När Apple för ett par år sedan övergav lightning-kontakten till förmån för usb-c var det många som jublade, inte minst i EU vars nya regler låg bakom beslutet. Med usb-c i alla prylar skulle det äntligen bli ordning och reda och konsumenter skulle slippa krångel med olika kablar, kontakter och laddare. Snart skulle du slippa rota i byrålådorna efter rätt kabel.
Så var tanken, men det utlovade usb-c-paradiset har inte infunnit sig. De allra flesta elektronikprylar har visserligen usb-c-kontakt, men förvirringen kring vilka kablar och laddare som fungerar med vilka enheter är minst lika stor idag som för fem år sedan.
Varför har det blivit så här?
Så säger reglerna
EU-kravet på usb-c kallas direktivet om en gemensam laddare och blev lag på EU-nivå 2022 som en uppdatering av det äldre direktivet om radioutrustning från 2014. Det är upp till varje medlemsland att införliva reglerna i sina egna lagar och i Sverige faller den uppgiften på Post- och telestyrelsen (PTS), som inkluderar dem i föreskrifterna om radioutrustning.
Att det är Post- och telestyrelsen som har ansvar beror på att reglerna enbart gäller radioutrustning, det vill säga produkter som har någon form av radiokommunikation, till exempel bluetooth eller wifi.
Kraven gäller bara produkter som har uppladdningsbara batterier som kan laddas via kabel. Produkter som enbart kan laddas trådlöst täcks alltså inte, och inte heller produkter med utbytbara batterier som laddas via separata laddare.
Birger Hägg på Post- och telestyrelsen.
Post- och telestyrelsen
– Kraven gäller för produkter som släpps ut på marknaden efter den 28 december 2024. Det kan finnas produkter kvar i lager efter detta datum som inte stöder usb-c-kraven och som får säljas ut. Om produkten omfattas ska det gå bra att ladda med valfri laddare, men man får då eventuellt inte tillgång till max laddeffekt, säger Birger Hägg på Post- och telestyrelsen.
Följande produktkategorier måste ha usb-c-kontakt för laddning, och en eventuell medföljande laddare måste gå att välja bort:
- Mobiltelefoner
- Surfplattor och läsplattor
- Digitalkameror
- Trådlösa hörlurar, headset och öronsnäckor
- Handhållna spelkonsoler
- Bärbara högtalare
- Tangentbord och möss
- Bärbara navigeringssystem
- Från den 28 april 2026 även bärbara datorer
Birger Hägg säger att reglerna enbart gäller själva kontakterna, men det finns ytterligare ett krav. Om en produkt som täcks av reglerna kan laddas med över 5 volt spänning, 3 ampere strömstyrka eller 15 watt effekt måste den ha stöd för usb-pd-standarden (se nedan). Det står tillverkare fritt att även använda andra tekniker vid sidan av, så länge det inte påverkar kompatibiliteten med usb-c och usb-pd negativt.
En talesperson för EU-kommissionen säger att kommissionen kontinuerligt utvärderar marknaden för att avgöra om ytterligare kategorier bör läggas till på listan.
– Utöver reglerna om en gemensam laddare under direktivet om radioutrustning väntas kommissionen snart införa en uppdatering av förordningen om ekodesignkrav med nya krav på alla externa nätadaptrar som laddar eller förser konsumentelektronik med ström. De nya reglerna kommer ställa krav på att nätadaptrar stöder usb-c-specifikationerna.
Etikett som snart måste sitta på laddare som stöder usb-pd.
Europeiska kommissionen
Det här innebär i praktiken att alla laddare på mer än 15 watt i framtiden kommer stöda usb-pd och kommer förses med en logga som tydligt visar den högsta och lägsta effekten de stöder. Det kommer förhoppningsvis att göra det lite enklare att välja rätt när du behöver köpa en ny laddare.
EU-kommissionen har även publicerat vägledning kring reglerna som tydliggör exakt vad som krävs och inte krävs. Där blir det tydligt varför det fortfarande råder så stor osäkerhet kring usb-c-kablar, och det är något även Birger Hägg påpekar: kablar täcks inte alls av reglerna.
Det är mycket med det elektriska
Under de första åren var laddning via usb enkelt. Standarden erbjöd ett enda alternativ för strömförsörjning: 0,5 ampere strömstyrka vid spänningen 5,0 volt. Effekten – som är den siffra som syns mest i marknadsföring – är produkten av dessa värden och mäts i watt, det vill säga 0,5 x 5 = 2,5 watt.
Den här enkelheten började luckras upp när smarta mobiler började bli kraftfullare och tillverkarna ville snabba upp laddningen. Olika tillverkare utvecklade egna tekniker för snabbladdning. Qualcomm med sin Quick Charge-teknik var ledande, men långt ifrån den enda.
Märkning som visar vilken effekt en usb-pd-laddare klarar.
USB-IF
Sedermera tog USB Promotors Group fram usb power delivery, eller usb-pd, som standardiserar laddning/strömförsörjning via usb. Standarden medger laddning med:
5, 9, 15 volt effekt och 1,5 – 3,0 ampere strömstyrka eller 20 volt effekt och 1,5 – 5,0 ampere strömstyrka för laddare upp till 100 watt (Standard Power Range, spr).
28, 36 eller 48 volt med upp till 5 ampere för laddare på över 100 watt (Extended Power Range, epr).
Enskilda enheter, laddare och kablar har sedan stöd för olika uppsättningar av spänningar och strömstyrkor. Om du tittar på baksidan av en modern usb-laddare med usb-c-kontakter hittar du förmodligen en förteckning över vilka av dessa just den laddaren stöder.
… väldigt mycket
Om du tycker att det här är komplicerat nog har jag dåliga nyheter. Utöver ovanstående ingår ytterligare flera funktioner i standarden.
