Anna‑Karin Hatts avgång som Centerpartiets partiledare borde få hela det politiska Sverige att stanna upp.
Inte för att hon är den första att lämna sin post, utan för vad hennes avsked avslöjar om tillståndet i vår demokrati. En person med lång politisk erfarenhet känner sig inte längre trygg efter fem månader som partiledare. Det är inte bara sorgligt – det är farligt.
Hat och hot mot folkvalda är tyvärr ingen marginalföreteelse. Enligt Brottsförebyggande rådets undersökning uppgav nästan 30 procent av Sveriges förtroendevalda att de utsattes för hot, trakasserier eller våld under valåret 2022. Bland yngre politiker var andelen nära hälften. Att påverkas av rädsla i hur man utövar sitt uppdrag har blivit en realitet för många.
Inte en höger-vänsterfråga
Vi har båda lång erfarenhet av politiskt arbete. Vi har drivit frågor, väckt opinion och tagit strid för det vi tror på. Vi har olika ideologiska utgångspunkter – men i detta är vi överens: det här är inte en höger-vänsterfråga.
Att granskas är en självklar del av det politiska uppdraget men när granskningen sker på ett sätt som förstärker hat och hot passeras en gräns
När människor tystnar, backar eller lämnar det offentliga samtalet på grund av rädsla, spelar det ingen roll var på den politiska skalan man befinner sig. Samhället förlorar något viktigt varje gång det sker.
Detta gäller inte bara partiledare och företrädare på riksnivå utan också i stor utsträckning förtroendevalda i kommuner och regioner – där skyddet är svagare och avståndet till vardagslivet kortare – är utsattheten påtaglig och leder sällan till rubriker i media.
Systemen sviker och hatet sprids
Att granskas är en självklar del av det politiska uppdraget men när granskningen sker på ett sätt som förstärker hat och hot passeras en gräns. Att anmäla till rättsväsendet borde vara en självklar väg till skydd.
Men alltför ofta vittnas det om motsatsen – att polisanmälningar inte leder till åtgärd, att utredningar läggs ner, och i värsta fall att situationen förvärras.
Hatet förstärks dessutom av digitala strukturer. Sociala medieplattformar har blivit grogrund för organiserade angrepp, där anonyma konton snabbt kan koordinera sig, sprida rykten och eskalera trycket. Forskning visar att inlägg med affekt, konflikt och negativism premieras i spridning – vilket gör att hatet inte bara är ett samhällsproblem, utan ett designproblem.
Hot som maktmedel
I jakten på makt glöms ofta det egna ansvaret bort. Det är lätt att peka på andra som ansvariga för samtalsklimatet – men svårare att se sin egen roll i det.
När politiken blir ett skyttegravskrig där debatten ska vinnas snarare än problemen lösas, förlorar både samtalet och tilliten. Det är inte modigt att förenkla eller förvränga motståndarens ståndpunkt – det är destruktivt. Det verkliga modet ligger i att lyssna, nyansera och erkänna det komplexa.
Hat och hot är ett maktmedel – men det får inte få sista ordet. När demokratin utmanas ska svaret inte vara tystnad. Det ska vara tydlighet.
Därför vill vi rikta några uppmaningar.
Stå upp för demokratin
Till partiföreträdare i alla läger: Ställ er bakom era förtroendevalda – även över blockgränser. Markera när gränser passeras. Ta gemensamt ansvar för det demokratiska samtalet och bidra inte till att misstänkliggöranden eller falska motsättningar får fäste.
Till mediehus och redaktioner: Bidra till att sätta en tydlig gräns för vad som accepteras i offentligheten och undvik svartvita förenklingar i jakten på klick. Granska makt – ja. Men låt inte hets eller ryktesspridning förkläs till debatt.
Till plattformsägare och sociala medier: Ta ansvar för att era system inte används för trakasserier, uthängningar eller hatkampanjer.
Till er som följer, formar och försvarar demokratin: Låt oss inte normalisera det onormala. När någon tystas – visa stöd. När hat uppstår – markera. När demokratin hotas – försvara den.
Vi vet att det går att förändra. Vi vet att fler vill se en politisk kultur där människor vågar engagera sig utan att känna rädsla. Där debatt är tuff men saklig. Där vi kan vara oense utan att bli fiender. Där vi vågar stå för våra åsikter – utan att bli hotade för att vi har dem. Svensk demokrati kan bättre.