraten vid manifestationen:
Annons
– Jag vill demonstrera mot förändringarna, särskilt när vi ser att företaget går bra, och det är vi som arbetar som har sett till det.
Och ordföranden för Handels avdelning 13, Sara Fernlund, sa att:
Annons
– Kampen mellan kapital och arbete är fortfarande aktuell. Vi vill också visa vårt stöd för Clas Ohlson-arbetarna och för bygden. Att de ska se att de inte är ensamma.
När människor samlas till kamp är vi starkare än algoritmerna, starkare än propagandan som säger att vi ska misstro och hata varandra.
Och kanske är det just därför så mycket av högerns politiska kommunikation på senare tid inriktar sig just på att angripa demonstranter.
Nu ligger frågan om arbetsvillkoren för de lageranställda i Insjön på Clas Ohlsons bolagsstyrelses bord.
Under manifestationen uttryckte Handels förbundsordförande Linda Palmetzhofer en förhoppning:
– Jag hoppas att Clas Ohlson ska inse att beslutet de fattat är dåligt. Att de ska backa och komma tillbaka till förhandlingsbordet, sa hon.
Och det finns fortfarande lite tid för företaget att komma upp till bevis om det kanske fortfarande finns något litet liv i den där gamla Clas Ohlson-andan ändå.
LÄS MER: Jag tror att Clas Ohlson vrider sig i sin grav
LÄS MER: ”Clas Ohlson-andan är död – men än finns det tid att lyssna”