Vatikanens statssekreterare svarade på journalisternas frågor om situationen i Mellanöstern och Ukraina före ceremonin för utdelningen av den sjätte litteraturpriset ”Ambasciatori presso la Santa Sede” (Ambassadörer vid Heliga stolen) till Andrea Angeli för boken ”Fede, ultima speranza. Storie di religiosi in aree di conflitto” (Tro, sista hoppet. Berättelser om präster och ordensfolk i konfliktområden).
Amedeo Lomonaco och Alessandro Di Bussolo – Vatikanstaten
De steg som tagits i Gaza och de som återstår för att få slut på kriget i Ukraina. Innan den sjätte litteraturpriset ”Ambasciatori presso la Santa Sede” delades ut i Palazzo Borromeo, säte för Italiens ambassad vid Heliga stolen, svarade kardinalstatssekreterare Pietro Parolin på några frågor det aktuella internationella läget.
Kardinal Parolin
Ett första steg i Gaza
Kardinalen betonade att avtalet om eldupphör i Gaza bara var ”ett första, mycket viktigt steg”. Redan från början av förhandlingarna sades det att det fanns ”punkter där man inte kunde enas, och nu kommer allt närmare en lösning”. ”Vi får inte förlora hoppet. Vi måste tro – tillade kardinal Parolin – att det finns en god vilja hos alla att ta steg framåt”. Han vände tankarna till fader Gabriel Romanelli och prästerna och nunnorna i Heliga familjens församling i Gaza, som tilldelats ”Premio Silvestrini” för dialog och fred. För kyrkan och världen utgör de, enligt kardinal Parolin, ”ett tecken på hopp”: medan alla försökte lämna Gaza och sätta sig i säkerhet, gjorde prästerna och ordensfolket i församlingen ”det motsatta valet”. De stannade inte bara kvar, ”utan ville också återvända”. Fader Romanelli och provinsialen för Institutet för det inkarnerade ordet befann sig utanför Gaza och från Betlehem ”gjorde de allt för att återvända och dela sina troendes öde”. De gav ett stort vittnesbörd som blir en lärdom för alla. ”Även i de mest tragiska situationer där hatet tycks råda”, sade kardinalen, ”finns det alltid en närvaro”. Och i detta fall är den kristna närvaron ”ett ljus av kärlek som ger världen hopp”.
Hopp för Ukraina
Kardinal Parolin berörde även konflikten i Ukraina. Förhoppningen är att USA:s president Trump, efter händelserna i Gaza, kommer att engagera sig mer i att ”söka en väg ut ur kriget” i Europa. Många försök har gjorts, med början vid mötet i Alaska med president Putin. ”Hittills”, betonade kardinalstatssekreteraren, ”har de inte gett de önskade resultaten”. USA har dock alltid ”en viktig roll i alla dessa händelser”. Kardinalen svarade slutligen på en fråga om den italienska ministern Roccellas uttalanden om ”utflykter till Auschwitz”. ”Man åker inte på utflykt till denna plats”, sade han, ”utan för att minnas en mänsklig tragedi som drabbat Israels folk; en tragedi som måste förbli en varning för alla, även inför den ökande antisemitism som vi tyvärr bevittnar. Detta är minnespunkter som måste påminnas om kontinuerligt.”
Ord som kommer från hjärtat
Parolin deltog sedan i ceremonin för utdelningen av den sjätte litteraturpriset ”Ambasciatori presso la Santa Sede” (Ambassadörer vid Heliga stolen) till Andrea Angeli för boken ”Fede, ultima speranza. Storie di religiosi in aree di conflitto” (Tro, sista hoppet. Berättelser om präster och ordensfolk i konfliktområden) (Rubbettino). En bok – sade han – som ”med visdom formulerar smärtsamma ord, andra som hålls tillbaka tyst och med möda i ett osäkert hjärta inför vissa tragiska ögonblick”. Kardinalen betonade att man i bokens inledning, skriven av kardinal Camillo Ruini, påminns om att ”Angeli är till yrket pressekreterare, men han är långt ifrån det något kalla språket som många representanter för denna kategori använder”. Här bär orden, enligt kardinal Parolin, ”hjärtats värme”. Han stannade upp vid några kapitel i boken, som han beskrev som ”ett kalejdoskop av berättelser om gudsvigdas närvaro i konfliktområden”.
