Samtidigt som jag spelar “Ninja Gaiden 4” nås jag av nyheten att den legendariske speldesignern Tomonobu Itagaki har dött, bara 58 år gammal. Itagaki var inte upphovsmannen till “Ninja Gaiden” från början. Actionspelserien om ninjan Ryu Hayabusa har sitt ursprung i arkadhallar och ett klassiskt spel till Nintendo Entertainment System som släpptes 1988. Samtidigt var Tomonobu Itagaki onekligen skaparen av det moderna “Ninja Gaiden”. För när spelserien tog steget över till 3D var titeln visserligen densamma, men upplevelsen något helt nytt. ”Ninja Gaiden” till Xbox från 2004 var inte ett plattformsspel utan ett actionspel, och kanske rentav det bästa någonsin.
Tomonobu Itagakis studio Team Ninja tog då allt de lärt sig från sin fightingserie “Dead or Alive” och kombinerade tajt speldesign med vad som för tiden var en oväntat hög svårighetsgrad. Det senare var något som skrämde bort många spelare, men de som stannade kvar insåg att det var just svårighetsgraden som pressade fram nyanserna och skapade en otroligt rik och rolig upplevelse. Detta gjorde att “Ninja Gaiden” intog tronen över de hack and slash-actionspel som var populära vid tiden med titlar som “Onimusha”, “Devil May Cry” och “God of War”.
Spelet fick en uppföljare 2008, som vissa anser är ännu bättre, men som idag främst är känt för sitt brutala våld. Sedan hände något. Tomonobu Itagaki gjorde inga fler “Ninja Gaiden”-spel och serien verkade bli mer fokuserad på att försöka locka en större publik genom en lägre svårighetsgrad och våldsnivå. “Ninja Gaiden 3” som släpptes 2012 är ett fascinerande mellanmjölksspel – som i stort sett dödade seriens momentum.
Det nya actionklimatet
Idag har den typ av hack and slash-spel som ”Ninja Gaiden” tillhörde blivit betydligt mer av en nisch i spelvärlden. Det är i princip bara utvecklaren Platinum Games som hållit igång genren med titlar som “Bayonetta”, “Nier: Automata” och “Astral Chain”.
Så faktumet att vi nu har “Ninja Gaiden 4” känns som en ynnest. Som återkomsten av en högtid man trodde att man aldrig skulle få fira igen. Att det nya spelet dessutom är utvecklat av både Team Ninja och Platinum Games samtidigt får en att tro att någon slags antikonkurrensmyndighet borde klivit in och sätta stopp för det hela. Så här bra kan vi liksom inte ha det.
Men samtidigt föds frågan: Hur relevant är det med ett nytt “Ninja Gaiden” 2025? Kan spelserien vara relevant 12 år senare eller handlar det bara om ännu en nostalgisk ”cash grab”? För världen har gått vidare. Närstridsorienterade actionspel domineras idag, välförtjänt, av From Software, med rollspelsfokuserade titlar som ”Dark Souls” och “Elden Ring”. Spel som lärt en långt större publik att uppskatta värdet av en hög svårighetsgrad. Andra actionstudios har istället börjat följa John. Inklusive Team Ninja med sin “Nioh”-serie.
Ett punkigt svar på Soulslike-eran
Svaret är att “Ninja Gaiden 4” verkar skita totalt i om det är relevant eller inte. Ifall det är tillräckligt nyskapande eller inte. För ”Ninja Gaiden 4” tycks främst vara intresserat av att vara ett så bra “Ninja Gaiden”-spel som möjligt. Det känns som ett slags märkligt punkigt konservativt svar mot alla Soulslikes som dominerat spellandskapet den senaste tiden. Som om någon i en värld av dansmusik och hip-hop fått för sig att köpa en elgitarr och starta ett rockband.
För att tala klarspråk: ”Ninja Gaiden 4” är vansinnigt roligt att spela. Dess tajta actiondesign ihop med den höga svårighetsgraden får striderna att kännas som att gå på styv lina över en svindlande höjd på bästa sätt. Vart och vartannat moment är som en mikroskopisk actionfilm av kippande andning, spända muskler och förstorade pupiller.
På många sätt uppmärksammar det att Tomonobu Itagakis “Ninja Gaiden” i viss mån var From Software före From Software. Med skillnaden att Itagaki inte var det minsta intresserad av världsbyggande eller story för han var för upptagen med att fästa så många raketmotorer som möjligt på actiongenren.
Gammal ninja möter ny ninja
I “Ninja Gaiden 4” får vi stifta bekantskap med en helt ny ninja, Yakumo, som tillhör Raven-klanen. Rivaler till den forna huvudkaraktären Ryus Hayabusa-klan. Handlingen utspelar sig långt efter “Ninja Gaiden 3” och världen har förfallit under ett paranormalt regn som beror på The Dark Dragon som till synes fortfarande inte är död. För att få ett slut på det hela skickas Yakumo för att lönnmörda Dark Dragon-prästinnan Seori, varpå han upptäcker att allt inte är vad det verkar vara. Och någonstans i skuggorna väntar Ryu Hayabusa. Så vi har en ny ninja, en gammal ninja och två generationer som möts.
