Gunilla Persson konstaterar att det var en annorlunda erfarenhet att dejta norska män i realityserien ”Den rätte för Gunilla”.
– Många var väldiga gentlemän. De jag träffade var blyga, försiktiga och inte rakt på.
Om det blir något bröllop i tv kan hon inte avslöja.
– Jag är i alla fall öppen för att hitta en kandidat att gifta mig med, mer kan jag inte avslöja. Det får bli en ”surprise”, säger Gunilla på telefon.
Gunilla Persson
Ålder: 66.
Gör: Tv-personlighet, programledare, skådespelare, sångerska, fotomodell, journalist.
Bor: Omväxlande i liten temporär lägenhet i Los Angeles, lägenhet i Högsjö i Vingåker och på hotell i Stockholm.
Familj: Dottern Erika, 23. Hunden Scooby och katten Lulle.
Aktuell: ”Den rätte för Gunilla” på TV3 och Viaplay.
Visa mer
I programmet får man lära känna Gunilla på djupet och följa med henne på resor till bland annat Lofoten. Anledningen till att hon söker kärleken i just Norge beror på att hon medverkade i norska ”Farmen kjendis”. Efteråt blev hon erbjuden att göra ett eget program.
– Jag får ofta frågan vad skillnaden är på norska och svenska män, men jag har aldrig dejtat svenska karlar. Det är amerikaner som gäller för mig. Jag har bott i Amerika i 40 år.
Hur är det att dejta amerikaner då?
– Dejtar man en amerikan kommer de med blommor och uppvaktar verkligen en kvinna.
Att mannen föreslår sin dejt att de ska dela på restaurangnotan händer inte i USA, menar hon.
– Det här hemska ”hälften hälften” kan du bara glömma. Jag är allergisk mot det och säger till min dotter Erika: Är det någon som vill att du ska betala hälften, ställ dig upp och gå, så får han sitta där med lång näsa.
Blir det nån kärlek för Gunilla? Den som kollar på tv får se. Foto: Viaplay / Viaplay
Har det hänt att du fått dela på notan?
– Aldrig, det är ingen som vågar. Finns en tendens till romantik ska fanskapet betala.
Var är det för slags man du söker?
– Jag söker en underbar man, en man som vill vara en familjeförsörjare, även om han inte direkt behöver försörja ett barn eftersom Erika är 23. Jag vill ha ett tryggt liv med honom och söker någon som är stabil, pålitlig, snäll och generös. Han ska inte snåla med pengar.
– Jag har erfarenhet av rika män. Men ju rikare de är desto snålare är de. Mannen behöver inte vara stenrik, men ska vara generös med det han har.
Vad har du att erbjuda den man som vinner ditt hjärta?
– Träffar jag rätt man är jag en person som, även om livet blir svårt, kommer att finnas där vid hans sida. Den man jag gifter mig med kommer garanterat att få roligt med mig.
Har du några utseendepreferenser?
– Ja. Jag kan inte vila ögonen på någon som är ful. Skönhet sitter i betraktarens ögon, men jag tror att det är viktigt att ha den fysiska attraktionen till mannen. Annars blir det bara köpslående.
Hon är nöjd med mig som förälder.
– Jag kunde ha varit stenrik och kan nämna tre efternamn jag skulle haft om jag sålt mig för pengar. Det kommer en tid när man måste släcka lampan och vara aktiv i sovrummet och det går inte om man inte är fysiskt attraherad av mannen.
Gunilla är en romantiker och tror på blixtförälskelse, säger hon.
– Ens liv kan förändras över en dag om man står framför den rätte. Att man bara säger: Wow, gud vad jag har väntat på dig.
Har du alltid valt män på det sättet?
– Det har jag faktiskt gjort, utom en eller två gånger. Valet av en äktenskapspartner är det viktigaste valet man gör. Det får man leva med sedan.
Det är mycket därför hon varit singel så länge.
– Jag har inte vågat satsa på någon och säger ofta till Erika att jag kanske ångrar att jag inte skaffade en fadersfigur till henne. Då säger min dotter så fint att det där ska jag släppa, ”let go”. Hon är nöjd med mig som förälder. Vi är lyckliga tillsammans och står varandra väldigt nära.
Gunilla menar att de är så sammansvetsade att de nästan har en telepatisk kommunikation. Hon var 43 när hon födde Erika i augusti 2002. Hon tror att det kan ge hopp åt andra kvinnor i 40-årsåldern som längtar efter barn.
Gunilla Persson tillsammans med dottern Erika. Foto: Olle Sporrong
– Däremot är det kanske bättre att få barn när man är yngre. Det kan gå fel, men Erika är ett friskt, intelligent och vackert mirakelbarn. Min största längtan och önskan var att få ett barn och min dotter är det största som hänt mig. Livet är inte värt att leva utan henne.