Östliga kristna
Kardinalens tal återgav historiska händelser, dramatiska ögonblick då prästerna och ordensfolket inte övergav lokalbefolkningen i krigets tragiska situationer. Den första bilden som återkallas är den sista mässan i Sankt Josefs katedral i Bagdad, ”två veckor före Desert Storm”. Kyrkan var, som det står i boken, ”fylld av troende, de flesta med tårfyllda ögon, som anade vad som snart skulle hända”. Under Gulfkriget, som började i mars 2002, ”stod de religiösa som vi träffade – minns kardinal Parolin – vid sitt folks sida; deras val var inte en form av hjältemod som gränsade till djärvhet, utan snarare ett vittnesbörd om en tro som vet att livet finns så länge man bevarar hoppet”. En annan bild som kardinal Parolin hämtat från boken är den av en präst i Nassirya i Irak, fader Mariano, ”som framför ett arabiskt tält där han firade mässan hade planterat ett fem meter högt träkors”. Andra kapitel i boken som Parolin nämnde handlar om det känsliga arbetet i det krigshärjade Sarajevo med att ”bygga relationer framför allt med serbiska, ryska och grekiska ortodoxa präster”.
Ljusglimtar av hopp i Chile efter statskuppen 1973
Kardinal Parolin avslutade med att kommentera det inledande kapitlet i Andrea Angelis bok. En mindre aktuell men lika viktig del av historien. Efter statskuppen i Chile 1973 engagerade sig biskopar och präster i försvaret av de mänskliga rättigheterna. Ledaren var biskop Raul Silva Henriquez som bildade ”Vicaria de la Solidaridad” som, även om det var en katolsk organisation, även involverade lutheraner och judar. Den hjälpte familjerna till offren för förtrycket. Till denna organisation anslöt sig först Caritas, ledd av en präst från Garfagnana, och sedan Comité Pro Paz, ledd av jesuiten Fernando Salas. ”Än en gång”, betonade kardinal Parolin, ”är prästerna ett ljus av hopp; det var tack vare de religiösas hjälp som chargé d’affaires Tommaso de Vergottini lyckades rädda hundratals människor”. Denna bok av Andrea Angeli, avslutade kardinalstatssekreterare, visar den katolska trons själ: ”att bringa ljus i mörkret och hopp i prövningar”.
Sidor om historia, liv och tro
Efter kardinal Parolins tal lästes ytterligare några sidor ur boken ”Fede, ultima speranza” (Tro, sista hoppet). Författaren till boken, Andrea Angeli, betonade att man kan lära sig mycket av prästerna, ”som varken finns i skolan eller i böckerna”. Han påminde om vittnesmål från religiösa personer i krigshärjade områden. Fader Giuseppe Moretti, barnabitmissionär i Afghanistan, och den bosniska kardinalen Vinko Puljić, till exempel, ”har engagerat sig för att skapa fred och har stått sitt folk nära”. Davide Dionisi, den italienska regeringens särskilda sändebud för främjande av religionsfrihet i världen, påminde slutligen om andra religiösa personer som engagerat sig på olika fronter som skakats av konflikter. Dionisi förklarade att han under sina år som redaktör för Radio Vaticana och L’Osservatore Romano träffat många präster som övervunnit till synes oöverstigliga gränser och hinder. Fader Gerard Hammond har till exempel passerat gränsen till Nordkorea över 50 gånger för att ge hjälp till tuberkulospatienter. Alla dessa ljuspunkter ger verkligen hopp om fred genom kraften i den kristna kärleken.