share-arrowDela
unsaveSpara
Missade lägen i mängder, ett svenskt nyförvärv helt utan medvind – och till sist en mittback som klev fram som hjälte.
I en annan verklighet får Liverpool med sig något. I den här var det Man United som vägrade ge upp i dag.
Harry Maguire släppte ut ett vrål som lär ha hörts hela vägen hem till Manchester.
Ett leende ryckte i mungiporna när han ställde sig framför de tillresta supportrarna och tog in denna tunga, tunga trepoängare. På övararmen satt – den troligtvis dyblöta – kaptensbindeln.
Det är inte första gången mittbacken har tagit ansvar i slutet av en match och blivit hjälte på en fast situation. Däremot hade inte Manchester United besegrat Liverpool på bortaplan på nästan ett årtionde.
I ett parallellt universum glider fler än ett av Cody Gakpos många avslut in i mål. Alexander Isak trycker dit sitt friläge i första halvleken och Mohamed Salah dundrar upp bollen i nättaket.
Hur verkligen ser ut för Liverpool?
Gakpo fick med sig ett hattrick i stolpträffar, innan det där kvitteringsmålet slutligen kom. Isak, med uppenbart sviktande självförtroende, lyckades inte få hål på målvakten Senne Lammens en-mot-en. Salah sköt i sin tur högt över ribban, kort efter att tränare Slot kastat om i laget med en ordentlig forcering som resultat.
Dessutom: fyra raka förluster, varav tre i ligan. Senast det hände stod Brendan Rodgers längs sidlinjen på Anfield.
Tomma ord
Det går att framhäva just Liverpools missade lägen som en förklaring till varför det blev som det blev.
Eller faktumet att domare Michael Oliver inte omedelbart uppfattade huvudskadan på Alexis Mac Allister vid Man Uniteds ledningsmål.
Men alla vet förstås att det krävs en gnutta flyt för att få med sig segern på denna arena.
Ingen kan heller ta ifrån något av Bryan Mbeumos prestation, särskilt inte hans snabba agerande i första minuten (den snabbaste fullträffen genom tiderna i detta möte efter Nicky Butt 1995), som ställde mittbacken Virgil van Dijk. Eller Matheus Cunhas förmåga att skydda bollen samt Amads envisa försvarsspel på högerkanten.
Tidigare i veckan gick Man Uniteds delägare, Jim Ratcliffe, ut och deklarerade att klubben har en långsiktig plan, som innefattar Ruben Amorim.
Portugisen är dock inte dummare än att han förstår att det bara är ord –anningen är att tränaren måste handla rätt och visa att laget tar kliv.
Valet att mönstra en rörlig frontlinje med Mbeumo, Cunha och Mason Mount gav välbehövlig utdelning i dag.
Isak måste lyfta snart
Arne Slot undrar kanske i sin tur vad mer som krävs för att skapa ett momentum för Liverpool. Tränaren tycks ha svårt att pricka rätt med sina startelvor, med tanke på hur ofta laget hamnar i underläge nuförtiden.
Supportrarna väntar spänt på att Isak ska lyfta, något som måste ske relativt snart, om det inte ska börja pratas om bortkastade pengar. Ett annat dilemma är att få ut mer av Salah, som vanligtvis älskar att möta just Man United. Bristerna i försvaret får ej förglömmas.
Med det sagt är Liverpools största problem egentligen att Arsenal är inne i ett märkbart flow.
Förutom en trupp som levererar på alla fronter, vinner Mikel Artetas mannar matcher mot lag som de tidigare har haft svårt för (senast Fulham borta, innan dess West Ham). Att se en av sina närmaste konkurrenter tappa poäng stärker självförtroendet ytterligare.
Kanske gäller samma sak Manchester United. Harry Maguire lär åtminstone hoppas att hans avgörande mål bär med sig större tro på framtiden – och fler tunga segrar.
I ett parallellt universum glider fler än ett av Cody Gakpos många avslut in i mål. Alexander Isak trycker dit sitt friläge i första halvleken och Mohamed Salah dundrar upp bollen i nättaket.
expand-left
helskärm
Hur verkligen ser ut för Liverpool?
Gakpo fick med sig ett hattrick i stolpträffar, innan det där kvitteringsmålet slutligen kom. Isak, med uppenbart sviktande självförtroende, lyckades inte få hål på målvakten Senne Lammens en-mot-en. Salah sköt i sin tur högt över ribban, kort efter att tränare Slot kastat om i laget med en ordentlig forcering som resultat.
Dessutom: fyra raka förluster, varav tre i ligan. Senast det hände stod Brendan Rodgers längs sidlinjen på Anfield.
Tomma ord
Det går att framhäva just Liverpools missade lägen, eller faktumet att domare Michael Oliver inte omedelbart uppfattade huvudskadan på Alexis Mac Allister vid Man Uniteds ledningsmål.
Men alla vet förstås att det krävs en gnutta flyt för att få med sig segern på denna arena.
Ingen kan heller ta ifrån något av Bryan Mbeumos prestation, särskilt inte hans snabba agerande i första minuten (den snabbaste fullträffen genom tiderna i detta möte efter Nicky Butt 1995), som ställde mittbacken Virgil van Dijk. Eller Matheus Cunhas förmåga att skydda bollen och Amads envisa försvarsspel på högerkanten.
Tidigare i veckan gick Man Uniteds delägare, Jim Ratcliffe, ut och deklarerade att klubben har en långsiktig plan, som innefattar Ruben Amorim.
Portugisen är dock inte dummare än att han förstår att det bara är ord. Sanningen är att tränaren måste handla rätt och visa att laget tar kliv.
Valet att mönstra en rörlig frontlinje med Mbeumo, Cunha och Mason Mount gav välbehövlig utdelning i dag. Inte minst sett till trions hårda jobb.
Isak måste lyfta snart
Arne Slot undrar kanske i sin tur vad mer som krävs för att skapa ett momentum för Liverpool. Tränaren tycks ha svårt att pricka rätt med sina startelvor, med tanke på hur ofta laget hamnar i underläge nuförtiden.
Supportrarna väntar spänt på att Isak ska lyfta, något som måste ske relativt snart, om det inte ska börja pratas om bortkastade pengar. Ett annat dilemma är att få ut mer av Salah, som vanligtvis älskar att möta just Man United. Bristerna i försvaret får ej förglömmas.
Med det sagt är Liverpools största problem att tabellettan Arsenal är inne i ett märkbart flow.
Förutom en trupp som levererar på alla fronter, vinner Mikel Artetas mannar matcher mot lag som de tidigare har haft svårt för (senast Fulham borta, innan dess West Ham). Att se en av sina närmaste konkurrenter tappa poäng stärker självförtroendet ytterligare.
Kanske gäller samma sak Manchester United. Harry Maguire lär åtminstone hoppas att hans avgörande mål bär med sig större tro på framtiden – och fler tunga segrar.