Programmable power supply, eller pps, innebär att enheter som laddar kan justera spänning och strömstyrka kontinuerligt i små steg (20 mV och 50 mA per steg).
Kenan Ömer på Samsung Electronics Norden.
Samsung
– Med pps är skillnaden att laddaren har en dialog med enheten för att kunna växla laddningsnivå i realtid. Laddningen blir då både mer effektiv och tar hänsyn till temperaturförhållanden, vilket är positivt för batterihälsan. Med usb-pd utan pps går det att ladda i olika hastigheter, men då väljer laddaren istället den närmast lägsta spänningsnivån vilket kan leda till långsammare laddning, förklarar Kenan Ömer på Samsung Electronics Norden.
Men alla laddare har inte stöd för pps, även om de stöder usb-pd. En del stöder istället tekniken adjustable voltage supply (avs) som innebär att enbart spänningen kan justeras, i steg om 100 millivolt. Det ger också mer flexibel strömförsörjning än utan endera teknik.
EU-kraven om gemensam laddare säger ingenting om varken pps eller avs.
När Android Authority 2024 testade snabbladdning med laddare som antingen stöder grundläggande usb-pd eller usb-pd med pps på ett antal populära telefonmodeller från Google, Samsung och andra tillverkare, fann sajten stora skillnader i laddningshastighet. Störst var skillnaden med Asus Rog Phone 7 som laddade med 60 watt med pps och 18 watt utan. Pixel 7 Pro laddade som jämförelse med 23 respektive 18 watt.
En laddare på 100 watt för en bärbar dator kanske därmed inte ens ger 20 watt laddning för en mobiltelefon.
Några tillverkare har fortsatt att använda sina egenutvecklade snabbladdningstekniker istället för att anamma usb-pd med pps. Kinesiska Honor har till exempel ”Supercharge”-tekniken och konkurrenten Xiaomi har ”Hypercharge”. Båda stöder grundläggande usb-pd, men kan inte ens ladda med 15 watt via den tekniken.
Ta en titt på Samsungs lista över kompatibilitet för olika laddtekniker så ser du tydligt hur invecklat det har blivit.
Valfria tekniker
Till råga på allt finns det flera andra valfria funktioner i standarden som tillverkare inte måste följa för att märka en laddare som usb-pd-kompatibel.
Ikea
Bland annat Ikea säljer till exempel laddare som kan förse prylar med 12 volt spänning, och tillverkar prylar vars maximala laddeffekt bara kan uppnås med 12 volt. Kopplar du en sådan pryl till en laddare från en annan tillverkare som bara har standardspänningarna 5/9/15/20 volt kommer den inte att ladda optimalt.
Ett exempel på hur komplicerat det kan bli är den populära minidatorn Raspberry Pi. Den senaste modellen, Raspberry Pi 5, kan dra över 20 watt med många tillbehör anslutna, men kan inte använda mer än 5,1 volt spänning. Företaget säljer en rekommenderad nätadapter/laddare med maxeffekten 27 watt, som förser den lilla datorn med 5,1 volt och upp till 5 ampere, det vill säga max 25,5 watt.
Strömstyrkor över 3 ampere vid lägre än 20 volt spänning är en av de valfria möjligheterna i usb-pd, och det är få tredjepartsladdare som stöder 5 ampere vid 5 volt. För att använda en sådan krävs dessutom en kabel som är dimensionerad för över 3 ampere, vilket långt ifrån alla är.
Usb-c – men följer den standarden? Det är inte alltid lätt att avgöra.Minh Phuc
Så här förklarar EU-kommissionens talesperson:
– Kraven på en gemensam laddare gäller bara de kategorier eller klasser av radioutrustning som nämns ovan. Det ytterligare kravet på kompatibilitet med usb-pd gäller bara produkter som kan laddas med över 15 watt. Det står således tillverkare av produkter som inte ingår i dessa kategorier att följa hela eller delar av reglerna om en gemensam laddare.
Raspberry Pi är visserligen radioutrustning, men har inget uppladdningsbart batteri och täcks alltså inte av reglerna. Att datorn ändå kan använda usb-pd är något Raspberry Pi har valt av praktiska skäl, och att företaget har valt att utnyttja det valfria stödet för högre strömstyrka hade hur som helst inte haft något med lagen att göra.
Data och bild komplicerar ytterligare
Laddning och strömförsörjning är inte det enda området där usb-c har lett till mer förvirring snarare än mindre. Eftersom usb-kablar även kan användas för dataöverföring och usb-c-kablar inte visar vilken hastighet de stöder kan det bli ett himla sjå att hitta rätt kabel för att till exempel kopiera filer från en enhet till en annan.
Många laddkablar med usb-c stöder inte dataöverföring alls. För de kablar där det fungerar är hastigheten ofta begränsad till usb 2.0 (480 Mbit/s). Kablar ämnade för dataöverföring som stöder till exempel usb 3.2 gen 2 (10 Gbit/s) kan i gengäld sällan ladda med speciellt hög effekt.
Usb-c-standarden har även stöd för något som kallas alt-läge som innebär att en kontakt kan användas för att ansluta skärmar. För att det ska fungera måste både kontakten och kabeln ha stöd för det.
Thunderbolt använder också usb-c-kontakter, men är en annan standard och kräver särskilda kablar.
Apple
Som om inte det var nog använder thunderbolt-standarden också fysiska usb-c-kontakter sedan version 3. En thunderbolt-kabel ser alltså ut som en usb-c-kabel, men de är inte utbytbara.
Källor
Jag har hämtat de tekniska uppgifterna om usb-pd-standarden från organisationen USB-IF, som utvecklar standarden, och från den japanska kretstillverkaren Renesas som har en mycket bra genomgång på sin utbildningssajt.