UTRIKES Kostnaderna exploderar i Europa medan servicen försämras. En ny rapport från Deutsche Bank visar att hushåll världen över betalar allt mer för el, värme och vatten, utan att få bättre service i utbyte. I storstäder som München, Warszawa och London har de genomsnittliga räkningarna fördubblats eller mer sedan 2020, vilket gör grundläggande försörjning till en växande ekonomisk börda för arbetarklassen.
I München uppgår den genomsnittliga månadskostnaden för el, vatten och uppvärmning till 404 dollar, en ökning med 40 procent på fem år. I Warszawa har priset mer än fördubblats — från 176 till 357 dollar i månaden — medan liknande utveckling syns i Storbritannien och Österrike, där energikostnaderna nu utgör en av de största posterna i hushållsbudgeten.
I Nordamerika är ökningen något lägre, men mönstret detsamma.
Ett hushåll i New York betalar i genomsnitt 181 dollar i månaden, medan invånarna i San Francisco betalar omkring 221 dollar. Skillnaderna speglar lokala avgiftssystem och den generella levnadskostnaden i storstäderna.
Den globala prisexplosionen på basala tjänster är inte en ”teknisk följd” av inflation eller energimarknader — den är ett uttryck för kapitalets dominans över nödvändigheterna i livet.
När vatten, el och värme behandlas som handelsvaror istället för mänskliga rättigheter, förvandlas själva livet till en marknad.
Samma logik råder i EU, Nordamerika och Sverige: bolagisering, avreglering och ”marknadsanpassning” gör de grundläggande försörjningssystemen till källor för monopolvinst.
För arbetarklassen innebär det högre räkningar, osäkrare tillgång och en ny form av beroende – energifattigdom som strukturell klassdisciplin.
Kapitalismen lovar effektivitet – men levererar kyla i hemmen, dyrare vatten och trasiga ledningar.
Det är inte infrastrukturen som är sliten, kamrat – det är systemet självt.
Skriv ut