Yazz Ahmed
Stockholm Jazz Festival, Fasching, 18 oktober 2025
På dagen sju år efter sin Stockholmsdebut gör trumpetaren Yazz Ahmed sin tredje konsert på samma scen. På sina skivor har hon en större ensemble där basklarinett och arabiska slagverk har framträdande roller, men hit kommer hon med sin kvartett med vibrafon, elbas, trumset och så förstås Ahmeds trumpet, flygelhorn och elektronik.
Musiken må ha skalats av en del jämfört med studioversionerna, men låtarna är fortfarande mycket långa och komplexa. Kvartetten läser noter näst intill hela tiden, till och med Jay Davis första långa trumsolo spelas efter noter. Så småningom släpper de dock taget om notarken vid några tillfällen.
Yazz Ahmeds musik har rötter inte bara i jazz och elektronika. Hennes far kommer från den lilla önationen Bahrain, och musiken därifrån sätter djupa spår i hennes egna kompositioner. Rytmer, melodifraseringar och inte minst de inspelade röster som dyker upp ibland – liksom att hon vid några tillfällen handklappar fram komplexa fraser – är ofta tydligt märkta av det. Än mer uppenbart blir det när Ahmed berättar om hur de olika låtarna inspirerats av det pärldykande som tidigare var en grundpelare för det lilla landets ekonomi, och hon nämner både de hårda förhållandena för dykarna men också myter om sjöjungfrur och andra varelser.
Yazz Ahmed har en säregen spelstil, präglad både av det bahrainska tonspråket men också av att hon ofta förvandlar sina instrumentljud till ekoindränkta klangmattor som hon sedan manipulerar i realtid och blixtsnabbt kan förvandla till elektroniskt sprakande. Även vibrafonisten Ralph Wyld tar vara på sitt instruments många klangmöjligheter och spelar ibland snabba löpningar, andra gånger nästan spöklikt stora klanger eller använder hemgjorda stråkar för att få till riktigt långa toner. Dave Manington spelar flera solon högt upp i elbasens register, och Jay Davis exakta trumbeats samspelar emellanåt med inspelade rytmer.
Det är en musik som skiftar form många gånger, inte minst under låtarnas gång, och Yazz Ahmed visar att hon – även i det här mindre formatet – är en musiker och kompositör som går sin helt egna väg. Mycket spännande!
Text & bild: Rasmus Klockljung