Ylva Nilsson
Publicerad 15 aug 2025 kl 18.00
I en tuff geopolitisk tid är EU på väg att bli ett globalt skämt.
Ursula von der Leyen och Donald Trump träffades i Skottland för att prata tullar
Foto: JACQUELYN MARTIN / AP TT NYHETSBYRÅN
Detta är en text av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Ylva Nilsson
Geopolitik hette ledmotivet för Ursula von der Leyens EU-kommission som drog i gång år 2019. Nu skulle unionens ekonomiska styrka användas för att få Europas motparter att föra en bättre politik – mer klimatinsatser, mer social rättvisa.
Moroten var EU:s attraktiva marknad (460 miljoner av världens välmående konsumenter). Piskan blev EU-krav på importörer. Den som inte leva upp till kraven, behövde inte göra sig besvär på vår väldigt stora marknad.
Påhejad av EU-regeringarna flög von der Leyen som en skottspole världen över och mötte varje ny kris med handslag om handel, gas, kritiska mineraler eller migrantstopp.
Risken fanns alltid att stora handelspartners (USA, Kina) skulle ställa till besvär. Därför kom ett andra ledmotiv till geopolitiken – strategisk autonomi, en EU-ambition om att göra sig av med ohälsosamma beroenden.
Med imponerande snabbhet drog det energislukande Europa faktiskt ner rysk energiimport till en bråkdel. Det följdes upp av strategiska framtidsplaner på löpande band, om AI och digital industri, försvarsindustri, livsmedel och läkemedel.
Nu skulle EU vinna styrkan att stå upp för sina åsikter – enligt ett nytt ledmotiv; ekonomisk utrikespolitik.
Idag ligger unionens geopolitik och autonomi i trasor. EU:s skyddsling Ukraina vaknar varje dag och undrar vilket humör Donald Trump är på. Den europeiske Natochefen kallar inställsamt Trump för ”daddy.”
De snabbväxande ekonomier världen över som von der Leyen uppvaktat så intensivt, ser med avsky hur EU böjer sig för Israels plågande av palestinier.
Von der Leyens feltramp här kan bli historiskt; Hur hon – påhejad av regeringarna – efter en timmes enskilt samtal med Donald Trump leende tackade för en usel uppgörelse.
Iran som inte förmår hämnas Israels eller USA:s bombningar kan öppet håna europeiska krav:
”Med Europa finns inga skäl att förhandla, för de kan ändå inte göra något.”
EU:s ekonomiska utrikespolitik blev kortlivad. Som reaktion på våra handelspartners ilska har EU försvagat sina klimatregler för importvaror, sänkt krav på konkurrenternas skogsindustrier, krympt hållbarhetsredovisning, urvattnat bolagsansvar för underleverantörer… bara detta år.
I veckan hotades EU av lilla Quatar med stoppade gasleveranser om unionens bolagsregler inte ändras.
I utrikespolitik har EU alltid varit en pygmé men som blåögd novis på geopolitik lyckades man dessutom spela bort sitt starkaste påtryckningsmedel handel, där vi rent objektivt är en världsmakt.
Von der Leyens feltramp här kan bli historiskt; Hur hon – påhejad av regeringarna – efter en timmes enskilt samtal med Donald Trump leende tackade för en usel uppgörelse.
15 procents tull för oss men 0 procent tull för USA. Och löften om flera tusen miljarder dollar från EU till Trump för att bygga upp amerikansk industri…. Hoppsan, där försvann visst besparingarna vi skulle byggt europeiskt försvar och industri med.
Hur sa, var detta inte vad som blev sagt där inne? Nähä, men Trump säger det och det blir 35 procent tull om vi tjafsar.
Efter all sin tankemöda återgår EU till en välbekant geopolitik – att hoppas och nervöst trampande undra vad USA:s nästa drag kommer att landa oss i.
”Ger han bort hela Ukraina eller…?”
Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.
LÄS MER: Ursulas växande makt borde oroa KristerssonLÄS MER: Fjäskandet för Trump kan bita dem i baken