– Det blev för få dagar. Men var och en av dem var en ära.
Så meddelade Anna-Karin Hatt att hennes rekordkorta tid som partiledare för Centerpartiet är över.
Den avgående partiledaren pratade på pressträffen om att samhällsklimatet har hårdnat sedan hon var minister förra gången. Hat och hot har riktats mot henne, säger hon.
Att vara partiledare i Sverige är ett mycket utsatt jobb, även på det personliga planet. Det är svårt att föreställa sig ett liv med personskydd och med anhöriga som påverkas.
Det här är något som även Anna-Karin Hatts företrädare Annie Lööf har pratat mycket om, och också något som hon angav som skäl till sin egen avgång för tre år sedan.
I och med avgången är Centerpartiet återigen ett parti i kris.
Poängen med Hatt var lugn och ro
Hela poängen med att just Anna-Karin Hatt blev partiledare var att hon skulle ena och lugna partiet efter flera tuffa år. Det skulle bli lugn och ro. En van och effektiv ledare skulle leda skutan framåt och in i en valrörelse där partiledningen inte behövde lägga tid eller energi på internt missnöje och inre stridigheter.
Efter mindre än sex månader avgår hon. Nu har två partier i den politiska mitten problem igen.
Centerpartiet hade vid förra partiledarvalet så svårt att få fram kandidater att Anna-Karin Hatt kunde förhandla upp sin lön till nivåer som var högre än statsministerns. Hon hade stöd från alla falanger i partiet, till skillnad från hennes företrädare Muharrem Demirok.
Nu ska partiet igenom ett nytt partiledarval, dessutom med förhoppningen att ha det klart redan till partistämman som börjar om mindre än en månad.
Kommer någon ens vilja ha jobbet?
Nu väntar ett helt annat valår för Centerpartiet än vad man hade räknat med. De givna kandidaterna till att ta över sköt ut sig själva ur diskussionerna förra gången. Kommer samma sak att hända igen?
Kommer personer som Emil Källström eller Emma Wiesner vara mer sugna på att ta över den här gången? Ingen kommer säga något nu direkt, den här dagen kommer fokus framför allt ligga på Anna-Karin Hatts berättelse.
Men med verklighetsbeskrivningarna som kommit från både Annie Lööf och från Anna-Karin Hatt låter det inte som ett särskilt eftersträvansvärt jobb.
Läs fler analyser från Anton Säll, till exempel: Molnen hopar sig över Tidö slott