Yakumo kontrolleras ungefär som Ryu Hayabusa men har en central ny förmåga i form av sin Blood Raven-form. Den gör att spelaren, genom att hålla inne en knapp, kan byta form på sig själv och sitt vapen och få tillgång till en helt ny uppsättning attacker som lättare kan bryta igenom fiendens försvar. Samtidigt kräver dessa attacker energiresurser som spelaren behöver hushålla med.
Detta lägger till en förrädiskt enkel men snillrik vertikalitet i spelets strider som känns väldigt Platinum Games. Det tillför ett extra lager att bemästra som är utmanande och givande, samtidigt som det inte känns överväldigande.
De nya vapnen är fantastiska spektakulära designer som tycks vara framtagna med lika delar grymhet som humor. Fienderna är en generös katalog av varierade och smarta utmaningar, tillsammans med några kära återseenden från tidigare spel. Detsamma gäller de många bossarna som är som bibliska klimax som fokuserar på faktiskt spelmässigt intressanta utmaningar, snarare än cinematisk flärd och quick time events.
Seriens höga svårighetsgrad är, för det mesta, bibehållen. Min uppfattning är att “Ninja Gaiden 4” kanske är något lättare, fast på ett sätt som är uppmuntrande snarare än straffande. När du får spö kan du snabbt göra ett nytt försök utan att du behöver spela om stora partier. Du kommer snabbt till utmaningen som ändå är vad det handlar om. Även om det går att välja en lätt svårighetsgrad är “Ninja Gaiden 4” ett spel om att utmana sig. Som visar att högt tryck ändå är det som skapar diamant. Du ska inte spela på autopilot. Du ska utforska spelsystemet, experimentera och nå nya insikter, istället för att förlita dig på några få dominanta taktiker.
Bra även när det är dåligt
Ta bara spelets kamera som, då som nu, kan anklagas för att vilja sabotera för spelaren i striderna. Ofta kryllar det av supersnabba fiender som anfaller dig från alla håll och ur döda vinklar som får det att verka som om Team Ninja tycker att du borde utveckla ögon i nacken. Men det är en del av utmaningen. Det är en medveten begränsning för spelaren som det är roligt att lära sig arbeta kring. Bra spel är inte självspelande ego-fantasier. De är behaglig problemlösning.
Rent visuellt är “Ninja Gaiden 4” ganska daterat. Men kanske på ett medvetet sätt? Rent stilmässigt är det som om tiden stått stilla från de tidigare spelen. En slags cheesecake-estetik där männen har spelande muskler, kvinnorna enorma brön, alla fiender är plottrigt överdesignade och miljöerna pekoralt gravallvarliga. Är det fånigt? Ja. Är det snyggt? Nej. Finns det en slags nostalgisk och traditionell poäng med det som är värd att göra? Ja, lite faktiskt. Jag hade märkligt nog kunnat sakna det om det inte var där.
Det viktiga är att “Ninja Gaiden 4” rent tekniskt rinner som vatten. Till skillnad från Team Ninjas fjolårsspel, det i övrigt utmärkta, “Rise of the Ronin”. “Ninja Gaiden 4” är tillräckligt snyggt rent grafiskt och levererar framförallt en silkeslen bilduppdatering som möjliggör den lysande spelbarheten. Allt annat spelar knappt någon roll. Vill du ha vackra miljöer och engagerande story finns det andra spel för det. Här handlar det om att det är roligt att slåss. Det finns något vackert, nästan befriande meningslöst i det.
Legender dör aldrig
I samband med att Tomonobu Itagaki dog lät han en närstående posta ett avskedsmeddelande från honom online. I det skriver han:
”Mitt liv var en oavbruten kamp som jag ständigt vann. Jag orsakade också många problem för andra. Jag är stolt över att ha kämpat till slutet och följt mina övertygelser. Jag ångrar ingenting, men jag är ledsen över att jag inte kunde leverera nya verk till mina fans. Förlåt. Det är vad det är.”
Tomonobu Itagaki behöver inte be om förlåtelse till mig i alla fall. För mig lever han vidare i de verk som för evigt format en nisch av actiongenren som jag håller som bland det finaste som spelvärlden åstadkommit. Den nischen lever på grund av honom. Tomonobu Itagaki var inte involverad i utvecklingen av “Ninja Gaiden 4”, men det hade inte varit möjligt utan honom. Han var en legend. Och legender dör aldrig.
”Ninja Gaiden 4”
Genre: Action
Plattform: PS5, Xbox Series X/S, PC
Utvecklare: Team Ninja, Platinum Games
Utgivare: Xbox Game Studios
Släpps: 21 oktober
Läs också: Nya dyra Xbox Game Pass lockar med årets våldsammaste spel
Läs också: Legendarisk spelskapare död – läs hans sista ord till fansen: ”Jag ångrar ingenting”