Vi tog oss igenom stålbadet när Northvolt gick under, är mitt i vintern när de fortfarande spelar fotboll utomhus i Malmö och klär oss bara lite varmare när termometern för tredje veckan i följd visar tiotalet minusgrader som södra delarna av Sverige knappt har upplevt.
Det är kallare, jävligare och råare här i norr.
Inget av det ovan nämnda får oss dock att reagera mer än att kanske frusta till lite extra.
Samtidigt som södra Sverige tar tunnelbanan, spårvagnen eller bussen som går var tionde minut till jobbet startar vi bilen i minus 20 och låter händerna byta plats under rumpan för att låta stjärtvärmaren höja vår kroppstemperatur efter 30 minuters snöskottning.
Är det något som förenar oss som vuxit upp i denna bygd är det att vi inte gnäller bara för att gnälla. ”Jämmer” är för sörlänningarna och inte ens när våra rikedomar flödar söderut tar vi särskilt mycket ton.
Det är den här bygden för mig.
Det är hela ärligt norra Norrland för mig, skall sägas. Vi här i Skellefteå har det till exempel inte ens hälften så jävligt som de i Kiruna.
Malmös Johan Ivarsson var arg på ALLT i Skellefteå.
Foto: Johan Löf
Döm därför av min förvåning när Johan Ivarsson i en periodpaus, en lördag mitt i oktober, fick för sig att i affekt ta fram en av de oskarpaste, och oskönaste(?), motorsågar jag tagit del av och mitt i bästa sändningstid sågade såväl föreningen Skellefteå AIK som bygden i norra Västerbotten.
”Det säger lite om Skellefteå som förening och rent ut sagt hela bygden. Det är så jävla mycket gnäll och offerkofta.”
Att hamna i affekt gör vi alla någon gång.
Efter 0–5 på matchtavlan och två perioder fyllda av onödiga, stundtals ovårdade, utvisningar kan jag förstå att känslorna vällde över hos Johan Ivarsson. När stoltheten slits från ditt bröst försvinner också eftertänksamheten.
Det kan hända oss alla.
Och nog fanns det situationer i matchen där Skellefteås spelare hamnade fel i sina tacklingsmottagningar eller föll lite väl lätt; det fanns också tillfällen där hemmaspelarna åkte till någon av de fyra domarna för att skrika av sig eller ”gnälla” om ni så vill.
Vad Ivarsson dock måste ha missat är att antalet gånger hans lagkamrater, eller ledare, ”skrek av sig” mot domaren var betydligt fler – ett tag där i andra perioden var domarna var ute vid gästernas bås efter snudd på alla avblåsningar. Ska man kasta sten bör man först se sig om vad väggarna är gjorda av.
Men jag kan inte för något förstå hur eller varför Johan Ivarsson riktade in föreningen och bygden i hårkorset.
Vad vet han ens om den här bygden?