I januari i år brann familjens hus ner. Det skedde när Los Angeles drabbades av svåra bränder, en katastrof som ledde till att många människor miste livet.
– Jag älskade huset så mycket. Att bo vid havet med den här fantastiska utsikten i Pacific Palisades var obeskrivligt. Branden är det mest fasansfulla jag varit med om.
– Min första instinkt var att vi måste stanna kvar och försvara huset. Ren idioti. Sedan blev röken så pass tjock att det inte gick att andas.
– Hunden var skräckslagen och gömde sig under sängen. Erika fick panik och skrek, men när jag kom kröp Scooby fram.
Gunilla rafsade åt sig några saker och sedan flydde de för livet.
– Vi hade änglavakt. Vi kom därifrån på fem minuter, det brann överallt, människor fick lämna sina bilar och springa för livet.
Familjens älskade hus i Los Angeles, före branden.
Foto: Sven Lindwall
Men i dag är det bara rester kvar. ”Branden är det mest fasansfulla jag varit med om”, säger Gunilla.
Foto: Johan Eriksson
Att komma tillbaka till förödelsen var svårt.
– Det var vemodigt. Att tänka på det tär på mig. Det jag saknar mest är alla minnessaker; dokumentärfilmer som jag gjort själv och med Sven Nykvist, men inte kopierat. Många, många fotografier av mamma och pappa är också borta och det gör ont, men jag har ändå en del kvar.
Senaste året har Gunilla varit mer i Sverige än på många år. I Högsjö har hon kvar lägenheten som hon växte upp i. Hon hyr också grannlägenheten.
– Jag och Erika har lägenheterna bredvid varandra och tänker slå ut väggen. I den stora lägenheten finns möbler kvar sedan jag och mina föräldrar flyttade in 1961. Högsjö är en fridfull plats full av minnen. Mina föräldrar var stadsbor och kom från Norrköping.
Du verkar ha en stark självkänsla. Vad har präglat dig?
– Det är nog barndomen. Jag vet inte varför jag alltid velat bli känd, filmstjärna och allt det där. En pojkvän hade tagit jättefina bilder av mig och fick mig att tävla i ”Face of the 80’s”. Jag vann inte tävlingen, men Eileen Ford, grundaren av modellagenturen Ford models, var domare och skrev kontrakt med mig. Det var så jag kom till USA.
Var kommer din uppriktighet ifrån?
– Det kommer nog från min barndom. Jag har alltid sagt vad jag tycker och tänker och håller inte saker inom mig. ”Have it out”, ut med det. Jag bryr mig inte om vad folk anser om mig och vill inte vara till lags för att bli accepterad.
Under uppväxten stod hennes föräldrar alltid bakom henne, oavsett om hon jobbade som reseledare i Israel eller sångerska i Japan. Gunilla minns att hennes pappa jämt sa: ”Gunilla har födgeni. Hon klarar sig överallt.”
Hennes mamma var mer orolig. En oro hon kan känna igen sig i sedan hon själv fick barn.
– Om Erika inte svarar i telefon på 24 timmar kommer rädslan. Erika säger att jag ska ta bort den där ångesten, hon klarar sig alltid.
Hunden Scooby gömde sig under sängen när det brann. Han kröp fram när Gunilla kom. Foto: Sven Lindwall
Du själv är 66 år. Hur tar du hand om dig?
– Jag ser till att sova ordentligt, äta gott och nyttigt och få ett visst mått av exercis. Då håller man sig frisk.
Gunilla undviker också alla negativa tankar. För att må riktigt bra måste man vårda själen, säger hon.
– Jag ser till att ha ett lätt sinne och känna att allt är möjligt. I helgen har jag en spelning i Malmö. Jag är pensionär och nattklubbsdrottning på samma gång.
– Vi ska inte vara så åldersfixerade. Oj, jag är inte så vacker som en modell längre. Jag har inte samma kropp som jag hade när var ung och kommer inte i byxorna. Det är bara att glömma.
Gunilla tycker att varje ålder har sin tjusning.
– Jag älskar livet. Det är spännande. Man får hänga med i svängarna, speciellt vi som fortfarande har unga barn. Då kan man inte vara en mossig gammal morsa. Många i min generation har barn som är 40 nu.
Hur hanterar du all utseendehets?
– Jag har aldrig gjort något med ansiktet. Ibland ser jag att det hänger lite här och där, men jag vågar inte göra något. Tyvärr finns det kvinnor som tror att de blir vackrare och så har någon klantskalle gjort att deras utseende bara blivit värre.